Vissa barn växer upp med goda förutsättningar till att få ett bra liv. De har föräldrar med god ekonomi, tak över huvudet, säng att sova i, äter sig mätta, går i skolan och får en utbildning som leder ännu högre studier som kan leda ett välbetalt arbete, hela kläder att ta på sig, har möjlighet att ägna sig åt sina intressen efter att skolan slutar på eftermiddagarna.
Andra barn växer upp med dåliga förutsättningar till att få ett bra liv. De har föräldrar med dålig ekonomi, bor med deras syskon och föräldrar under ett tak som läcker in vid regn, sover på en tunn madrass på marken, äter sig sällan mätta, går inte i skolan för de behöver hjälpa föräldrarna med djuren och andra sysslor hemma, och det leder till svårigheter att få ett arbete eller inget alls, slitna kläder att ta på sig, har inte tid eller ekonomisk möjlighet att ägna sig åt sina intressen.
Jag har inte gjort någon undersökning om detta, men varför skulle det inte finnas barn i fattiga delar av världen som har en överraskande stor kunskap inom ett visst område. I skolan finns det möjligheter att den kunskapen upptäcks av lärare, som förhoppningsvis inspirerar barnen att lära sig mer om det. Men i länder där inte staten betalar skolgången eller där föräldrarna inte har dem pengarna att de kan stå för skolavgiften, är det risk att den stora kunskapen inte upptäcks.
Förmodligen skulle vi ha haft fler vetenskapsmän, konstnärer, jordbrukare, lärare, forskare, författare om alla barn hade möjlighet att gå i skolan. Listan är betydligt längre än så. Det skulle gynna oss alla på vår jord om all kunskap tas tillvara. Men framförallt för dem, de skulle få arbete som i tur leder till att de kan låta deras barn gå i skolan.
