Explosion av färger.

Hösten är den vackraste av årstider sett till alla dess härliga färger.

Tidens tand.

Förr var jag ung och vacker. Nu är jag bara och. Ett och. Ett ok. Ett ok för samhället.

En förklaring.

Tiden är min fiende. Den är min värsta fiende. Orsaken är den alltid går. Den är aldrig stilla, inte ens har den vett att sakta ner.
Min ambitionsnivå är hög, så ock på arbetet. Jag vill skriva två inlägg i veckan på bloggen, men jag hinner inte. Än så länge är det ytterst få som kontaktar mig och vill att jag ska hålla föredrag. Inte för att dess innehåll är ointressant eller att jag är dålig som föredragshållare. Av döma av referenser och muntlig feedback är jag en underhållande talare och tar upp saker som är intressanta, roliga och ger ögonöppnare. Kruxet är att jag är okänd för de flesta skolor, företag, organisationer och föreningar. Det betyder självfallet att jag då får minimalt med förfrågningar.
Som ni förstår måste jag själv maila och därefter ringa upp de möjliga intressenter. Det tar tid, alldeles för mycket tid, och då blir bloggandet lidande.
Så här i början på läsåret är det viktigt att få i väg så många mail som möjligt. De flesta planerar sina läsår eller verksamheter i augusti eller september, så det gäller att fokusera på utskicken nu. I oktober november är risken överhängande att planeringen gjord, och då komma med en förfrågan och få ett jakande svar är näst intill omöjligt.
I oktober vrids fokuseringen till bloggen och då, om ni kan vänta till dess, blir det mer intressanta och kunskapshöjande texter.