onsdag 27 december 2017

fredag 15 december 2017

Jordfäst.

Mor önskade sig att få bli kremerad och jordfäst när hon hade lämnat jordelivet. Före ceremonin på Täby Kyrkas kyrkogård, som var en kylig gråtrist septemberdag, hade jag inte reflekterat något nämnvärd på ordet jordfästning. Desto mer har jag gjort det efteråt.
Bli fäst vid jorden. Bli fastnaglad i jorden, denna fuktiga, mörka och kalla jord som den då var. Jorden omslöt mor, inte kärleksfylld utan med bestämdhet. Bli ett med jorden. Bli daggmaskens närmaste granne.
Hur jag än vrider och vänder finner jag ingen värme i ordet. Det kanske var tänkt så att det inte ska associeras med det. Är tänket likadant än i dag?



fredag 8 december 2017

Tiden är förgänglig.

Tiden det tar för dig att läsa denna mening som avslutas originellt nog med en punkt, den har passerat och kommer aldrig dig åter.
Blir moloken när jag tänker på att tiden är förgänglig. Aldrig kan den stanna upp och låta mig njuta längre av en upplevelse som jag verkligen har njutit av. Önskar mig en liten ask gjord av trä som jag fyller med den värmande känsla som jag får vid speciella stunder, fina upplevelser. Plockar fram den när saknaden blir alltför stor och öppnar försiktigt och få åter uppleva.



måndag 4 december 2017

Barnens julkonsert i Konserthuset.




En varm och fin konsert fick sonen Bam och jag uppleva i går. Mysigt.
De traditionella jullåtarna fick vi höra uppbackad av en symfoniorkester.
På bilden syns Tomtefar och Tomtemor och en kör från Adolf Fredrik.