Glad sommar på er.

Min semester ligger just runt hörnet. På måndag börjar den med förhoppnings varma och soliga
dagar, flera dopp i det blå, gå i skogen, båttur i skärgården, goda lässtunder som för mig mjukt bort till en ny värld, Kolmården, picknick på stranden, slicka på en Dajmstrut, våra barns glädje att hoppa från bryggan ner i det sköna vattnet, Skansen, endast njuta av att solens värme kramar mig, tiden blir sju och jag får ligga kvar i sängen, grilla marinerad fläskkarré en ljum kväll med naturens mäktiga tystnad omkring mig, lyssnar på sommarprataren liggandes på en soldränkt brygga som gungar lätt av vattenrörelserna, ser en fiskgjuse dyka ner och bryta vattenytan i hopp om föda, likt utströdda pärlor i vatten reflekterar solens strålar.

Jag är åter på bloggen i början av augusti.

Behöver vi med funktionshinder bli än mer hippa?

Apropå ´funktionsvariationer´som jag använde i gårdagens inlägg.
Funktionsvariationer är ett ord som jag hör i sammanhanget när det pratas och skrivs om personer med funktionshinder. Istället för funktionshinder tycker en del i vårt ´funkissamhälle´ och kanske även utanför att det ska heta funktionsvariation. När jag hörde det första gången för ett år sedan skakade jag på huvudet samtidigt som jag utbrast trött "O nej!".

Är det fel att använda gamla och hederliga ord som ´handikapp´ och funktionshinder´ nu för tiden? Jag märker att verbalt och i text förekommer de alltmer sällan. Det känns som det ska hittas på, konstruera nya ord på olika områden, annars hänger man inte med. Är ´funktionsvariation´ ett tecken på det? Behöver vi med funktionshinder bli än mer hippa? Möjligheten kanske är större att jag blir insläppt på Café Opera en sen fredagskväll om jag säger att jag har en funktionsvariation istället för ett handikapp. Jag försöker med det nästa gång.
Inte bara ´funktionsvariation´ som jag tycker är fel att använda utan även `funktionsnedsättning´. Anledningen är den att alla vi människor har funktionsnedsättning även om det inte är diagnostiserat. Exempelvis är det en del som inte kan på grund av bristande kunskap och styrka ta det svarta bältet i judo. Visst kan några av de med en tids träning få bältet, men innan dess har de funktionsnedsättning på det området. Samma sak gäller ´funktionsvariation´, alla har variationer på våra funktioner i finurliga uppbyggda kropp. En del är starka medan andra är mindre starka. En del pratar förståeligt väldigt snabbt medan andra gör det betydligt långsammare. En del spelar bra tennis medan andra har svårigheter att träffa bollen. Om någon säger att hen har en funktionsvariation, är det inget som säger mig att hen har ett handikapp. Absolut ingenting.
Det är inte fel att säga ´handikapp´. Dock är det en del som ser mig som en stofil när jag gör det, men det bryr jag mig inte om.

Det strider mot mitt tänk att skriva ´funkissamhälle´ som jag gjorde i början på texten. Jaha, vet du inte vad funkissamhälle är för något? En del personer med handikapp och kanske även en del andra som har relation eller på något annat vis anknytning till dessa människor, använder ´funkissamhälle´ för ett samhälle med personer med funktionshinder. Jag är emot att dela in människor i grupper beroende på etnicitet, sexuell läggning, hudfärg, handikapp eller inte, religion, ursprung med mera, så därför är det fel att använda ´funkissamhälle´.
På samma sätt som det inte går att använda sig av ´funktionsvariation´ fungerar inte heller ´funkissamhälle´. Vi alla som bor i samhället har en kropp som har massor med funktioner, som i sin tur har massor med olika variationer. Alla har funktionsvariationer. Ett ´funkissamhälle´ säger mig inte att det finns personer med handikapp som bor och lever i samhället. Absolut ingenting.

Bortse från tabun kring sex för det är bara löjligt.

Häromdagen samtalade jag med en man som är doktorand på Lunds Universitet. Han arbetar med ett forskningsprojekt om aktivism kring frågor om sexualitet och funktionsvariationer* och ville få mina åsikter och tankar.

Vad är det som är så intressant med vi med funktionshinder och vår sexualitet att det forskas om det? Vilka grupper är intresserad av resultaten? Vad är det som gör att det blir så intressant att forskningen till och med finansieras? Vilka frågor är önskan att få svar på? Om det kommer fram till att det behövs det här och det där, blir det endast ett konstaterande att behovet finns eller är det meningen att det ska göras något handgripligt? Om tanken är att få till en förändring utifrån resultaten, vilket är min förhoppning, vilka står för den kostnaden?
Jag kan inte uttala mig om det här är en omfattande forskning med exempelvis många människors åsikter och funderingar, och tankar kring resultat från andra tidigare forskningar, för det vet jag inte. Det jag vet är att forskningen beräknas pågå i fem år.

Jag känner mig som en säregen art inom djurriket vars sexliv är döljt i dunkel och ska nu än en gång föras fram i ljuset. Jag är en människa och inget annat. Homo Sapiens, det är vi alla.
Varför krångla till det, det här med sex? Utgå från att sex är ett naturligt behov, vilket det är, liksom kramar, pussar och smek, och se möjligheterna. Bortse från tabun kring sex för det är bara löjligt. Släng blygseln. Det ska frågas rent ut hur vi med funktionshinder vill att hjälpen ska utformas och agera därefter. Det finns massor med önskningar hur ens sexliv ska vara och innehålla. Exempelvis: Få hjälp att finna en teknik att själv kunna onanera medan andra vill ha hjälp att köpa porrtidningar och porrfilmer. (Av egen erfarenhet vet jag att det är mindre genant att be en som man inte känner, men vet om önskan, att följa med till affären och ta en porrtidning från tidningsstället och gå till kassan. Be assistenten att göra det eller ännu värre, be föräldrarna. Nej tack.) En tredje grupp vill finna någon att ha sex med. Att finna dessa vill jag att det görs efterfrågningar bland oss som söker hjälp. Om det inte finns, anlita sexarbetare.
Vilka som frågar och ser till att det blir så som vi önskar bör vara sexologer och sexterapeuter i samarbete med arbetsterapeuter. Anledningen varför arbetsterapeuter är med för när viljan att utforma befintliga sexhjälpmedel för exempelvis onani, står Hjälpmedelscentralen för anpassningen. De ska även uppfinna nya utifrån önskemål.

Det som är bra med att forskning bedrivs på området är att få upp ögonen på de som blundar medvetet inför vår sexualitet och de som, hur konstigt det än låter, inte tror att även vi behöver och vill ha sex och kroppskontakt.

* Funktionsvariationer är ett ganska så nytt ord för funktionshinder.

Några ord om romanen.

En kvinna som arbetar inom personlig assistans mailade mig i morse och berättade att hon just läst ut min roman.
"Typ sträckläste den. Så bra är den och underbart skriven och så rak och ärlig!

Nordaaansjö.

På träningsrundan i går kväll cyklade en kvinna fram till mig.
- "Ursäkta mig. Är det du som har skrivit en bok om sex?"
- "Ja.", sa jag tveksamt. Jag är ju inte det enda som har gjort det.
- "Och du har varit med på TV och debatterade om sex och sexköp?"
- "Det stämmer."
- "Vad heter boken? Jag vill läsa den. Kan man låna den på biblioteket?"
- "Ja, det går förmodligen bra. Den har elva år på nacken, så den kanske inte står framme. Den heter ´Mitt nakna jag´."
- "´Mitt nakna jag´.", upprepade kvinnan. "Vad heter du i efternamn?"
- "Nordansjö."
- "Nordensjö?"
- "Nordaaansjö."
Jag är van att folk uppfattar ´Nordensjö´ när jag säger efternamnet. Jag har tagit det till mig, så när efternamnet efterfrågas säger jag det med långt a. Brukar göra det, men det händer att det faller i glömska som i går.
- "Nordansjö."
- "Ja."

Kvinnan cyklade i väg och glad i hågen över att min roman fortfarande efterfrågas upptog jag joggingturen.
Apropå sex, såg jag en bekant ha en T-shirt på sig med texten ´Gå eller rulla, alla vill knulla.´. Klokrent. Likadant T-shirt måste jag bara ha.

I pappas fotspår.

Stockholms Mini Maraton gick av stapeln i söndags.
Sonen sprang de 2350m och gjorde det med bravur.
Duktigt grabben! Det mest roliga med denna
överraskande start var att han tyckte kul, så
förhoppningsvis blir det fler lopp.

Nu prioriteras text.

I februari eller var det i mars som jag skrev att jag höll på skriva en novell. Strunt samma, tanken var att den skulle vara färdig månaden senare och publiceras här på bloggen uppdelad på flera inlägg. Tiden har en förmåga att försvinna ut ur tomma intet när det är mycket att göra. Det har varit bearbetning av manus till föredragen och kontakt med skolor och företag som skulle kunna vara intresserad att lyssna på mig. Därför har texten fått ligga i träda.
Nu har jag inga fler uppdrag innan sommarledigheten och efter jag har hört när jag har ringt runt till skolor planeras nästkommande läsår först i augusti. "Det låter intressant. Ring tillbaka i augusti, då vi planerar läsåret.", säger de rektorer och lärare som jag har varit kontakt med. Det finns säkert undantag, skolor som lägger planeringen direkt efter sommaravslutningen. Det trodde jag hörde till vanligheten att de gjorde, men viss av erfarenhet är det inte så.
Nu kan jag med gott samvete att tiden inte slösas bort luta mig bakåt i stolen på kontoret, sippa på det limespetsade vattnet och skriva färdigt novellen. Avskärma mig från verkligen och bli ett med berättelsen. Glömma tid och rum. Låta fantasin styra de bångstyriga fingrar till de rätta bokstäverna. Ett tillstånd som jag finner härligt avslappnad. Min förhoppning är att första delen av novellen läggs upp innan midsommar.
För en kort tid sedan blev jag inspirerad att skriva ett inlägg om att njuta med hjälp av sin egen kropp och den skam som en del av oss konstigt nog känner för det. Blev än mer inspirerad när jag senare träffade en kvinna som har utbildat sig till sexpedagog. Vad befriande det var att samtala med en som tycker att det är naturligt med onani, samlag och hudberöring för njutningens skull.
Eftersom jag verkligen vill skriva dessa färdigt innan jag går på semester efter midsommarhelgen, blir det endast enstaka inlägg fram till dess.

Kul på hjul.

Förra veckan var jag och dottern på Hjultorget i Kista utanför Stockholm. Hon tyckte att det var roligt att gå runt och se på det som var nytt för henne och det var det mesta. Det som var bäst var de ballonger hon fick av några utställare, lufttorkaren på toaletten (hennes händer har aldrig varit renare som då.) och rosa rullstolen.
Hjultorget är en hjälpmedelsmässa som återkommer vartannat år.

Dottern vara bara tvungen att prova denna
rosa rullstol. Ni förstår väl vilken hennes
favoritfärg är?