Jag läser mycket. Romaner, biografer, itdskrifter om historiska händelser och upptäckter inom vetetnskapen.
På senare tid har jag fått svårt att hantera pappersböcker som att bläddra och i viss mån få den ligga still på bordet. Det går, men det går ut mycket mer energi nu än tidigare. Förrr blev jag inte alls fysisk trött efter en två timmars läsning, det var en fröjd attt ge sig hän i historien. I dag kommer den tröttheten redan efter så där en halvtimme. Oftast blir det två försök innan jag lyckas vända blad (Jag blöter läpparna med tungan, trycker dessa mot bladet och drar till vänster.) Ibland, men det är sällan, händer det att jag får göra en mängd med försök att vända ett enda blad. De är då i ett glatt material. Eller böcker som är årsrika och inte har bläddrats i på många år, de bladen är "stela" och förlorat sitt lyster. Eller så har jag en dålig bladvändardag helt enkelt.
Lustigt blir det när texten som beskriver ett slagsmål, en biljakt på gatorna i en miljonstad eller hur förövaren gick tillväga, sträcker sig till nästa uppslag och jag då behöver fler försök att vända blad. Näven, som just skulle träffa sin antagonist, blir hängande i luften. Bägga bilarna med hög hastiighet och skrikande däck i en kurva in mellan två kvarter, upphör att rulla samtidigt som människorna på trottoarerna stelnar till. Kommissarien har en redogörelse på polisstationen för sina kollegor om hur förövaren lyckades fly utan att lämna spår efter sig. Så i ett avgörande skede i den, till och med mitt i en mening, tystnar hen.
När det händer att det tar några minuter att vända blad, kan det vara så illa att det jag läser på nästa inte får ihop det med den sista meningen jag läst på det föregående.Samma sak om meningen börjar på ett blad och slutar på nästa. Med andra ord, jag minns inte vad det stod. Kanske är det några av er som tänker att jag har ett dåligt minne. Förnekar det. Jag ser det som att koncentrationen att vända blad är så intensiv att den breder ut sig så pass att den knuffar undan det. Till den mörka tomma avdelningen i hjärnan, Glömskan.
Mina fysiska tillkortakommanden gjorde att jag började fundera för något år sedan att läsa böcker på datorskärmen. Det fanns ett motstånd och finns det än i dag att göra det. Jag tycker att böcker är gjord av papper och inte pixlar. Böckernas sidor vänds med våra fingrar (jag med läpparna) och inte med knapptryckning. Sidorna ska dofta papper och inte något metalliskt.
Men men men men jag kan inte se mitt framtida liv utan att läsa böcker. Det vore att leva utan att få leva in sig i en annan persons eller personers liv. Det vore att leva utan att få kunskap av vår historia. Det vore att leva utan att få den härliga spänningen som bara litteraturen kan ge. Jag tänker främst på relationsdramatiken mellan människor, men även vissa deckare fungerar.
Jag har nu lånat e-böcker sedan en tid tillbaka och det fungerar bra. Lätt att låna. Lätt att läsa på datorskärmen. Lätt att bläddra, bara att vänsterklicka.
För att få tillgång till nyutgivna böcker surfade jag in på BookBeats och Storytels webb. Rätta mig om jag har fel, men har fått för mig att biblioteken inte får in de som e-bok lika snabbt som de ovannämnda. Med entusiasm köpte jag en läsperiod, en månad, på Bookbeat. Efter att boken, som jag hade valt att läsa, inte visades på datorskärmen, sökte jag på dess webb hur jag skulle göra. Fick då veta att deras böcker kan lyssnas på och läses enbart i deras app, som laddas ner till mobiltelefon eller surfplatta. Jag kan inte själv hantera mobiltelefonen och någon surfplatta har jag inte, så in på Storytel med förhoppning av att här är det annorlunda. Icke sa Nicke, även där är det surfplatta och mobiltelefon som gäller.I min besvikelse kontaktade jag deras support och bad om orsaken. De har valt att fokusera på att läsupplevelsen ska bli så bra som möjligt på dessa två enheter.
