"Jag tycker inte om att du är handikapp, pappa."

Ett utomhusbad i Näsbypark heter Norskogsbadet, en tjugo minuters promenad från där vi bor. Nu, jag och barnen var där för två helger sedan. Det var rätt så mycket folk i åttio centimeters grunda poolen där de våra höll till med andra små och stora barn. Även några föräldrar var med och lekte och stojade.

Jag satt i permobilen vid bassängkanten och såg på när sexårige dottern Selina dök från kanten tillsammans med en av hennes kompisar och den några år äldre brodern Bam. Väl i vattnet klängde de på varandra och ibland såg det ut som Bam bogserade flickorna. Vattnet yrde. De skrattade och tjoade. De hade väldigt skoj.

Vid några tillfällen simmade Selina fram till mig. Hon pratade på och vad jag förstådd befann hon sig i sin fantasivärld. Jag lyssnade intresserad. Fick inget sammanhang hur jag än funderade. Hon la sig uppe på bassängkanten.

  "Nu ska jag sola", sa hon och blundade.

Lik en säl låg hon där i solskenet. Det tog inte många sekunder förrän hon åter var i vattnet och simmade iväg till brorsan och kompisen.
Det är en fröjd att se Bam och Selina leka. Många föräldrar väljer att spela på sina mobiltelefoner eller kolla sin sida på Facebook i fall om det har hänt något av vikt än att se på deras knoddar. Jag skulle inte göra det även om jag hade kunnat. Det är en ynnest att få umgås med sina barn.
  "Hej pappa", sa Selina plötsligt.
Hon hade summit under vattenytan fram till mig utan jag hade märkt det.
  "Nämen hej min lilla prinsessa."
  "Jag är Ariel, den lilla sjöjungfrun", log hon.
Böjde mig fram.
  "Det ser jag nu."
  ”Jag tycker inte om att du är handikapp, pappa. Jag vill att du också ska slänga mig i vattnet."
Precis intill var det en pappa som höll dottern kring midjan och kastade upp henne i luften. Med stort plask landade hon. Skrattade så hjärtligt.

Jag hann inte svara för Selina simmade snabbt i väg tillsammans med Sebastian och Blunder. 

Den direkta känslan var sorg. Sorg att inte kunna vara delaktig i leken så mycket som hon önskade. Dock byttes den snabbt till glädje. Glädjen över att Selina ville ha med mig.

Kära mina bloggläsare!
Ovanstående inlägg är det första på ett bra tag. Jag ber om ursäkt för det. Om det har förorsakat abstinens för några er är jag uppriktigt ledsen för det.
Anledningen är inte idétorka eller skrivkramp utan det är ett spännande projekt som jag har gått helt och hållet in i. Resultatet av detta projekt kommer ni få ta del av i sinom tid.
Jag önskar er att ni får en sommar precis som ni vill ha den.

Är åter här på bloggen i augusti.


Johan