Kommer OS-abstinensen?

Vinterolympiaden i Milano Cortino är slut. Det har varit en härlig tid för oss idrottsälskare.

Jag har sett och lyssnat väldigt mycket, och det med engagemang. Förväntan, nervositet, glädje, besvikelse, förhoppningar, det är trevligt, ja inte besvikelse, men det tar på krafterna. Tur att spelen inte pågår längre än vad det gör, för då hade jag behövt ta in på vilohem. En skön säng, härlig musik och extra god mat (absolut inga skärmar) skulle sitta fint.

Det är dags att återuppta mitt normala liv, som sattes på paus. Det kommer ta nägra dagar säger erfarenheten. Det förvånar mig inte om jag när jag kommer hem i dag knäpper på tv:n och förväntar mig att se idrott från OS.

En tanke om OS.

Det är märkligt att en del grenar började i OS innan invigningen. I och med att antalet idrotter har vuxit är det förståeligt att flera dagar behövs för att hinna med, men varför då inte flytta bak invigningen, från fredagen till tisdagen? Tisdagen var dagen innan curling i mixed startade.

Som aktiv hade jag känt att min idrott som åsidosatt om den började innan invigningen.

Snön. Den enes bröd, den andres död.

Visst är det fint med snön. Det lyser upp denna mörka årstid, men även gör det möjligt att åka skidor och pulka, bygga snögrottor, grensla en snöskoter och köra in bland en snöbeklädd skog.

Snön utgör också hinder för många av oss. För de flesta tänker jag. Det finns hinder som är överkomliga som att kliva över en snövall som ligger i ens väg och gå tidigare till bussen för du behöver dra ner på takten för att minska risken att halka,

Vi som tar oss fram med rullstol, krykor, permobil, elektrisk rullstol och käpp (Säkert har jag missat flera hjälpmedel.) utgör snön och det som följer efter den frusna nederbörden som is, en vägg. En vägg på flera meter hög och bred vars ände inte ses. Det finns de ändå som kan ta sig fram, men de är få till antalet.

I dessa dagar gnuggar Färdtjänsten händer i och med de ökade antalet resor samtidigt som Regionen (tidigare Landstinget) ser de ökade kostnaderna rinna mellan fingrarna. Jag har inga siffror på att det görs fler resor utan det är ett antagande. Det grundar sig även på mitt handlande. Reser kollektivt när jag ska någonstans, men inte när det är snö och halt blir det färdtjänst så nästan hela januari till kontoret har det blivit att rulla in i en buss. Det är inget som jag gillar, men arbeta hemma är inget alternativ för mig.

Irriterad över snön? Nej, det är bara att gilla läget, men visst ser jag fram emot våren och barmark.