Med inspiration att läsa och skriva mer satte jag mig på tåget på söndagseftermiddagen för resan hem till Stockholm. Jag bar inte endast på mer inspiration utan en enorm trötthet. Gå runt i två dagar på Bokmässan bland tusentals människor och lyssna koncentrerad på diverse författarsamtal i en luft som blev sämre med tiden, tog på krafterna.
Jag lyssnade bland annat på ett samtal med Dogge Doggelito, där han presenterade sina två nya böcker. Ett annat var med Carina Bergfeldt som pratade om sin bok "En bra dag att dö". Den verkar vara läsvärd, så den kommer jag att läsa. Ett tredje samtal var med Sami Said om sin roman "Satansviskningar". Den verkade vara något för mig, så jag ställde mig i kö efteråt för att köpa och få den signerad.
Plötsligt, när jag och en av mina vänner gick runt, såg jag förre detta höjdhopparen Stefan Holm gå rakt mot oss. Det var på en plats där det var få med människor, så han kunde ha hört det jag alltid ha velat säga till honom, "Gratis till OS-guldet." Men av att jag blev överraskad av att se honom fick jag inte fram ett ljud ur min gapande munnen. Suck, vad jag är besviken på mig själv. Men timmen senare fick jag min revansch. I en monter stod Glenn Hysén, en av Sveriges fotbollslegendarer enligt mig och många kunniga inom sporten, och signerade en bok om hans karriär. Jag gick fram och sa "Grattis till dina framgångar."
Jag kom hem med fyra romaner, så nu blir det läsa av.
