En tripp till Dalarna.

Jag har blivit tillfrågad att hålla föredrag den 3:e november för eleverna på Barn- och fritidsprogrammet och Vård- och omsorgsprogrammet på Mora gymnasium.
Eftersom föredraget skiljer sig beroende på vilka som lyssnar blir det två föredrag, en på förmiddag och en på eftermiddag. Det blir en utmaning med två på en dag. Jag har gjort det en gång tidigare och då var jag mer döende än levande efteråt. Det är kul med utmaningar, så det går bra förutsatt att jag ökar träningsdosen.

Träffade och lyssnade på författare, och signerade.

Hemkommen från Bokmässan. Trött, men glad över allt som har hänt under de två dagarna.
Nu fick jag äntligen träffa Anna Fredriksson, en av mina favoritförfattare. Jag lyssnade på när Anna och hennes redaktör samtalade om den senaste romanen ´Tisdagsklubben´. Det som gör att Annas romaner fängslar mig är att hon kan konsten att skriva om relationer mellan människor och vardagens trivialiteter på ett sätt som gör att det blir spännande och intressant. Efteråt signerade hon ´Tisdagsklubben´, som jag då självfallet köpte. Redan innan samtalet hade Anna hälsat på mig med en kram och vi bytte några ord med varandra.
Det här var på lördagsförmiddagen och det kändes när jag åter var på väg till Svenska Mässan (samtalet med Anna var på ett närliggande hotell), att det blir svårt att uppleva något som kunde vara större den återstående tiden av mässan.

Förutom att gotta mig i alla dessa böcker, tidskrifter, tidningar som jag såg och ibland bläddrade i, och ytterligare i några författarsamtal, tog jag tillfället i akt att presentera mitt föredrag för representanter för Lärarförbundet, Linköpings Universitet, Utbildningsradion och Sveriges folkhögskolor. Jag får se om de hör av sig.

Jag är nöjd med helgen. Inspirerad har jag blivit att skriva en ny roman, en efterföljande av ´Mitt nakna jag´. Det vore något att om två tre år komma till Bokmässan med min andra.

När jag rundade ett av de oräkneliga monterhörnen såg jag Debutantförlagets
monter, förlaget som gav ut min roman. Såg att exemplar av den låg på deras
bord. Frågade om jag fick signera dem. Visst, så byxbenet kavlades upp och
en bläckpenna tejpades fast mellan stortån och pektån.
Jag har varit på Bokmässan två gånger tidigare med mitt alster, men jag har
inte signerat förrän i lördags. Jag hade fått för mig att jag blir alltför nervös för
att signera läsligt, men det gick galant. Stolt och glad blev jag och är det än.

Mot Bokmässan.

I eftermiddag sätter jag mig på tåget för färd mot Göteborg och Bokmässan, i år som besökare. Ser fram emot detta. Lyssna på författare som berättar om deras författarskap, köpa böcker och träffa andra litteraturintresserade. Det blir så sköj.

Uppdrag på Högskolan Väst.

Det är nu klart att jag håller föredrag för de som läser till sjuksköterska på Högskolan Väst i Trollhättan. Troligtvis kommer det även från andra program och kurser.
Datum: 9 mars 2016.

Positiv feedback från June Folkhögskola.

Läraren på Assistentutbildningen har låtit varje elev skriva ner sina reflektioner och tankar efter mitt besök.
Hon sände mig detta: "Alla var mycket nöjda med besöket! De hade många intressanta tankar och iakttagelser, och tyckte alla att de lärt sig något nytt. Jag tycker verkligen att du ska känna dig stolt, Johan."

Äntligen sitter jag i en Panthera.

I dag fick jag en ny rullstol, en Panthera S2 Swing med vissa ändringar för att passa mig. Quickien hade jag haft i tio år. Sista tiden knakade i en del delar, så det var dags att byta.

Visst är stolen fin?
Väger endast 9,95kg. Lättrullad och enkel att
manövrera. Den har en glansig svart färg. Även
om det är snyggt, hade jag föredragit mer glatt
som oranget, ljusgrönt eller gult.

Att se ljust på tillvaron.

Ännu en dag ligger framför oss. Ännu en dag fullspäckat med möjligheter och härliga utmaningar.
Du vet, bara du tänker tanken har du tagit ett steg närmre till att nå dit du vill. När du sedan börjar att sträva dit, är du ytterligare ett steg närmre. Vips, två steg avklarad. På ett litet kick.

En helg i rörelsens tecken.

Vilken härlig varm helg det har varit i Stockholm med omnejd. Säkerligen tjugo grader i solen och enstaka moln på himmelen.
Jag tränade i tre timmar på lördagen och två i dag, rullade fram baklänges sparkandes på gångvägar i Täby. Förvånad att det gick så bra som det gjorde, både ork- och teknikmässigt. Den bra tekniken får jag tacka värmen för, men orken är ett mysterium. Senaste gången jag tränade var en dag i förra helgen.
Nu på söndagskvällen är jag ordentligt mör i benen och trött, en skön trötthet. Det blir avkopplande att arbeta i morgon, då endast hjärnan behöver aktiveras.

I går.

Så är jag hemma igen efter ett lyckat uppdrag, denna gång i Jönköping.
Jag gjorde bra i från mig. Elevernas skratt, jakande hummande och bra
ställda frågor, anar jag att de fann föredraget intressant.

Den magnifika utsikten från deras klassrum, södra delen av Vättern.

Föredrag i Småland.

I morgon blir det tåg till June folkhögskola i Jönköping. Jag ska inspirera och ge de studerande på assistentutbildningen inblick i yrket.

Väcker sovande känslor.

Nu om kvällarna lyssnar jag på min roman ´Mitt nakna jag´. Den lästes in som talbok 2006 och det är Ove Ström som läser.
Det känns märkligt att lyssna på sitt eget alster. Jag kan inte hela berättelsen utantill i detalj, men när Ove läser minns jag varje mening. Ibland vill jag stänga av för jag tycker att det är jobbigt att bli påmind om de känslor och tankar jag hade när jag skrev, om längtan efter kompisar som ville campa och festa loss, träffa tjejer och knulla runt, om längtan efter att bli kramad, kysst och smekt, om längtan efter sex, och sist men inte minst, snarare först, att finna Kärleken med det stora k:et.

Nu den 15:e november är det tio år sedan
romanen släpptes. Min roman.
Det känns fortfarande stort.

Rullstol är ett ting.

Sonen vill lyssna på Sean Banan och köra gokart på Solvalla i samband med lördagens STCC:s tävlingar.
Jag mailade och undrade vad biljetterna går på för sonen, min far och mig. Den biljett- och publikansvarige svarade:

Barnet är gratis, du betalar 250 i förköp på nätet och din far går gratis som ledsagare till rullstolen.


Inte visste jag att min rullstol behöver ledsagning. Det har jag då aldrig märkt.

Inlägg lästes upp i klass.

Jag hörde i dag att mitt inlägg ´Det är kusligt när ingen tro på en.´, daterad den 17/8, hade lästs upp av en lärare inför sin klass. Denne, som undervisar elever som studerar till undersköterska, ansåg tydligen att inlägget hade en del att ge i utbildningssyfte.
Detta gör mig stolt.

Min förhoppning är att bemötande människor emellan tas upp mer på läkar- och sjuksköterskeutbildningen samt vård- och omsorgsprogrammen än vad det görs nu.

Sonen siktar in sig.

Det gläder mig att sonen nu har funnit en aktivitet som han vill göra efter skola. Äntligen höll jag på att skriva, för jag och min fru har länge föreslagit en mängd aktiviteter, men det har inte varit något som var roligt. Köra gokart vill han, men än så länge har han inte längden och åldern som fordras.
Sonen har börjat med luftgevärsskytte. I somras när vi var i sommarstugan hade far tagit med sitt luftgevär och lät sina barnbarn prova. Sonen tyckte att det var kul och sköt även bra för att vara nybörjare.
Jag tog reda på att det fanns en Skytteförening i Täby, Täby Viggbyholm Östra Ryds Skytteförening. De har sin lokal i Tibblehallen.
Perfekt, tänkte jag. Fem minuters promenad från oss, kan knappt bli närmre.
I kväll blir det tredje gången han och jag går dit. Än så länge, peppar peppar ta i trä, tycker sonen att det är kul. Konstigt vore annars för han skjuter bra. Vid första träningen sköt han på fem skott trettioåtta poäng av femtio möjliga som bästa resultat. Han följde upp med fyrtioen poäng vid andra. Det går åt rätt håll med andra ord.
Sonen skjuter sittandes på en stol med stöd och tavlan är 4x4cm på tio meters avstånd. Jag är imponerad bara att han träffar tavlan. Det finns märken att ta. När det har skjutits tio serier (en serie är fem tavlor) med trettioåtta poäng erhåller man bronsmärket. Vid fyrtioen poäng blir det silvermärket. Minns inte poängantalet för guld.

Jag gläds inte endast åt att sonen tycker att det är roligt att skjuta luftgevär utan att vi två gör något tillsammans utanför hemmet. Bara han och jag. Det händer alltför sällan och det beror på den CP-skada jag har. Tack vare skyttet hoppas jag att vår relation stärks ytterligare.

Att se krasst på tillvaron.

Ännu en dag ligger bakom oss. Ännu en dag närmare döden.

Jönköping nästa.

Det närmar sig det första uppdraget efter den gångna sommaren. Den 16/9 reser jag till June Folkhögskola i Jönköping och pratar inför de studerande på assistentutbildningen.
Det blir tredje gången jag är där. Det tar jag som att föredraget är bra och intressant.

Kommentarer från Facebook och blogg.

Det har kommit reaktioner och stöttande ord till mig via Facebook och bloggen angående artikeln i gårdagens lokaltidning ´Mitt i Täby´ om bemötandet som två väktare gav mig i Täby Centrum. Tack alla, det ger mig råg i ryggen att sträcka mig än mer på ryggen och inte heller fortsättningsvis vara blyg att jag är den jag är.
Här är två av de:

Jag läste tidningen i dag och tyckte det var förfärligt. Tur att du är så stark.
Jag svarade att jag kunde ha lagd händelsen bakom mig och gått vidare, för jag får dåligt bemötande då och då. Dock var denna så kränkande att jag inte kunde låta den passera utan att reagera.

Suck.... Man blir både uppgiven och förbannad. Tur att du orkar stå på dig, för dig själv men också för allas vår andras skull. Bra Johan.
Jag svarade att även om det som hände var jobbigt och att jag kände mig kränkt, var det kanske bra att det hände mig och inte någon som inte vågar säga ifrån.

Väktarna höll fast min rullstol.

Att bli så dåligt bemött som jag blev en dag i somras, får en att tvivla om jag ses som en person av andra. Att bli så dåligt bemött ytterligare en gång i samma timme, får en tvivla på medmänskligheten. Den andra gången var av två väktare i Täby Centrum.
Det finns en artikel i pappersupplagan av lokaltidningen ´Mitt i Täby´ om händelsen med väktarna. Den delas ut i dag. Artikeln , finns även på tidningens webb.

Ni som inte vet vad som hände den där sommardagen, kan läsa inlägget ´Det är kusligt när ingen tror på en.´ daterad den 17/8.