Detta bör vara kutymt.

Att skolor, företag, organisationer, förbund, föreningar och affärskedjor får stora mängder med email dagligen, förstår jag. En del har viktigt eller intressant innehåll för mottagaren medan en del har det inte. Den tredje delen har ett innehåll som är mindre angeläget, och som därför kan väntas med att svara på. Trots mängden bör det vara kutymt att svara inom två arbetsdagar. Om det inte hinns med bör det avsättas tid för det, för avsändaren är oftast det som hen skriver och/eller bifogar viktigt att få respons på.
Att svara efter fem dagar eller inte alls är ett dåligt bemötande. I tid ger det ett dåligt renommé för mottagaren.
Vad vore skolor, företag, organisationer, förbund, föreningar och affärskedjor utan oss som anlitar dessa?

En oförstående kvinna.

En dag var sonen och jag på väg till skateboardrampen. Sparkade mig fram baklänges sittandes i rullstolen och han gick bredvid. Sonen var då sex år.

En kvinna kom ut  från en port och gick med raska steg mot oss.

"Hej. Var har du din ledsagare?", frågade hon oroligt.

"Jag har ingen i dag. Det går bra ändå", sa jag.

"Jaha, men ska jag inte ringa till någon som kan hjälpa dig?"

Hon förde sin hand till bakfickan på sina jeans där jag såg en mobiltelefon ligga.

"Nej tack. Jag har sparkat mig fram baklänges i trettiofem år, så jag rätt rutinerad."

Att få kvinnan förstå att jag kunde ta vara på mig själv och var vid mina sinnens fulla bruk, pekade jag på sonen.

"Det här är min grabb. Vi ska se när de åker skateboard vid Åva gymnasium."

Sonen höll på att ta sig uppför en lyktstolpe likt en apa.

"Då hjälper du pappa när han behöver hjälp?"

Säg inte så, tänkte jag.

"Ja."

Sonen lät oförstående. ´Hjälpa pappa? Han kan ju själv´, fick jag för mig att han tänkte.

"Kom nu så går vi", sa jag och fattade tag i hans lilla hand och fortsatte vår promenad.

----

Om jag hade gått på mina ben med sonen hade kvinnan kommit fram då?
Är less att en del tar för givet att jag behöver hjälp för jag har ett funktionshinder. De föräldrar som inte har ett funktionshinder, inte blir de tillfrågad när de promenerar med sitt barn om de behöver hjälp. Även de kanske behöver det.
Om jag behöver hjälp ber jag om det.


Bjud in mig till er event, så ger jag er verktygen för att ge ett bra bemötande till dem som ni möter. Varning för skrattanfall och gråtklumpar i halsen.