omslagsbild

omslagsbild

onsdag 22 januari 2020

Gäst skapade kaos.

En objuden gäst slank in hos oss förra söndagen. Ljudlöst gav hen sig på dottern där hon låg i sin säng och läste en bok ur serien LasseMajas Detektivbyrå. Med välinriktade slag på kroppen sögs musten ur henne. I och med det sjönk motståndskraften så pass att det var lätt för hen att placera sina giftampuller i den späda kroppen.
Dottern klagade över magont på måndagsmorgonen. Därav fick hon stanna hemma från skolan. Det var det lilla som blev efter giftinskjutningarna.
Tydligen uteblev den önskade effekten, så hen letade upp mig under natten mot tisdagen. Hade förmodligen legat under fruns och min säng och tryckt, den odågan. När jag vaknade kändes det okej, så okej som det gör klockan sju. Tar mig på huvudet. "Den sitter kvar." Framåt lunchtid var det allt annat än okej. Hade satt mig på toaletten för att tömma blåsan, men utan förvaring tömdes magen. Ur munnen.
Jag hörde ytterdörren öppnades. Kort därefter stängdes den med ett fniss. Uppenbarligen var den objudna gästen nöjd med det hen hade åstadkommit.
I fyra dagar kräktes jag. Vatten och vätskeersättning fick jag i mig. Dock kom det upp innan det ens hade landat i magsäcken. På nätterna vaknade jag de få gånger sömnen lyckades fånga in mig av att flytande bajs rann ut. Inte endast det sipprade ut utan likaså energin. Orkade andas, men inget mer.
Jag är nu på banan. Tanken med energin är full om några dagar, så det är på halvfart.



måndag 13 januari 2020

Ta inte till flaskan.

Har du problem och bekymmer som gör att du blir nedstämd och finner att livet är till största delen grådisigt, slaskigt och burrigt? Ta hjälp av närstående, vänner och/eller personer som är utbildade till att stödja och ge råd i livskriser. Tro inte flaskan hjälper. Den stjälper dig.
I ruset glömmer du bort det som gör livet surt för dig eller minskar i dignitet. Känns rogivande och möjligen ser du ljusglimtar i det becksvarta mörkret. När du nyktrar till blir du varse att problemen kvarstår. Vad är meningen då att försöka dränka sorgerna?
Med en nedgången kropp är du för svag att få problem och bekymmer ur världen. Däremot med en kropp utan alkohol har du möjligheter att ställa allt till rätta.

fredag 3 januari 2020

Det sämsta med 2019.

Minns att strax vi tog farväl av 2018 avla jag ett nyårslöfte: Innan 2019:s slut skulle jag ha skrivit färdigt manuset till min andra roman. Löftet sprack i och med nyårsklockorna började klämta för 2020.
Jag är besviken. Likvärdigt att förlora en 800-metersfinal på VM som att inte hinna med att trycka dit den sista punkten. Egentligen vet jag inte säkert att det är samma känsla, men antar det. Nämligen aldrig förlorat en final på distansen under ett VM.
Några av orsakerna att löftet inte höll: Tre veckors bortovaro från tangenterna på grund av lunginflammation. Det tog ytterligare någon vecka för att få orken och det stora intresset åter för manuset. I slutet av november började jag att umgås med barnen efter 18 till läggdags tack vare mitt införande av skärmförbud. Det betyder inget Tv-tittande (nyheter är tillåtet, men de är föga intresserad ut av), mobil- eller IPad-tittande. Söka efter musik för att lyssna på är tillåtet, men inte se på de tillhörande videos.
Tack vare skärmförbudet får jag umgås med barnen. Vi tre lägger pussel, läser böcker, målar eller tecknar, lyssnar på musik, leker med bollar och dockor (Mest dottern som gör det). Det är så mysigt och jag antar att barnen tycker likadant. De ser så ut.
Tiden med barnen är viktig för mig att få. Den vill jag inte vara utan fast det får konsekvenser gällande skrivande. Kan och vill inte skriva från det jag har ätit middag till sovdags. Om jag gör det, när ska jag då umgås med våra fina barn?
Inte nog med att jag prioriterar att vara med de små, har jag en släng av prokrastinering. Inte märkligt att manuset då inte har blivit färdig. Detta år ska jag lägga band på mig när jag sätter mig vid datorn för att skriva och inte surfa in på P3 Historia och lyssna på ett avsnitt, och inte se på Sportnytt. Inte heller läsa någon bok. Allt det här kan vänta för det är inte viktigt och även det mesta av annat. Det viktiga är att få manuset klart detta år. Vet hur jag kommer känna mig när jag får hålla romanen i händerna. Den stolthet går inte beskriva. Den måste upplevas.
I dag är det 364 dagar kvar på året. Jag ska klara det.