tisdag 31 december 2013

Årets sista dag.



Snart har ännu ett år passerat. Blott några timmar återstår.
Är det kusligt att åren drar förbi?

Ett nytt, fräscht är på antågande. Blott några timmar återstår.
Är det glädjefyllt att se in i kristallkulan?



Jag vill önska er ett gott slut och ett gott nytt år.


Förhoppningsvis fortsätter ni att följa bloggen. Ni har blivit många flera detta år, vilket glädjer mig.
Ni får gärna höra av er med frågor om allt möjligt som ni tror att jag har svaren på. Kom med intressanta funderingar kring livet, det höjer alltid stämningen.

Skål! Bubbla lagom.



söndag 29 december 2013

Jag vill inte känna mig som en siamesisk tvilling.

- "Ska vi klä av oss?"
Den frågan har några assistenter ställt mig när jag har varit på väg in till duschen. Vid enstaka tillfällen svarade jag:
- "Ja visst. Du kan klä av dig först, så sätter jag på vattnet så det hinner bli tillräckligt varmt."
En del log eller skrattade för de förstod det komiska i deras fråga, medan andra blev förlägna och sade med en klart hörbar nervositet i rösten.
- "Jag menar, ska jag hjälpa dig av med dina kläder?"

Jag känner mig som en siamesisk tvilling när assistenter frågar mig "Ska vi äta nu?". Frågan är relevant om vi båda ska äta, men är det endast jag som ska äta och personen i fråga ska endast föra gaffeln med mat på in i min mun, då förstår jag inte varför den ställs i vi-form. När jag funderar på anledningen kommer jag fram till att de som frågar så känner förmodligen ett det är ett samarbete som pågår mellan mig och denne:
Jag öppnar munnen. Hen för in gaffeln med mat på. Jag sluter munnen. Hen tar ut den barskrapade gaffeln och jag börjar tugga. 
En del av er tycker säkert att det rätt att fråga "Ska vi äta nu?" Men si, det tycker inte jag. Jag är en person och det vill jag slå vakt om. Även om det tycks vara ett samarbete, ska frågan ställas "Ska du äta nu?".

Jag blir upprörd när jag hör en assistent berätta i vi-form vad denne och kunden* har gjort under dagen. Det är inte bara fel utan även ett dåligt bemötande.
- "Vi har handlat. Vi har ätit på Pizza Hut. Vi har promenerad på Söder."
Vi, vi, vi. Vadå "Vi?" Det är kunden som handlade. Det är kunden som åt på Pizza Hut. Det är kunden som tog promenad på Söder.


*Kunden, eller brukaren som en del säger, är den person som beviljats personlig assistans.

måndag 23 december 2013

Rogivande stund i Storkyrkan.

Jag vill besöka i alla fall en kyrka vid juletid. Kyrkor och jul har ett fridfullt ro gemensamt. Denna gång blev det Storkyrkan i Gamla Stan.
Som jag skrev i inlägget den 17/12 ville jag då gå in i Storkyrkan, men fann ingen möjlighet att göra det. I dag hade jag med mig min assistent, så han hjälpte mig upp för kyrktrapporna.

Storkyrkan gör verkligen skäl för namnet. Den är stor och högt är det i tak. Mäktig.


Den breda altargången med rustiga bänkar på vardera sidan.

Kyrkan är vacker. Jag tänker då på inne med dess skulpturer. Den skulptur som gav mig mest känslor och tankar var den nedanför, Jesus korsfästelse. Vacker gjord.

Lidande. Smärta.
Jesus trodde på sina handlingar och tankar, och trots
människors oförståelse över dessa, övergav han de inte. Det visar på
en inre styrka. En obändig styrka.






söndag 22 december 2013

Fjärde advent.



                                                                                                                                        tt
                                                                                                                                     tt   tt
                                                                                                                                  tt        tt
                                                                                                  tt                              tt        tt
                                                                                                tt   tt                             ttvvtt
                                                                                             tt        tt                             vv
                                                             tt                              tt        tt                             vv
                                                          tt   tt                              ttvvtt                     iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                                                       tt        tt                              vv                       iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                        tt                             tt        tt                              vv                       iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                     tt   tt                             ttvvtt                      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                  tt        tt                             vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                  tt        tt                             vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                    ttvvtt                      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                      vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                      vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
    ww  iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii    ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii     ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww
wwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwww
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
fffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffff

lördag 21 december 2013

Julmarknaden på Skansen med familjen.

Vi hade tänkt att besöka julmarknaden på Steninge slott i dag. I stället blev det den på Skansen, för far hade ett vagt minne att Steninge slotts marknad ligger en våning upp. Att en hiss skulle vara installerat på slottet var föga troligt tyckte vi, och körde mot Skansen.

I duggregnet och fem sex plusgrader - inget alls trevlig julväder - gick vi till Solliden där en kvinna höll på att skulptera i ett isblock. Hon hade bara hållit på en liten stund, men både far och jag såg att det troligen skulle bli en varg.
När vi nådde Bollnästorget var marknaden i full gång. Barnen fick varsin varm korv innan vi promenerade runt och såg allt det fina de hade till försäljning. Det var mycket som jag ville köpa, som tomtar och andra prydnadssaker, korvar av alla de slag, ostar, härliga varma tröjor, innetofflor i fårull.
Barnen ville se djuren. Det finns få ute så här års, men sälar, lokatter, hästar och en visent fick vi se.

Efter några timmar var det dags att åka hem. Blöta och frusna längtade vi efter att sätta oss i en varm bil.



Vare sig vi går till Gröna Lund eller Skansen har sonen
den stående frågan "Kan man köpa sockervadd där?"
Jag sa inte till sonen att jag letade efter ståndet med sockervadd,
för om det inte hade funnits hade han blivit besviken.
När vi skulle gå till bilen, utropade sonen, "Där, pappa. Sockervadd.".
En bra avslutning på en trevlig men ruggig dag.




Vad är det som gör att en del människor förknippar mig med sjukvården?

Jag möter människor med olika yrken. Det är förståeligt så mycket som jag far runt. Många berättar inte i första taget vad de arbetar med, och det som är bra med det är att jag får då chans att bilda en egen uppfattning om deras person.
Däremot finns de som arbetar inom vården som vill att jag förstå det på ett tidigt skede i mötet med mig.
Okej, tänker jag och försöker förstå varför det är angeläget att förstå det.
För mig är det fullkomligt ointressant att få veta det. Det verkar som de vill säga att jag är i trygga händer om jag behöver hjälp. Eller vill de att jag ska förstå att de förstår hur min situation är? Det är en omöjlighet för de att göra det.
Jag undrar om en som är utbildat till optiker berättar tidigt att denne är det i ett möte med en som bär glasögon.

Ser jag sjuk ut?, frågar jag mig.
Bara för att jag sitter i rullstol betyder det inte att jag vistas mycken tid inom vården. I cirka två månader av mitt fyrtiosjuåriga liv har jag legat på sjukhus och det var när jag var barn.
Jag behöver hjälp för att klara mitt dagliga liv, inte vård. Att hjälpa och vårda är två helt skilda sysslor.

Jag är less på att en del människor förknipper mig med sjukvården. Jag undrar vad jag ska göra för att det inte ska ske i fortsättningen.

onsdag 18 december 2013

Ögongodis.





Min käresta har många strängar på sin lyra.
Inte nog med att hon kan konsten att laga utsökt god thailändsk mat,
hon kan även fruit carving. Här är det en vattenmelon som har fått
sig en ansiktslyftning. Vackert, eller hur?
Perfekt att ha som dekoration vid festmåltider.




tisdag 17 december 2013

Vandring i mysiga Gamla Stan vid juletid.

Som barn var jag lika förväntningsfull som andra barn inför julen. "Vad får jag i julklapp?" och "Hoppas att jag får det jag har önskat mig.". Med åren har den härliga spänningen inför julklappsöppningen avtagit mer och mer. Tur är väl det.
Däremot tycker jag fortfarande att julen är en mysig högtid. Få klä granen och tända ljusen, och se Lucia och lyssna till sångerna som jag har hört tusentals gånger, men aldrig tröttnar på. Tomten, körsång i kyrkor, snölyktor, julmarknader, snö som faller, doften av glögg, pepparkakor, stearin, kaffe. Mörkt ute, varmt inne.

När julen är några veckor bort beger jag mig till Stockholm, i synnerhet Gamla stan, och insuper julstämningen. Det har blivit min egen lilla tradition.
I lördags blev den årliga trippen av, denna gång med permobilen. Tyvärr rådde det magsjuka bland barnen, så de och min käresta stannade hemma.

Sällan har tågsätten som rullar på Roslagsbanan den vagn som är anpassat till att komma in med rullstolen eller permobilen. Jag har tur när den finns med. För att inte förlora tid genom att vänta på ett tåg som inte har vagnen, kör jag till Roslags Näsby, stationen efter Täby Centrums och i riktning mot Stockholm. Om jag inte kan äntra tåget som då rullar in, har jag i alla fall kommit en bit på väg.
Denna dag hade jag tur. Vagnen fanns med. En härlig känsla att åka tåg sittandes i permobilen utan att ha någon med sig. Frihet.

Det hade börjat skymma när jag gick Drottninggatan fram. Många människor hade trotsat det minst sagt dåliga julvädret; sex sju plusgrader, småregnande och ingen snö på marken. När vädret inte framkallade julstämningen, gjorde fönsterskyltningen i butikerna sitt bästa för att göra det.
Min puls steg vid Västerlånggatan, Gamla Stans huvudgata, där de flesta flanerar när de besöker denna vackra stadsdel. Jag har sedan länge tagit kvarteren till mitt hjärta.
Jag vek in på Storkyrkobrinken upp till Slottet och svängde in på Trångsund där Storkyrkan står. Människor gick uppför kyrktrapporna in till värmen och den speciella ro som endast råder i kyrkor. Jag såg mig om efter en möjlighet att för mig gå in, men det gjorde det inte. Kyrkornas ro lockar mig vid juletid.
Närmade mig Stortorget med julmarknaden, men den fick vänta. Istället gick jag in i Ankargränd, såg upp mot de små fönstren. I några lyste elektriska ljus. (Synd att inte levande ljus används mer än vad det gör i dag.) Bakom var rummen dolda i dunkel.
Den smala och korta Ankargränd slutade och jag tog vänster in på Prästgatan.
"Vad hände här, precis här, för etthundrafemtio år sedan?", brukar jag tänka då och då på mina vandringar i Gamla Stan. Kanske gå en kurs och lära mig dess historia? Det vore intressant.
Där Prästgatan och Tyska brinken korsar varandra, gick jag in på den sistnämnda för att direkt rulla in på Skomakargatan. Den leder till Stortorget. Nu var det mörkt och snart skulle jag börja frysa av all väta som jag hade fått på mig, men innan jag gick till T-centralen för vidare färd mot Täby ville jag ta en titt på julmarknaden. Men det var lättare sagt än gjort visade det sig. Många människor på en liten yta, det var som förgjort att se något, så jag beslöt mig att strunta i att gå runt.
Jag var nöjd med dagen där jag satt halvslumrade i tunnelbanevagnen hem till mina kära.

Nästa helg blir det julmarknad i Steninge slott med familjen och min far.


söndag 15 december 2013

Tredje advent.



                                                                                                   tt
                                                                                                tt   tt
                                                                                             tt        tt
                                                             tt                              tt        tt
                                                          tt   tt                              ttvvtt
                                                       tt         tt                             vv
                       tt                              tt         tt                             vv
                    tt   tt                              ttvvtt                      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                 tt        tt                              vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                 tt        tt                              vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                   ttvvtt                       iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                     vv                         iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                     vv                         iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
    ww  iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii    ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii     ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww
wwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwww
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
fffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffff

torsdag 12 december 2013

Ett gott självförtroende är grunden till att lyckas med det extra, det som sätter piff på livet.

Det finns människor som inte vågar sikta på det som de verkligen vill nå. De missar möjligheten att sätta guldkant på sina liv som det blir om målet nås.
Jag förstår när jag hör människor prata att självförtroendet är överlag svagt i vårt land, och i detta sammanhang menar jag de i yngre tonåren och uppåt. De är få som säger och verkligen tror på att de kan nå sina högt uppställda mål som exempelvis att bli en riktig duktig fotbollsspelare, gitarrist, kock, författare, arkitekt, hög uppsatt politiker, polis, eller göra något som att genomföra ett Vasalopp, bestiga Kebnekaise, cykla Vättern runt, eller vad det nu kan vara som hägrar. De har stor möjlighet att nå dit de vill. Övriga säger också likadant, men skillnaden är att de vågar inte tror på att de kommer att lyckas. Då är det näst intill omöjligt att nå ända fram.
Även om det känns pest och pina, och de kanske helst vill försvinna upp i rök just i det ögonblicket när de förstår att satsningen inte bär hela vägen, har de fått med sig en mängd med erfarenhet och kunskap. Förhoppningsvis har de också haft det roligt och fått positiva minnen som är oförglömliga.
Erfarenhet och kunskap är inte färskvara utan dessa kan användas senare i livet som, vem vet, till att lägga en grund för att nå ett annat högställd mål.

Barnen har ett starkt självförtroende. De tror att de klarar allt och kommer alltid att göra det, vilken är en underbar inställning. Men vad händer sedan, när de når tonåren? Jag vet inte, men något är det för det goda självförtroendet är som bortblåst hos en del. Kan det vara Jantelagen som spökar, "Du ska inte tro att du är något."?
För att det goda självförtroende ska bibehållas längre upp i åldrarna, behöver föräldrarna i deras uppfostran arbeta med det.


Hur gör vi för att stärka varandras självförtroende?
  • Uppmuntras oss till att försöka på nytt om vi misslyckas. Tala om att det finns andra sätt att göra det för att lyckas.
  • När vi lyckas, bekräfta att vi har gjort det bra.
  • Bli uppmuntrad av dem som är omkring oss att prova på nya saker och nya aktiviteter.



Hur gör du för att själv stärka ditt eget självförtroende?
Ställ dig framför spegeln därhemma och säg med kraft i rösten: ´Jag är duktig.´ och ´Jag är snygg.´.
Det är viktigt att du menar det du säger, för det fastnar då bättre i ditt medvetna.
Båda meningarna säger du hur många du vill, men helst minst fem gånger per dag. Varför inte lägga in det i morgonbestyret? En synnerligen bra start på dagen.
Jag kan lova dig att efter en tid så kommer du känna dig säkrare och modigare på livets väg.
Självklart fungerar det här om du sitter, men gärna då rak i ryggen.



måndag 9 december 2013

I helgen var dottern ute på hal is.




Sonen tycker om att åka skridsko. Dock inte ishockey vilket glädjer fadern.
Dottern är för liten än för skridsko. Säkrare att sitta i pappas knä

söndag 8 december 2013

Andra advent

 

                                                              tt
                                                           tt   tt
                                                        tt        tt
                        tt                              tt        tt
                     tt   tt                              ttvvtt
                  tt        tt                              vv
                  tt        tt                              vv
                    ttvvtt                      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                      vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
                      vv                        iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
    ww  iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii    ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii     ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww
wwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwww
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
fffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffff

lördag 7 december 2013

Torsdags och fredags, punkdagar.

I torsdags på väg till arbetet blev det punktering på ett av de bakre hjulen på rullstolen.
Att ha endast luft i ett däck är för er som går att göra det endast med en sko. Det går bra en stund, men sedan blir det jobbigt att ta sig fram haltande. Snart blir det även irriterande för ni vet hur lätt det är att gå när bägge fötterna ha skor på sig. Samma för mig. Okej jag haltar inte, dock är det en liknande känsla. Svårt att rulla. Sedan göra det rakt, det är inte lätt.
Framme på kontoret, ringde jag Hjälpmedelscentralen i Hallonbergen för en hjälpande hand med punkteringen. Det visade sig att de hade inte tid förrän på fredagen kl 10. Suck. Förr kunde de som behövde få lagat något enkelt på sin rullstol eller andra hjälpmedel, åka dit och få hjälp utan att tidsboka. Visst kunde väntetiden bli lång, för de som hade bokat tid gick före, och det med all rätt, men hjälp fick man.
I fredags tog jag taxi till Hallonbergen och fick bytt innerslang. Trodde att jag skulle få den punkterade slangen lagad, men jag fick en ny. Gentilt må jag skriva. Inte nog med det, fick ny innerslang på andra hjulet och även nya däck. När jag ändå var där passade jag på att få en broms lagad och få nya gummi på länkhjulen.
Med en skavankfri rullstol och pumpade däck gick jag och assistenten ut, och tog tunnelbanan till Hagsätra. Kände mig inte halt längre utan fri.

Säg den glädje som varar beständigt. Vid tre-tiden blev jag orolig när jag hörde ett pysande ljud. Först trodde jag att det kom från den för dagen av chefen nyinköpta ljusstake. Något elfel, anade jag. Därefter smög den haltande känsla fram inom mig, och såg att det hjulet som var punkterad innan var nu platt igen. "Nej.", sa jag högt.
Slänger mig på telefon och ringer Hjälpmedelscentralen. Jag får veta att om jag kommer innan stängning halv fem kunde jag få hjälp. Med tanke på att det tar en timme med tunnelbanan plus en tio minuters promenad, var det högst osäkert om jag skulle komma fram i tid. Taxi? Osäkert även det, för fredagstrafiken i Stockholm kryper och samåkning kunde det också bli. Inte ens lönt att försöka.
I tunnelbanan hem såg jag framför mig en haltande och irriterande helg.

Tack och lov har jag en assistent som är praktisk.Han lyckades laga punkteringen hemma hos mig.

onsdag 4 december 2013

Jag är som trädets rötter.

Jag är som trädets rötter.
Slingrar mig fram för att finna näring, och på så sätt få en stabil plattform att stå på.
Näring att tillföra livet med.
Stabil plattform som utgör kunskap och erfarenhet.
Stabil plattform när det blåser storm, för det är möjligt att det gör det en dag.


söndag 1 december 2013

Första advent.


                        tt
                     tt   tt
                  tt        tt
                  tt        tt
                    ttvvtt
                      vv
                      vv
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
            iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii              iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
    ww  iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww      iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii    ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii     ww    iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii   ww
wwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwwwwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwwww
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
f                                                                                                                                                          f
fffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffff