tisdag 30 september 2014

Jag måste få reagera.

Dessa rader skrev jag och sände i dag till chefen för SJ:s ledsagarservice.


Hej!

Den 25/9 blev jag dåligt bemött av en av era ledsagare. Hon pratade inte med mig, försökte inte ens att förstå mig, utan vände sig till min medföljande assistent då hon ville mig något. Detta är ett fullständigt oacceptabelt bemötande.
Kvinnan hämtade mig 16.51 från mötesplatsen vid ingången Vasagatan i Stockholm och hjälpte mig till tåget mot Jönköping.

Jag förmodar att du har berättat för dina ledsagare hur de ska bemöta oss med funktionshinder, men det har tydligen inte nått fram till kvinnan.
Det är viktigt att dina anställda ger ett bra bemötande. Ett bra bemötande är: Prata med resenären och INTE med dennes sällskap när det är något som rör hen. Om  ledsagaren inte uppfattar vad på grund av resenärens eventuella talsvårigheter är det viktigt att fråga om.

Jag arbetar som föredragshållare. Jag tar bland annat upp bemötande människor emellan. Kontakta mig om du önskar ett roligt och inspirerande föredrag för dina ledsagare.

Jag bifogar en presentation av föredraget och referenser från tidigare uppdrag.


Med vänlig hälsning



söndag 28 september 2014

Årets Bokmässa i Göteborg är avslutat.

Det känns vemodigt att inte vara på plats i år på Bokmässan, jag som har en stor läs- och skriviver, och är älskare av text. För dig som läser denna blogg minns att jag var där för två år sedan som besökare, och förra året som utställare.
I dag bestämde jag mig: Nästa Bok & Bibliotek, som mässan egentligen heter, men det är nästan ingen som orkar säga det för det är för ett långt namn, ska jag vara på plats som utställare.
Även om jag slåss med hundratals andra författare att få besökarnas uppmärksamhet, tycker jag att det är ett bra forum att delta i. Om jag minns rätt var det 95.000 besökare vid fjolårets mässa. Långtifrån alla de intresserade sig för min monter, men låt mig säga att det var trehundra som stannade till, och såg föredragspresentationen och romanen. Om samma antal blir mina monterbesökare nästa år, räcker det med att en sjättedel vill boka in mig som föredragshållare och/eller köpa romanen för att jag ska bli nöjd. Väldig nöjd.


lördag 27 september 2014

Respons på gårdagens föredrag.


Klippt från min artistsida på Facebook:

Tack Johan för ditt fina och inspirerande föredrag på June Folkhögskola idag  Det kommer jag att bära med mig hela livet. Du är en underbar inspiration  Lev väl och ha det gott. Kram Ammi Blom



fredag 26 september 2014

Dagens föredrag.

Ett väl genomfört och lyckat föredrag blev det i dag på June Folkhögskola. Åhörarna tycktes vara intresserade och nöjda.
Nästa uppdrag blir den 15/10 på Smart Assistans, ett privat personlig assistansföretag, i Stockholm.





torsdag 25 september 2014

Jönköping, första anhalten i höst.

Manuset är nu färdigskrivet till fredagens uppdrag på June Folkhögskola i Jönköping. Tandborsten och kalsongerna är nerpackad, och en massa med inspiration.
I kväll sitter jag på tåget ner med en god bok. Jag är avslappnad och tänker att det här är precis som jag har strävat efter, att resa när och fjärran och hålla föredrag.
Jönköping blir min första anhalt i höst. Därefter blir det sex stycken ytterligare.



tisdag 23 september 2014

Bemötandescenerna är nu klara att visas.

I inlägget 22/3 2014 skrev jag att tillsammans med Anna Ploby och Nicke Wagemyr, två erfarna skådespelare, spelade in tre scener som visar på exempel hur det kan gå till när jag får dåligt bemötande av folk i vardagen.
Efter diverse strul med redigeringen fick jag se resultatet i går. Bra kvalité och bra insatserna av de medverkande. Jag är nöjd, så nöjd att jag tänker ha de i mitt föredrag redan på fredag då jag ska prata i Jönköping.



måndag 22 september 2014

Det är på tok för få inlägg.

Jag upptäckte i går att det blev endast två inlägg skrivna på bloggen i veckan som gått. Det är på tok för få. Att skriva föredragsmanus som jag gjorde förra veckan tar längre tid än vad jag tror. Ser alltid något som kan förbättras när jag går igenom det plus att jag skriver långsamt, och vips har två arbetsdagar passerat. Eller tre.
Nu är i alla fall manuset klart, det till uppdraget på June folkhögskola i Jönköping nu på fredag. Det återstår bara finslipning av mitt uttal av vissa ord.

Jag lovar bättring.




söndag 21 september 2014

Förväntningar blir lätt besvikelser.

I helgen läste jag ut romanen ´Himmelstrand´ skriven av John Ajvide Lindqvist.
Eftersom Ajvide Lindqvist kallas skräckförfattare förväntade jag mig att i delar av romanen skulle jag knappt våga vända blad för den alltför höga spänningens skull. Visst är den spännande, men inte mer än andra spänningsromaner. Därav blev jag besviken. Min besvikelse bottnar största delen i de höga förväntningar som jag hade innan jag började läsa som inte alls införlivades.

I morgon på tåget till arbetet, börjar jag med en ny bok. Jag tror att det är den nionde för året. Den heter ´Kärlek vänskap hat´ skriven av Alice Munro.
Förväntningar har jag även denna bok som är en novellsamling. Författaren är 2013-års Nobelpristagare i litteratur, och det gör att jag bläddrar till första sidan med förväntningar att innehållet i noveller är fängslande och bra skrivna.
Erfarenheten säger mig att det är bäst att ha låga förväntningar eller inga alls när det ska upplevas något, men att inte ha några vid läsning av en Nobelpristagares verk, går inte även om jag försöker.

måndag 15 september 2014

De som är fria märker inte sina bojor.


De flesta av oss är vårt tänk våra bojor. Trots att vi inte sitter inlåsta eller på ett annat sätt hindrad från att röra oss fritt, hindrar tänket oss att gå dit vi verkligen vill.
De som är fria i sitt tänk märker inte sina bojor. Helt enkelt för att bojorna är väger ytterst lite. De är fria att göra vad som helst.



lördag 13 september 2014

Det är bekvämt att resa med Färdtjänst.

Min fru hade för avsikt att rengöra länkhjulen på rullstolen från damm och annat smuts. Det brukar gå bra, men denna dag var det något som strulade. Hur hon än gjorde, kunde hon inte få tillbaka det ena hjulet. Även kullagret öppnade sig och en kula letade sig ut. Nu kunde inte ens hon fixa detta.
Jag ringde hjälpmedelscentralen i Hallonbergen och bad att få komma akut.
Eftersom stolen hade endast tre hjul, var det uteslutet att ta en taxi. Det är omöjligt för mig att ta mig fram sittande i stolen från bilen när ett hjul fattas.
Min assistent kom inte den här dagen, så min fru fick hoppa in istället. Men hon kunde inte följa med för dottern var hemma från dagis. Det innebar att om jag skulle få stolen reparerad får jag åka till Hallonbergen på egen hand.
Det blev permobilen, ett fullgott alternativ. Min fru surrade fast stolen på pakethållaren och tog bort de stora hjulen för annars hade det blivit alltför långt ekipage. Jag var ändå orolig att några av hissarna i tunnelbanestationerna skulle vara för små.
Jag åkte med Roslagsbanan från Täby Centrum till Stockholms Östra. Byte där till tunnelbanan färd mot Hallonbergen via Stockholms Central. Allt gick bra - stolen blev lagad, hissarna fungerade och de var tillräcklig rymliga, även om det var på håret i en.

Jag tycker att en del av oss färdtjänstkunder är bekväma. Ni tar färdtjänstbuss eller -taxi när ni egentligen kan resa med kollektiva färdmedel. Visst är det skönt att hoppa in i en uppvärmd färdtjänstbuss när ni ska någonstans istället för att gå till stationen i snöslask och noll-gradigt, och vänta på tåget. Skönt att även bli körd ända fram till den adressen som ni ska till, och att slippa trängas med folk.
Detta tycker även de som inte behöver färdtjänst, men de flesta har inte ekonomiska förutsättningar att ta taxi till sina arbeten.

Jag åker med Roslagsbanan och tunnelbanan de dagar jag ska till kontoret i Hagsätra. Taxi tar väldigt sällan. Det blir det när jag har mycket packning med mig för exempelvis ett föredragsuppdrag och när jag har varit i Stockholm på teater eller krogen.



torsdag 11 september 2014

Ringrostig.

Det senaste föredraget jag höll var i våras, och det är alltför länge sedan nu när uppdragen kommer slag i slag. Det är som i idrotten, räcker inte med att endast träna för att komma i form till tävlingen med det stora T:et. Måste även tävla sig i form.
Jag bjöd in arbetskamraterna och höll föredraget i dag här på kontoret i Hagsätra. Det gick bra, men jag kände mig ringrostig. Det behövs ett "testföredrag" till innan jag ger mig ut i landet.



tisdag 9 september 2014

Tätt med föredragsuppdrag i höst.

Jag håller på att skriva ihop manuset till föredraget som jag kommer att hålla på June folkhögskola i Jönköping den 26/9. Det är de som utbildar sig till personliga assistenter som ska lyssna.
Det är lika bra att få det färdigt denna vecka, så jag kan börja snickra på ett nytt föredrag. För nu i höst har det blivit tätt med uppdrag, sex stycken så här långt jämfört med två på hela vårterminen. Med tanke på att jag skriver lika långsamt som en snigel tar sig fram, är det nödvändigt att börja i tid.



söndag 7 september 2014

Det damp ner en falukorv.

I godan ro satt jag i dag vid ett bord strax intill vår port och läste romanen ´Himmelstrand´ skriven av John Ajvide Lindqvist. Jag njöt av romanen och värmen. Det var lätt att vända sida, och det gjorde att jag inte behövde kämpa utan kunde slappna av.
Plötsligt hördes det en kraftig duns i närheten. Jag spratt till och drogs abrupt ur berättelsen.
Vad var det? tänkte jag och blev på ett ögonblick varm i kroppen av skrämseln.
Tittade runt på marken där jag satt, men såg inget. Det lät som något hade kommit uppifrån. Jag sträckte på ryggen för att kunna se längre bort. Då såg jag den, en falukorv liggandes på gräsmattan. Den skymdes av träbänkens ryggstöd, anledningen varför jag inte såg den först.
Falukorv, tänkte jag förvånad. Vad i hela fridens namn.
Den var en tredjedels bit av en falukorvsring och den röda plasten var bortriven.
Jag tittade upp mot de närmaste fönstren i det sexton våningar höga hus. På den femte våningen såg jag två ansikten titta ut med riktningen mot mig. Två ansikten som tillhörde det vuxnas släkte.
Kan det ha varit de som har slängt falukorvsbiten? Var det meningen att den skulle träffa mig eller att den skulle slå ner där den gjorde? Vill de skrämma mig eller ha bara lite kul, tänkte jag när såg upp mot deras balkong.
Efter en stund gick jag fram till korven och kände på den. Kylskåpskall.
Jag gick tillbaka till bordet och fortsatte att läsa. Nu med en liten oro om det skulle komma ner mer. I så fall vad. Mer matnyttigt eller något hårdsmällt?



fredag 5 september 2014

Det går på.

Jag tog en promenad vid Norr Mälarstrand i dag med. Det är mysigt att gå där fram till Stadshuset. Det börjar bli ett av mina favoritstråk här i Stockholm. Arton grader och nästan molnfri himmel, härligt att sommaren klamrar sig fast ännu ett tag.



Västerbron


Nu i kväll, efter att barnen knoppat in, öppnade jag min hotmail. Överraskande hade jag fått två mail från skolor som vill att jag kommer till de och håller mitt föredrag. Ett var från en högstadieskola i Täby och det andra var från en folkhögskola i Stockholm. Den sistnämnda ska hålla i en fortbildning tillsammans med tre andra folkhögskolor. Ett seminarium ska handla om hur de på deras skolor möter/bemöter de deltagare som alla har olika förutsättningar. Att ge samma möjligheter för alla, vare sig man har ett funktionshinder eller inte. På detta seminarium vill skolan att jag ska prata.

Föredragen hålls i höst.


torsdag 4 september 2014

Underlättare.

Är det dags att byta namn på yrket Personlig assistent?
Jag hade en assistent som föredrog namnet Underlättare istället för Personlig assistent, för han menade att han underlättade för kunden när han hjälper. Jag tyckte att namnet var lysande och det gör jag än. Personlig assistent låter stelt och kallt jämfört med Underlättare.

Vad tycker ni om det föreslagna namnbytet?



tisdag 2 september 2014

Det är tydligt att för vissa är det givet att jag har en intellektuell funktionsnedsättning.

Min fru hjälpte mig in i den väntande taxin. Redan då såg chauffören något konfunderad ut, förmodligen för mina okontrollerade rörelser. Eller för hur snabbt det gick för henne att få in mig i bilen. Jag sa hej till honom och fick ett tillbaka. Frun berättade att min bror kommer att vänta på mig när ni kommer fram, samtidigt som hon räckte honom mitt färdtjänstskort. Chauffören blev än mer konfunderad.
- Men ska ingen åka med?
Var han orolig att ha mig ensam i bilen?
- Nej. Vi har egen bil, säger min far.
Hela min familjen och far var på väg till min bror och hans familj i Bromma för att fira deras ena son på hans födelsedag. Alla fick inte plats i fars bil, för min frus systerdotter skulle också med. Hon här är på tillfällig besök hos oss, annars bor hon i Thailand. Det var anledningen till att jag tog taxi.

- Var det din fru? frågade chauffören när bilen började att rulla ut från parkeringsplatsen.
- Ja, och våra två barn.
- Grattis. Inte tre barn?
- Nej, det är min frus systerdotter.
Han svängde ut på vägen.
- Då åker vi till Arlanda, sa han och log mot mig.
Arlanda? Har han fått fel adress? Så många skrivna adresser som Färdtjänst sänder ut till sina bilar och bussar, är det inte konstigt att det blir fel någon gång, även om jag själv aldrig varit med om det.
- Nej, jag ska inte till Arlanda, sa jag lugnt och såg på honom. Jag ska till Bromma.
Han ser på displayen där körordern var skriven.
- Förlåt, jag såg fel. Det är visst Södertälje du ska till.
Jag insåg då att han hade tagit för givet att jag har en intellektuell funktionsnedsättning. Jag suckade. Dystert tittade jag ut på vägbanan och kände att lusten prata med honom hade försvunnit.


Till chaufförens försvar för detta bemötande medger jag att jag banade väg för hans felaktiga uppfattning om vilken funktionsnedsättning jag har, genom att låta mina fru prata med honom. Anledningen till det, var att vi hade bråttom iväg, men det var fel gjort av mig. Han fick då lätt att tro att jag inte kunde föra min egen talan. Å andra sidan skjutsar han säkert många med olika funktionshinder, och med den erfarenheten bör han veta bättre.

När det gäller dåligt bemötande har jag nolltolerans.