Ett tips.

När någon i din närhet har gjort bra i från sig, se denne i ögonen och säg med eftertryck, "Vad du är duktig. Det var bra gjort.".
Ett enkelt sätt att stärka andras självförtroende.

Bemötande i vårdutbildningen, är det bland de prioriterade ämnena?

Jag mailade en gymnasieskola i hopp om att prata om bemötande för dem som studerar på Vård- och omsorgsprogrammet. Fick detta svar:
Dessvärre får vi tacka nej. Orsaken är att vi har fått sparkrav och det gör att vi måste vara restriktiva med alla externa aktiviteter.

Mitt svar.

Men då får ni göra en omprioritering. För mitt föredrag innehåller mycket lärorikt kring bemötande som är viktigt för era elever som ska arbeta inom vården. Detta tänkande som jag lär ut, ger även tips och råd, kan inte era lärare lära ut. Anledningen är att de har inte blivit dåligt bemöta av läkare och sjuksköterskor, men det har jag på grund av något simpelt som att jag använder rullstol. Era lärare vet inte hur förnedrade det känns att som en 42-åring få en klapp på huvud av en sjuksköterska. Det vet jag. Era lärare vet inte hur ledsen vi blir när en läkare tilltalar en som vi vore en 3-åring. Det vet jag. Jag var 31 år.

Dessa dåliga bemötanden har jag fått endast för att jag använder rullstol och pratar annorlunda. Räcker det inte med det jag redan har fått, en grav CP-skada? Ska jag även acceptera att jag får dåliga bemötanden av sjukvårdskunnig personal?

Johan

Jag finner det självklart att läran om bemötande ingår i läroplanen gällande vårdutbildningarna, från undersköterske- till läkarutbildning. Frågan är vilken mängd av tid lärarna lägger på att lära ut ett gott bemötande. Kan tänka mig att det som avgör är deras egna intresse av ämnet.
När det kommer till ett skarpt läge, det vill säga när före detta eleven möter patient eller kund i arbetet och ger ett dåligt bemötande, är det orättvist om jag endast skyller på utbildningen. Den egna livserfarenheten och bakgrund spelar även in.