Axplock från Bokmässan ur min synvinkel.

Det blev en härlig helg i Bokens tecken.

Intressanta författarsamtal blev det för mig. Bland annat med Tone Schunnesson som pratade om sin senaste bok, samtidsromanen Ultravåld. Jag har blivit intresserad av den för den handlar om relationer mellan människor. Köpte boken och fick den signerad. Jo, jag vet, ni som följer mig vet att jag nästan inte klarar av att hantera pappersboken numera, undrar förmodligen varför jag köpte en. Är fortfarande svag för pappersboken, och att få författarens signatur i boken betyder en del för mig.

Så länge jag minns har jag varit starstruck. Det handlar om att jag har blivit imponerad av personers kunnande eller bedrifter, och att då få se dem eller än bättre byta några ord med dem får mitt hjärta att slå extra slag, kroppstemperaturen höjs och mitt tal som redan har talsvårigheter blir än svårare att förstå. Författaren Jan Guillou med käpp passerade mig. Sportjuornalisten Patrick Ekwall stod och pratade med den tidigare sportchefen i Djurgården Fotboll Bosse Andersson. Författarinnan Katarina Wennstam med en elegant dräkt från tidigt 1900-talet stod bakom mig i kön in till mässan. 

Självfallet stannade jag till vid True Crime-scenen och lyssnade när jag där såg paret Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, som skriver deckare under pseudonymen Lars Kepler, samtala med några andra författare i samma genre.

 Jag tycker inte endast om böcker och är nyfiken på personen bakom utan jag har även kärlek till friidrotten. Det var alltså naturligt för mig att kroppen hettade till och såväl talförmågan som koordinationen sattes ur spel när jag såg Stefan Holm, guldmedaljören i höjdhopp vid OS i Aten 2004, komma gående mot mig. Har sett Stefan när jag har varit på tidigare Bokmässor, så jag bör vara "van", men icke. Ända sedan 2005, då jag först såg honom har jag velat gå fram och gratulera till OS-guldet. Så här blir det när jag sätter personer på skyhöga piedestaler, jag når inte upp.

Sekunderna som ledde till att antalet hjärtslag ökade markant var efter att jag hade rundat ett monterhörn. Där blev jag stående framför Carola, som höll på att signera sin självbiografi, För att försäkra mig att det var Carola blinkade jag både en och två gånger. Jo, det var hon, en ikon inom svensk musik. Sin musikaliska karriär började ordentligt när hon vann Melodifestivalen 1983 med låten Främling. Yttterligare beskrivning lämnar jag därhän för det behövs inte. Eller?

Carola signerade, och de som ville bli fotograferad med henne fick naturligtvis det. Jag hade stått i ett fåtal sekunder när hon fick syn på mig. Hon reste sig, la i från sig pennan och gick fram till mig. "Hej", sa hon och tog min hand i sin. (Minns inte om jag räckte fram handen eller om hon sträckte sig efter den.) Jag fick tunghäfta grande. "Dig känner jag igen", fortsatte Carola. Tror att jag fick fram, trots allt, ett hej. Hon gav mig ett leende och gick tillbaka till sin penna och fortsatte beta av kön vars ände jag inte såg.

Att få syn på Carola var som helst förutom på konserter och tv hade kroppstemperaturen stigit, men att se henne i en miljö som jag inte förväntade mig, gjorde att jag reagerade som jag gjorde.

Är säker på att Carola blandade ihop mig med en annan, för för mig finns det ingen möjlighet att hon minns mig. En kväll på 1990-talet lyssnade jag på en konsert med Credokören i Adolf Fredriks kyrka. Carola var gästartist. Eller var hon en av medlemmarna i kören? I väntan på de vänner som jag gick med satt jag kvar i gången som ledde fram till altaret. Carola kom då gående mot mig. När hon passerade mig la hon sin hand på min axel och log.

Lördagen avslutades på Sjöbaren Lorensberg. Till förrätt blev det vitlöksgratinerade havskräftor och jag avslutade med fisk- och skaldjurssoppa.

Restaurangen rekommenderar jag. God mat, fin interiör och trevliga servitriser. Det finns endast en låg kant i entrén att ta sig över. Inne är det plant.

Bokkul.

I morgon sätter jag mig på tåget med några vänner för färd mot Göteborg. Det är ju dags för Bokmässan. Visserligen är mässans första dag i dag, men fast jag tycker om böcker och lyssna på författarsamtal räcker det med en och en halv dag bland tiotusentals människor. Tro det eller ej, det tär på mig att gå runt bland den mängden av människor, den ständiga surret av röster och andas in den inte helt perfekta luften. Men vad gör det när jag får gå bland böcker och lyssna på samtal med författare, en högtidsstund.

På lärdagskvällen blir det en härlig och smakrik middag på en fiskrestaurang.

Johan tipsar.

På Värmlands Museum pågår utställningen Inlåst & utanför. Den handlar om synen på människor genom historien - om funktionsnedsättning och institutionsvård. Vi får en inblick i hur Sverige behandlade personer med funktionsnedsättning under 1900-talet.

Utställnngen varar till den 26 november.

I utställningen möter vi personliga berättelser och tankeväckande insikter, som tillsammans belyser hur samhällets utveckling har format livet för personer med funktionsnedsättning.

Flera av berättelserna vittnar om vanvård och övergrepp, och hu de ansågs vara ett "problem" som skulle gömmas undan från resten av samhället.

Ett tips till BookBeat och Storytel.

Efter att ha kontaktat BookBeat och Storytel har jag fått veta att båda två har valt att ha koncentrerat sig på att utveckla en mobilapp för smartphone och surfplatta så bra som möjligt så upplevelsen blir på topp. De två har meddelat att i dagsläget finns det inga planer att göra deras böcker läsbara på datorskärmen.

I och med att böckerna kan bara lyssnas på i smartphone och läses på surfplatta, har BookBeat och Storytel utestängt en grupp av människor från att ta del av deras böcker. Gruppen som inte kan hantera smartphone och surfplatta på grund av grav funktionsnedsättning utan endast dator. Jag tillhör denna grupp.

De får fler kunder, vi med grav funktionsnedsättning, om böckerna blir tillgängliga för datorskärmen.

Käre Bok.

Det finns ett massivt motstånd inom mig att uttala och skriva ordet pappersbok. Samma känsla infinner sig vid ordet papperstidning. Jag är förmodligen lite väl konsverativ i detta spörsmål, men för mig är böcker gjorda av papper (bladen) och kartong, lim och tyg eller plast (omslaget).

Vad har jag för namn på böckers innehåll som läses på våra skärmar och lyssnas på? Kommer bara på namn som jag tycker är undermåliga, så jag undviker att nämna dem.

Inget ska hindra mig från att läsa böcker.

Jag läser mycket. Romaner, biografer, itdskrifter om historiska händelser och upptäckter inom vetetnskapen.

På senare tid har jag fått svårt att hantera pappersböcker som att bläddra och i viss mån få den ligga still på bordet. Det går, men det går ut mycket mer energi nu än tidigare. Förrr blev jag inte alls fysisk trött efter en två timmars läsning, det var en fröjd attt ge sig hän i historien. I dag kommer den tröttheten redan efter så där en halvtimme. Oftast blir det två försök innan jag lyckas vända blad  (Jag blöter läpparna med tungan, trycker dessa mot bladet och drar till vänster.) Ibland, men det är sällan, händer det att jag får göra en mängd med försök att vända ett enda blad. De är då i ett glatt material. Eller böcker som är årsrika och inte har bläddrats i på många år, de bladen är "stela" och förlorat sitt lyster. Eller så har jag en dålig bladvändardag helt enkelt.

Lustigt blir det när texten som beskriver ett slagsmål, en biljakt på gatorna i en miljonstad eller hur förövaren gick tillväga, sträcker sig till nästa uppslag och jag då behöver fler försök att vända blad. Näven, som just skulle träffa sin antagonist, blir hängande i luften. Bägga bilarna med hög hastiighet och skrikande däck i en kurva in mellan två kvarter, upphör att rulla samtidigt som människorna på trottoarerna stelnar till. Kommissarien har en redogörelse på polisstationen för sina kollegor om hur förövaren lyckades fly utan att lämna spår efter sig. Så i ett avgörande skede i den, till och med mitt i en mening, tystnar hen.

När det händer att det tar några minuter att vända blad, kan det vara så illa att det jag läser på nästa inte får ihop det med den sista meningen jag läst på det föregående.Samma sak om meningen börjar på ett blad och slutar på nästa. Med andra ord, jag minns inte vad det stod. Kanske är det några av er som tänker att jag har ett dåligt minne. Förnekar det. Jag ser det som att koncentrationen att vända blad är så intensiv att den breder ut sig så pass att den knuffar undan det. Till den mörka tomma avdelningen i hjärnan, Glömskan.

Mina fysiska tillkortakommanden gjorde att jag började fundera för något år sedan att läsa böcker på datorskärmen. Det fanns ett motstånd och finns det än i dag att göra det. Jag tycker att böcker är gjord av papper och inte pixlar. Böckernas sidor vänds med våra fingrar (jag med läpparna) och inte med knapptryckning. Sidorna ska dofta papper och inte något metalliskt.

Men men men men jag kan inte se mitt framtida liv utan att läsa böcker. Det vore att leva utan att få leva in sig i en annan persons eller personers liv. Det vore att leva utan att få kunskap av vår historia. Det vore att leva utan att få den härliga spänningen som bara litteraturen kan ge. Jag tänker främst på relationsdramatiken mellan människor, men även vissa deckare fungerar.

Jag har nu lånat e-böcker sedan en tid tillbaka och det fungerar bra. Lätt att låna. Lätt att läsa på datorskärmen. Lätt att bläddra, bara att vänsterklicka.

För att få tillgång till nyutgivna böcker surfade jag in på BookBeats och Storytels webb. Rätta mig om jag har fel, men har fått för mig att biblioteken inte får in de som e-bok lika snabbt som de ovannämnda. Med entusiasm köpte jag en läsperiod, en månad, på Bookbeat. Efter att boken, som jag hade valt att läsa, inte visades på datorskärmen, sökte jag på dess webb hur jag skulle göra. Fick då veta att deras böcker kan lyssnas på och läses enbart i deras app, som laddas ner till mobiltelefon eller surfplatta. Jag kan inte själv hantera mobiltelefonen och någon surfplatta har jag inte, så in på Storytel med förhoppning av att här är det annorlunda. Icke sa Nicke, även där är det surfplatta och mobiltelefon som gäller.I min besvikelse kontaktade jag deras support och bad om orsaken. De har valt att fokusera på att läsupplevelsen ska bli så bra som möjligt på dessa två enheter.

 

Diskrimineringsombudsmannen gör ingen utredning.

I dag kom det ett email från Diskrimineringsombudsmannen. De har beslutat att inte gå vidare med en utredning.

Argumenten att inte gå vidare är bl a den utredning som de behöver göra blir för omfattande för att vara rimlig i förhållande till den anmälda händelsen.

Synd att DO inte gör en utredning. Så är det, bara att gilla läget. De vet i alla fall nu att det kan förekomma att vi får ett dåligt bemötande av Färdtjänstens beställningsmottagare, vi som har talsvårigheter. Om det kommer in ytterligare anmälningar, kanske DO anser att det är dags med en utredning.

Färdtjänsten har meddelat att de tagit upp händelsen med den aktuella beställningsmottagare. Vilka åtgärder som har vidtagits är för mig döljt i dunkel.

Läs om händelsen i inlägget daterad den 17/8 -26 som ledde till att jag gjorde en anmälan.