Upplevelser i text.

Som jag förmodade fick jag inga upplevelser i form av resor och äventyr i julklapp. Däremot i form av text.
Jag fick de romaner som jag önskade mig, ´Bergets skugga´ och ´Arvet efter dig´. De ligger nu på mitt skrivbord och väntar på att ge mig spänning och rogivande stunder i stearinljusets värmande sken. För jag fick överraskande en roman ytterligare som jag efter en stunds velande valde att först börja läsa. Det är Jonas Hassen Khemiris ´Allt jag inte minns´.
Jag har läst drygt hundra sidor och jag förstår att romanen tilldelades Augustpriset. Den är lättläst, det vill säga inga svåra ord, men det är inte därför den har fått detta fina pris. Berättelsen är abstrakt skriven, Khemiri hoppar från den ena huvudpersonens liv, tankar och göromål till den andra huvudpersonens, och det gör svårt för mig att förstå vem som gör vad eller tänker. I en del romaner som har flera personer som utgör stommen i berättelserna, har de fått egna kapitel på x antal sidor som varvas, men här i Khemiris roman hoppas det mellan de två personerna både en och två gånger oftast på varje uppslag. Till slut blir det ett sammelsurium och det gör att jag inte hänger med. Jag blir bortdribblad. Men detta gör förmodligen att de som förstår sig på litteratur tycker att den är så bra.
Jag inser nu att jag inte kommer kunna skriva en roman som får Augustpriset när romaner som ´Allt jag inte minns´ vinner. Å andra sidan finns det andra romaner som är skrivna mer lättillgängligt så som jag skriver som har vunnit, så det kanske finns ändå en möjlighet.

Jag sneglar på de två romaner längtansfullt som väntar på mig, men jag ska läsa ut ´Allt jag inte minns´ innan. Trots att jag förstår den lika lite som Pablo Picassos tavlor. Många färger, men abstrakt.

Ögongodis.

Något att dekorera bordet med nyårssupéen.
Frun i huset har gjort denna fina fruktiga fågel.

Julhälsning.

Nordansjös önskar er alla en fröjdefull jul.

Min jul.

Jag vill resa någonstans uppåt i Sverige och fira jul, där det finns mycket snö och är kallt.
Sitter och spelar brädspel med barnen och min älskade. Soffan är mjuk och skön. Alla har varsin värmande fårskinn att sitta på. Det knäpper från brasan. De orange vita lågorna dansar fridfullt. En svag doft av björkved ligger sig i den timrade stugan.
Ute är det kallt och mörkt. Termometern vid köksfönstret visar sexton minus. Snön ligger tjockt. Vid de få timmar det är ljust ses unga snöbeklädda granar en bit bort. I bakgrunden höjer det sig ett fjäll majestätiskt upp sig. Skenet från kökslampan lyser upp havreskärven i björken. Av nattens blåst har snön drivits upp på stugans väggar.
Några timmar innan kom vi hem från en slädfärd. Vi satt nedbäddade tätt ihop. Endast våra ansikten syntes ovanför de väl tilltagna varma mysiga renfällarna. Barnen skrek i högan sky av skräckblandad förtjusning när de två renarna med imponerade horn satte fart med två brinnande facklor på vardera sidan om släden. Snön yrde. Gran och tall susade förbi. Härligt, fast jag tyckte att det gick lite väl snabbt. Lågorna kämpade i vinden. Fartvinden träffade våra ansikten. När det kändes outhärdligt kallt var det bara att sticka ner till värmen under fällarna och tina upp.
Efter ett varmt bastubad och en stadig kvällsmåltid, sitter barnen med pyjamas på medan jag och min älskade har mysoverall. Doften av förmiddagens pepparbak anas. Granen med glitter, röda gröna silvriga kulor, elektriska ljus, barnens tomtar och egna tillverkade julsaker står bredvid brasan i sin prakt. Snart kommer tomten.

Min vinter.

Enligt SMHI var det nio grader kl 12 i Stockholm i dag. Nio grader, och vi har den 21:a december. Tre dagar till julafton och den kändes som vår i luften när jag gick ut vid åtta-tiden. Ingen tillstymmelse till vinter som jag är van vid. Fem tio grader kallt och några decimeters djup snö. Isen ligger på sjöar så pass att det går att åka skridsko. Skidspåren i skogarna är preparerade. Granarnas grenar är vitt tyngda. Kinderna blir röda och kalla av kyla, men innanför klädesplaggen är vi gossigt varma. Aldrig har varm choklad och limpsmörgås med ost smakat så bra som när vi sitter och tar igen oss i snön efter pulkaåkning eller skidtur. Kontrasten mellan den varma chokladen och den kyliga luften är magiskt.
Trötta, men uppfriskande, går vi hem. Det knarrar. Vätan av snö känns tränga igenom långkalsongerna och vantarna är blöta. Mörkret börjar falla. Lamporna utmed där vi går är nu tända. Lyser värme från fönstren i husen.
Vi tre barn sparkar av oss snön som sitter på pjäxorna när vi kommer fram till vårt hus innan far öppnar ytterdörren. Möts av värmen, husets värme, som är så bekant. Värmen som säger ´Välkommen.´ är mjuk och kärleksfull. Drar av oss kläderna och sätter på oss varmt och torrt. En iskall luft tränger sig plötsligt in i den lugna värmen när far öppnar ytterdörren och slänger ut snökockorna som hade hamnat på mattan, men det tar endast en kort stund innan värmen besegrar den kyliga objudna gästen.
Vi barn lämnar lukten av fuktiga kläder i hallen och går och sätter oss framför TV:n. Från köket hörs det att mor lagar till något. Utanför har mörkret fallit. Den vita snön och en gatlampa gör sitt för att lysa upp. Tre röda stearinljus i glasstakar står på bordet framför oss. De små lågorna lyser fridfullt.
Det luktar en svag doft av risgrynsgröt. Stjärnorna lyser klart på himlavalvet och snöflingorna faller sakta men tungt. Krubban med Jesusbarnet står framme med ett vitt tänd ljus på vardera sida.
In kommer mor med den blåa stora brickan med fem tallrikar med gröt. Ovanpå gröten ligger det tjockt med kanel och socker. Mors hemlagade limpa, ost, skivbar leverpastej, smör, ett paket lättmjölk och fem pepparkakor som vi barn hade gjort dagen före finns det även.
Medan Julkalendern med Teskedsgumman började la sig vår tax tillrätta under bordet vid våra fötter för att sova.

En titt på mitt föredrag.

Vill du se en snutt från mitt föredrag? Kan säga att det är en aptitretare. Klicka här.
Om du blir intresserad, vilket du blir, och tänker att detta föredrag är något för våra elever, våra aktiva inom klubben, mina arbetskollegor eller kompisgänget. Hör av dig och jag kommer.

Vad önskar du dig i julklapp?

Jag önskar mig äventyr. Prylar och kläder har jag så det räcker. Även om prylarna är få till antalet har jag inget behov av flera. De gör mig inte lyckligare. Istället för att de samlar damm, vill jag få upplevelser i julklapp. Safari i Kenya, rundtur på den kinesiska landsbygden eller se bergsgorillorna i Virungabergen i östra Afrika, det vore något att få.
Mitt realistiska jag säger mig att något av de kommer inte finnas i paketen. Drömma är tillåtet.
Mina önskningar som rättar sig efter givarnas plånböcker är två romaner. ´Bergets skugga´ är den ena och är skriven av Gregory David Roberts. Den är en uppföljare av den suveräna ´Shantaram´. Den andra är ´Arvet efter dig´ och här är Jojo Moyes författare.
Julen och läsa, det hör ihop på ett märkligt vis.

Ett kraftigt och modigt handlande.

Under frågestunden efter ett av mina föredrag, var den en kvinna som nämnde min roman. Hon hade själv inte läst den, men hon hade hört att jag bland annat skriver om synen på köp av sexuella tjänster och dess problematik.
Kvinnan berättade att hon har en kamrat som arbetar som personlig assistent åt en man. Han önskade sig sex, men kunde inte finna någon att ha det med. Om det berodde på mannens funktionshinder eller inte, det vet jag inte men antar det. Kamraten ville hjälpa honom, så de reste i hemlighet till Danmark där det är lagligt att köpa i motsats till Sverige.
Kvinnan frågade mig vad jag tycker om kamratens handlande. Jag sa att det gladde mig att höra att någon var så handlingskraftig och modig med tanke på att många i vårt samhälle är positiva inställda till vår lag mot sexköp.

Så urbota tråkigt att sitta i lägenheten och arbeta.

En dag för några veckor sedan arbetade jag hemifrån. Assistenten hade fått ett gallstensanfall och kunde således inte komma. Min fru kunde följt med mig till kontoret, men ändå blev jag hemma för sonen fick magsjuka två dagar innan. Enligt skolans bestämmelser får eleverna inte gå i skolan på fyrtioåtta timmar efter den sista kränkningen. Vi kunde ju inte lämna honom ensam.
För min och fruns del tror vi inte på att det var magsjuka. Varför han kräktes efter skollunchen den dagen berodde på att han hade säkert ätit något olämpligt, för han var pigg när han kom hem och inte kräktes han något efteråt. Pigg som en lärka var han under dessa dagar, men att övertyga skolpersonalen att det inte var magsjuka är som att lyfta en åttahundrakilos sten med sina armar. Det är lönlöst att ens försöka. De är så oroliga att magsjukan ska ta sig in i skolan att de överreagerar så fort en kräks.

Detta inlägg skulle inte handla om sonens icke-magsjuka utan om att arbeta hemifrån. Jag växlar mig från sidospåret in på huvudspåret.
Många vet jag trivs att göra det. Vi behöver inte vara noga med klädseln där vi sitter framför datorn eller vad vi gör när vi arbetar. Eller inga kläder alls. Vi kan gå ifrån när vi behagar som att sätta på en tvätt i maskinen, lyssna på radion en stund, ringa en kompis .Det finns än mer saker vi gör, men det viktiga är att vi gör det vi ska göra nämligen arbeta. Andra fördelar, vi behöver inte vakna lika tidigt för att hinna med bussen eller tåget, slippa trängas på tunnelbanan eller fastna i bilkö.
Jag kanske är underligt, det får ni själva avgöra, men jag tycker att det är trist. Så urbota tråkigt att sitta i lägenheten och arbeta. Ni får säga att jag har dålig disciplin för jag kan endast skriva koncentrerat i några timmar, därefter har jag ingen ro. Jag går då ut. Promenerar, tränar eller handlar det som fattas i kylskåpet. Det har inget med dålig disciplin att göra utan för mig är hemma ingen arbetsplats utan mitt hem, och i mitt hem vill jag inte arbeta.

Mysigt med julbak.

Vår egen pepparkaksbagerska.
Hon styrde och ställde. Klarade allt på egen hand. Skulle säkert
även kunna sätta in plåten själv i ugnen om hon hade fått. Vad
månde det bliva av henne? Sonen bakade även han, men han
hade annat för sig under plåtningen.

Nu har sonen nått taket, men . . .

. . . visst finns det en vind ovanför?

På skytteträningen i går gjorde vår älskade son det som jag trodde skulle ta lång tid, kanske två år, att nå. Han sköt femtio poäng av femtio möjliga. Oj, vad glad han blev, så ock hans far.
Redan på provtavlorna, då man skjuter in sig och ställer in siktet, sköt sonen sex tior i rad. ´Vad är det här? Sex tior har han aldrig skjutit´. tänkte jag och sa det till honom. ´Vad har du ätit i skolan?´, frågade jag.
- ´Jag vet inte´, sa han leende och satte på sig hörselkåporna och började ladda nästa skott. Då kom den, femtiopoängaren.
Grabben utropade ´Yes.´och knöt näven samtidigt som han kom ut från kansliet där maskinen, som "räknar ut" poängen, hade förkunnat de femtio.

Det som är tråkigt med skytte, är att det finns ett max resultat. När det nås, har taket nåtts. I vart fall gäller det för sonens gren. Femtio poäng, vad händer sedan då? I friidrottens grenar finns det inga tak utan resultaten kan hela tiden förbättras. Finns inga gränser.
Det vi kan göra inom sonens gren när femtio poäng är nådd, är att fortsätta jaga märken. Nu siktar han in sig på att skjuta fyrtionio poäng tio gånger. Han har gjort två fyrtionior, alltså åtta kvar till märket guld med två stjärnor. Därefter är det märket guld med tre stjärnor, femtio poäng tio gånger. Reglerna säger att märkena måste tas i ordning.
Om alla märken blir tagna och sonen känner sig säker på att skjuta tior, om han då inte vill gå vidare till nästa gren, skjuta sittande utan stöd, kan han se hur många tior han kan skjuta i följd. Här kommer vinden in.

Här är beviset.

Språklådan.

Vad för antal år av livserfarenhet har du? Vilket år är du född?
Istället för att ställa frågan ´Hur gammal är du?´, känns det mer trevligt att fråga som ovan.
Jag har inte reflekterat över det tidigare, men genom frågan tycker vi att personen redan är gammal utan att vi har fått veta det. Säkert omedvetet, men faktum kvarstår. Det är som frågan ´Hur trött är du?´. Den som frågar förutsätter att du är trött, men vill veta hur trött är du.
En del av oss finner det jobbigt att bli äldre. Jag tänker på att kroppen blir sämre funktionellt och svagare muskulärt som resulterar att de inte kan leva som de själva vill. Att då få frågan ´Hur gammal är du?´, blir inte uppiggande. ´Hur ung är du?´, kan fungera i viss ålder.

Föredrag åter på Arlanda gymnasiet.

I går var jag på Arlanda gymnasiet i Märsta, fyra mil norr om Stockholm. Ungefär tjugo elever på Vård- och omsorgsprogrammet lyssnade. Flera av de hade hört mig förra året då jag var också där, men de ville ändå vara med och sög in det jag sa likt en tvättsvamp.
Jag brukar ställa frågor under föredragen till åhörarna. Denna gång var en av frågorna, ´Vad har ni lärt er under utbildningen, heter det att hjälpa dig med maten eller mata dig, när ni för gaffeln eller skeden i någons mun när hen inte kan själv?´. En elev sa med en klar stämma.
- ´Hjälpa dig med maten.´
Precis, så heter det. Att säga, ´Nu ska jag mata dig.´, till en ungdom eller vuxen, det är likväl ett dåligt bemötande som att förnedra personen. Möjligtvis blir 0-2-åringar matade.
Jag blev glad av att höra att ordet ´mata´ inte används i undervisningen. Förhoppningsvis inte endast på Arlanda gymnasiets Vård- och omsorgsprogrammet utan på hela landets vårdinriktade program.

När jag höll på att packa ihop efter föredraget sa klassens lärare att en elev vill träffa dig. In i klassrummet kom en kille och presenterade sig. Han berättade att han hade hört mitt föredrag förra året och tyckte att det var väldigt bra. Han var entusiastisk och öste beröm över mig och föredraget. Hade villat lyssna, men han hade missat att jag var där. Killen berättade vidare att han förutom   studerar, arbetar han som personlig assistent. "Bättre arbete kan jag inte få", sa han glädjestrålande.
Han kom till Sverige för ett år sedan. Det gjorde mig mycket förvånad för killen pratade knappt utan brytning.

En bukett rosor fick jag efteråt.

´En underbar jävla jul`.

Att den nu aktuella biofilmen ´En underbar jävla jul` är barntillåten från sju år är för mig obegripligt. Visserligen förekommer det inga våldsamma och sexuella inslag, däremot diskussioner som inte kan förstås, i vart fall svårförståeliga, av barn. Vissa av diskussionerna är aggressiva. Jag är säker på att de flesta barn från sju till elva år inte har någon behållning av filmen.
Filmen är en drama med flera komiska inslag och scener som gjorde att skrattet fastnade i halsen. Den är absolut sevärd. För vuxna.

Inbundna i Pocketshop.

Märkligt att det finns att köpa få inbundna böcker i Pocketshop. Det är inte märkligt att de är få till antalet utan att det överhuvudtaget finns i denna butikskedja.

Nästa framträdande.

Nu skriver jag ihop ett manus för Vård-och-omsorgsklasserna på Arlandagymnasium i Märsta. Den 8:e december ska jag dit.
Jag var även där förra året. Att de vill ha mig åter, signalerar att det jag gör på scen är bra, intressant och att jag förmedlar något viktigt. Det gör mig stolt och ännu mer säkrare på mig själv.
Scen och scen, det är inte scen i den bemärkelsen som teatrarna har. Oftast står jag där läraren står i klassrummen, men likväl är det en scen. Min scen. Jag älskar att vara där.