Belöna dig själv.

I går satte jag punkt för ytterligare ett kapitel i bokmanuset, det sjuttonde. (91.000 ord)

Ville känna mer glädje än vad det gjorde över vad jag hade åstadkommit. Inombords var det endast ett "Ja, klart." som yttrades och sedan blev det fokus på det kommande kapitlet.

Det är duktigt gjort att skriva ett kapitel. Inte bara av mig utan av alla.

När jag pratar under mina föredrag om att stärka självförtroendet säger jag att det är viktigt att glädjas när delmål nås på vägen till det stora målet. Glädjas kan utmynna på olika vis som att ta en fika på konditoriet. Gå ut på balkongen, tomten eller i skogen och skrika "Jag är duktig." Unna dig en extra god middag. Det du gör kan vara vad som helst, bara det är njutbart för dig. Belöna dig själv är en viktig handling i din strävan att nå ända fram.

Dessvärre lever jag inte som jag lär. Gläds först när sista ordet är skrivet. Vet hur stark upplevelsen var att hålla min första roman. Den upplevelsen vill jag vara med om en gång till. Efter det, då kommer jag att unna mig. Ordentligt. År framöver.

Skämt?

En man och en kvinna kom ut ur porten när jag och min familj var på väg in efter en skogspromenad. Det äldre paret kände jag igen. De bor i samma uppgång som oss.

Paret stannade till bredvid mig.

- "Nu har du fått en kompis", sa kvinnan.

Hon nickade mot mannen i rullstolen. Den senaste gången jag såg honom gick han.

Måhända sa kvinnan det som ett skämt. Jag tar det då. Om hon menade allvar, var det lite klumpigt sagt. Bara för att vi människor som gör samma aktiviteter, som att spela tennis, eller har likadana kläder betyder inte att vi automatiskt blir vänner.