Dikten Livets frukter

Jag är åter på semester, och som ni märker blir det då få inlägg här på bloggen. Jag är ledsen för det, men jag behöver njuta av sol och bad, göra utflykter med barnen, läsa böcker, och det för att samla kraft och energi till den 5/8 när arbetet startar upp igen.

Livets frukter

Vinden tar tag i trädkronorna och ruskar om
Träffar henne, hon som har tappat tron på sig själv
Ta för dig av livet, är vindens budskap
Vänta inte på livets frukter utan gå dem till mötes

Havet brusar upp, vänligt men bestämt
Ett fint stril sköljer över henne, hon som ser allt i svart
Se möjligheterna, är havets budskap
Tackla hindren, livets negativism

Livet är en dignande fruktskål
Spännande intressanta fascinerande livsavgörande frukter
Några hänger över kanten, lätta att ta
Medan andra kräver mer för att nås

Gå ut och se människor
Möt dem och upptäck något nytt
Inom varje människa finns Det
En osynlig skatt
.
Solen kommer fram ur ett moln
Strålarna värmer hennes ansikte, hon som nynnar i moll
Det finns broar över mörka vatten, är solens budskap
Leta upp de
.
Elden sprakar och gnistrar
En låga flammar upp mot henne, hon som tror att allt är över
Ljuset i mörkret finns, är eldens budskap
Nattens mörker släcker dagens låga, men inte hoppets låga
.

Nu kan jag själv resa med Roslagsbanan.

Äntligen.

Dagarna före midsommar sattes Roslagsbanans nya vagnar i trafik, de vagnar som har en dörröppning utan trappsteg.
I går hem från arbetet fick jag möjlighet att resa i en sådan vagn, för än så länge finns det inte tillräckligt med vagnar så det räcker till alla tågsätt som trafikerar Roslagsbanan, men det ska bli.
Det var lätt och smidigt att rulla in från perrongen. På varsin sida om dörren fanns det plats för mig att sitta med rullstolen. Fint och fräscht var det också.
En lyckokänsla pirrade till när jag förstådd hur bra det var. Inga trappsteg. Bra med utrymme, så pass att permobilen får plats. Det innebär, förutom att jag inte behöver bli uppdragen för stegen av assistenten eller annat sällskap, att jag kan följa med min käresta och barnen på tåget med permobilen när vi ska till stan. För mig är det viktigt att resa tillsammans med familjen. Jag har behövt köra till Mörby Centrum och därifrån tagit tunnelbanan till Tekniska Högskolan där vi har mötts upp.

Märkligt att de vagnar som ersatte de gamla, som hade troligtvis trettio fyrtio år på sina hjulaxlar, för tre fyra år sedan inte anpassades direkt för oss som tar sig fram på hjul. Det verkar som upptäckten att det finns de som använder sig av barnvagn, rollator och rullstol för att förflytta sig gjordes 2011.
Vet inte om det tar två år från idé till en färdig tågvagn. Jag drog bara till med ett tänkbart årtal.

Ord att ta med sig på livets väg.

Se livet som ett dignande smörgåsbord som du är inbjuden till. Det är bara att ta för dig.

Ack Värmeland du sköna.

Att bo och vara i naturen hör sommaren till, och jag har den ynnesten att få göra det.
Min far och hans systrar har ärvt en gård med tillhörande skog i närheten av Kil i Värmland, där vi nu har varit de senaste två veckorna. Djuren är borta sedan länge, men ladan, dasset och något uthus finns kvar, och så klart den röda stugan med vita knutar.
Det är rofyllt att sitta på den lilla verandan. Jag ser de tre gamla äppelträden och flaggstången med flaggan hissat fladdrar i vinden. Bakom börjar stigen som tar en genom skogen till en sjö och den egna badplatsen.
Här har vi bröder med far och mor tillbringat några veckor varje sommar så länge jag kan minnas.

Det blev inget badande för mig. Det var endast sjutton nitton grader i luften, och att då slänga sig i ett sjutton-gradigt vatten lockade inte. Hörde jag någon mumla ´Badkruka´? Sonen hoppade i, men det var korta stunder.
En dag besökte vi Rottneros park, som ligger utanför Sunne. Det är en stor park med blommor och växter av alla de slag, både vanliga och sällsynta. Den har även ett område för barn. Klätterställningar, studsmatta, linbana, en bil som man satte sig i och körde på en bana i ett miniatyr samhälle, gungor och rutschkanor. Barnen njöt att vara där och leka. Frun och jag njöt av att de njöt.

Det hände att jag tog en promenad i skogen sittandes i permobilen. När bröderna kom med sina barn till stugan, fick jag tillfälle att göra det. Mina guldklimpar blev då fullt upptagna med att leka med kusinerna och saknade inte farsgubben.
Skogen gör mig lugn. Tyst. Förutom att vinden smeker trädens grenar, likt känslan av bomull, är det tyst. Fridfyllt. Hjärnan får en chans att vila här.
Förutom att tystnaden stärker mig, fyller granarna och tallarna mig med energi på något underligt sätt. Det är skogens urkraft som jag får ta del av.