Anmält Färdtjänsten till Diskrimineringsombudsmannen.

Nu har jag skickat in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen om händelsen. Förhoppningsvis tar de sig an ärendet.

Händelsen finns beskrivit i inläggget daterad den 17/8.

Äntligen har vi ett förbud mot mobiltelefon i skolan!!!

Det borde vi ha haft för länge sedan. När mobiltelefonen med möjlighet att surfa på nätet kom, då direkt, pang, inga av de i skolan.

Förbudet infördes för att öka förutsättningarna för trygghet och studiero i skolan enligt regeringen. Det tog tid för regeringen att inse det jämfört med mig som insåg det långt tidigare.

Jag har velat ha förbudet även av andra skäl. Hälsomässiga; Nu kommer eleverna att röra sig mer som att jaga varandra, spela fotboll och klättra på rasterna jämfört med innan då många av dem satt med sina telefoner och fick inget flås. De kommer nu använda hela kroppen, inte endast huvudet, vilket gör att koordinationen i armar och ben förbättras. Sociala; Utan telefon blir det mer att möta varandras blickar och umgås, vilket gynnar samspelet mellan dem och framtida relarioner.

Det behövdes ingen raketforskning att komma fram till detta. Det behövs endast sunt förnuft.

Eleverna kommer alltså att röra sig och blir mer sociala i och med förbudet. Det spelar ingen roll om eleverna klagar på att det inte finns något att göra på rasterna. Det lär dröja ett tag, men rätt snart spelas det fotboll, leks och mer prat med varandra.

Frågan jag ställer mig, Är det försent? Är det försent att få tillbaka kreativiteten, fantasin, konditionen, koordinationen och det sociala samspelet hos våra barn på samma nivå som tidigare?

Jag tycker att politikerna även ska införa en åldersgräns av användning av den utformning som mobiltelefonen har i dag. En telefon som enbart kan ringas på och ta emot samtal är tillräcklig för de som är under 16år. När de vill söka efter något, se film, läsa eller lyssna på musik kan de göra på en dator hemma. Jag vet, alla har inte dator. Fritidsgårdar och bibliotek får köpa in fler.

Dåligt bemötande från en beställningsmottagare på Färdtjänsten.

Min käresta och jag hade varit på kryssning. Vi ville nu hem till Täby. Jag ringde Färdtjänsten och började samtalet som sig bör med, "Jag vill boka en resa. Jag har  kundnummer." Efter att jag hade sagt ett antal siffror, samma siffror, några gånger utan att han förstod, frågade han med en stämma som tydde på frustration, "Finns det en annan jag kan prata med, för jag förstår inte vad du säger?" Försökte på nytt, för jag vet av erfarenhet att efter ytterligare några gånger brukar jag bli förstådd. Hann med att säga några siffror innan han avbröt mig. "Finns det någon annan jag kan prata med?" Min käresta tog över och sa mitt kundnummer. Jag fortsatte sedan med att säga var vi ville bli hämtade. "Jag vill inte prata med dig", sa han. Här gav jag upp och lät henne åter ta över.

Nästa dag skrev jag ett email till Färdtjänsten och berättade vad som hade hänt. Svaret blev att de kommer ta ärendet vidare.

Vid tidigare tillfällen när jag inte har blivit förstådd, har det hänt att beställningsmottagaren låtit sin kollega ta över samtalet med ett gott resultat. Dessvärre var inte han som tog emot mittt samtal så handlingskraftig.

När jag ändå hade kontakt emailledes med Färdtjänsten passade jag på att tacka dem att det verkar som de har fler beställningsmottagare som kan bra svenska jämfört med för sex månader sedan och tidigare. Jag frågade om det är så. Drar den slutsatsen för jag har fått prata med idel personer med perfekt uttal de senaste månaderna. Dessförinnan var det oftast personer med modersmål som inte var svenska, och då var det så gott som varje gång att de inte förstod vad jag sa.

Användningen av mobiltelefonen kan ge negativa följder.

Tävlade på sprintdistanserna och en medeldistans, 800m, när jag höll på. Jag behövde vara snabb, så banträningen bestod nästan uteslutande av sprintövningar. Då och då la jag in intervallpasset 3(200m+200m+200m). Det för att bli uthållig för 400 och 800m.

Kommer inte att skriva mer om min träning, jag lovar. "Skönt", tänker ni som är allmänt ointresserad av träningsupplägg, i synnerhet av min.

I mångt och mycket är barns och ungdomars uppväxttid en förberedelse inför vuxenlivet. De lär sig av föräldrar och andra vuxna att ta ansvar, visa hänsyn, ta hand om ett hushåll, att det är viktigt med en god utbildning, vara social, lära sig om pengars värde. Listan är längre, men jag stannar här.

Om jag hade enbart ägnat mig åt sprintövningar, aldrig sparkat mer än 100m, hade jag fått en dålig tid på ett 10.000meterslopp. Med min envishet hade jag kommit i mål, men då efter att funktionärerna gått hem och strålkastarna blivit släckta. Den urusla tiden beror på att jag inte skulle vara tränad för den distansen. Självklart vore det så.

Precis så är det för många av barn och ungdomar i dag. De är inte "tränad" i att läsa böcker och tidskrifter för det ger mer att se på TikTok än att läsa. De känner olust i mötet med människor för de är inte "tränad"  i hur de ska bete sig för de brukar numera umgås genom samtal ocsh sms, vilket kan leda till en hög frånvaro i skolan. De är inte "tränad" i att ha kroppen i fysisk trim och koordinationen i armar och ben på en åldersmässigt acceptabel nivå för de är mer roligt att se vad händer på internet.

Visst är det här en relevant jämförelse?

Mobiltelefonen är ett hot mot våra barns sociala utveckling.

En flicka går på trottoaren.Hon ler, för i dag är hon extra glad. Tösen hade fått beröm för teckningen som hon gjorde på förskolan.

- "Pappa, fröken Inger gilllade grisen jag målade i dag."

Han skriver på sin mobil.

Hon slickar på sin glass. Njuter av jordgubbssmaken.

- "Jag målade med pastellkritorna. Det var roligt, men det var kladdigt."

Flickan vissar upp ena handen med spretande fingrar. Hon skrattar till. Pappa ser ner på handen med regnbågens alla färger.

- "Oj, vad du ser ut. Går det inte tvätta bort?"

- "Jag försökte."

Pappa vänder blicken åter till mobilen. Hon håller handen framför sig och synar färgerna som har flyttit samman. Han fnissar till åt det mobilen visar.

- "Jag tycker att det är vackert."

- "Mmm."

Tösen ser en papperskorg längre bort.

- "Ska jag slänga pinnen därborta?", säger hon och pekar.

Flickans far är försjunken i ett Youtubeklipp. Om en liten stund är de framme vid korgen. Hon ställer frågan igen.

- "Är det sant?", mumlar han.

- "Ja, här är den."

Tösen stannar vid den.

- "På lördag. Den måste jag se", mumlar han igen utan att stanna.

Hon velar om hon ska slänga pinnen här eller inte. Hon ser sig runt med pekfinger i mungipan. Fyra pojkar i hennes ålder går på den motsatta trottoaren. Den främre studsar en basketboll medan alla pratade med varandra. En motorcykel passerar. Så kommer flickan på att hon har sett vuxna slänga glasspapper och glasspinnar i sådana papperskorgar. Då får jag också göra det. Hon ser ner i den och blir övertygad att hon gör rätt. Förutom godispapper och en och annan läskburk ligger där glasskräp. Släpper pinnen i papperskorgen och springer till pappa som har kommit en bit bort.

- "Yes, jag vann", utropar han.

Tösen trär in sin hand i pappas byxflicka. Hon vill hålla handen, men den är upptagen av telefonen.

De kommerr fram till en tomt med en häck. Granhäcken är hög, så hög att den ger skugga. Flickan tycker att det är skönt med svalka. Hon ser upp på pappa. Hans tummar rör sig snabbt. Hon funderar på hur pappa kan gå utan att krocka med någon, han som ser ner på sin telefon hela tiden. Har han ögon också på huvudet.

- "Pappa, kan du läsa godnattsaga i kväll? Mamma är hos mormor."

- "Vad i helv. . . Har hon dött?", utbrister han och stannar tvärt.

Flickans underläpp börjar att dallra.

- "Är mormor död?"

- "Hon kan inte ha varit gammal."

- "Varför är hon död?", säger hon högt och börjar dra i pappas arm.

- "Nämen gumman." Han stoppar ner telefonen i byxflickan och sätter sig på huk. "Mormor är inte död, hon lever."

Pappa kramar om dottern.

- "Du sa det", hulkar hon fram.

- "Det är en skådespelare som har dött, en skådespelare som jag tycker var bra." Han torkar bort tårarna  på hennes kinder med tummarna. "En favorit kan jag säga, precis som du tycker om Pippi."

- "Är du ledsen, pappa?"

- "Nej. Jo lite, men det går över."

- "Vill du ha en kram?"

Han nickar.

Tösen smeker pappas rygg. Värmen från honom lugnar henne.

- "Ska vi laga köttfärssås i kväll?"

- "Ja", svarar hon glatt. "Med spaghetti?"

- "Det låter gott."

Pappa reser sig. Han tar dotterns hand i sin och de fortsätter hem.

En scen ur dagens Sverige. En scen som många av våra barn har varit med om och kommer att vara med om.

Hur tänker ni föräldrar när ni låter er uppslukas av mobiltelefonens flöde när ni är tillsammans med era barn? Varför leker eller pratar ni inte med varandra? Barnen behöver uppmärksamhet av er föräldrar, inte ignoreras. Sträcker mig så långt att jag anser att det är misshandel av barnen.

Låt oss gå tillbaka till mobiltelefonen som endast kunde ringas på, ta emot samtal och smsa. Det vore bra för oss alla. Vi skulle bli mer sociala med varandra.

Slut på sommarsemestern.

Tillbaks på arbetet.

Härligt det vore om tiden på semestern släpar sig fram likt den gör under arbetsveckorna. Vi hade hunnit mer skoj. Vi hade njutit mer. Vi hade haft mer tid att ladda batterierna, Allt detta hade gjort att kapaciteten att arbeta hade ökat när vi kom tillbaka. Förmodligen även inspirationen hade fått en knuff framåt.

Jag ser fram emot mängder med föredragsuppdrag i höst. "Har du redan fått några?", hör jag några av er säga. Fem stycken välkomnade mig när jag kom till kontoret, men förväntantar mig mer i slutet av augusti när verksamheten på skolor, företag, organisationer, föreningar kommit igång. Då ses vilka dagar de kan ta emot mig.

Slöa i hängmattan.

Sommaren är här. Även värmen. Den gula planeten på himlavalvet syns allt oftare. Ja, då gör jag det enda rätta. Stänger av datorn och ger mig ut i naturen, promenerar i byar och städer, och kliver på båtar för färd i skärgården.

I augusti blir nästa gång ni hör av mig.

Ajöken.