Sonen och jag på Walking with dinosaurs.

I söndags var sonen och jag i Globen, och såg den spektakulära showen Walking with dinosaurs. Vi bänkade oss med popcorn och förväntan.
Mycket imponerande var det att se de uppbyggda dinosarerna, som i sina naturliga storlekar gick runt där hockeyrinken brukar vara. Dessvärre kan jag inte namnen på de arter som ömsom åt växter, ömsom strid mot varandra. En del var höga som trevåningars hus, och en del breda och kompakta likt stridsvagnar.
Mitt i alltihop gick en man runt och berättade om denna tid som präglades av att äta eller ätas. Det var som en lektion i historia, fast denna var mer intressant.
Både sonen och jag tyckte att det var "häftigt", som han uttryckte sig, även han ibland gömde sig då och då bakom popcornbytan då det blev för häftigt.

När vi satt och tittade, och sonen ibland stoppade popcorn i munnen på mig, infann sig en varm känsla. Ett fåtal gånger har vi gjort något bara han och jag, och varje gång sätter jag stort värde på det. Vid ett tillfälle spelade jag rädd, då Dinosauros Rex, den största av alla arterna äntrade scenen. Sonen la då armen om min hals och såg in i mina ögon, och sa tröstande, "Det är inte riktiga, de är bara på låtsas."
Kärlek.

Ord att ta med sig på livets väg.

Sikta dit du vill nå, finns möjligheten att nå ända fram.
Siktar du halvvägs når du aldrig längre än just dit.

Täby Företagarträff

Det blev en lyckad insats på Täby Företagarträff i fredags. Ett tjugotal besökare kom fram och såg nyfiket på föredragspresentationen och romanen. Frågor ställdes, och jag svarade med en så hög röst och med tydlig prat som möjligt. Risken hade annars varit att det jag sa hade drunknat i det konstanta sorl som var, och det är mindre lyckat när jag skulle profilera mig som föredragshållare.
Jag sålde sex exemplar av romanen, och föredragspresentationen och visitkorten togs av en del. Nu hoppas jag efter fredagens företagarträff att fler Täbybor vet att jag är författare och föredragshållare, och inte endast en före detta friidrottare i rullstol på elitnivå.
.




Inför Täby Företagarträff

Signering.

Utställare på Täby Företagaträff.

Nu på fredag är det dags för den årliga Täby Företagaträffen, och jag har fått möjlighet att vara med som utställare.
Mässan är för företagen, organisationerna och föreningarna som är verksamma inom kommunen att ges tillfälle att informera om sina verksamheter och att knyta nya kontakter.

Om jag nu vill bli en eftertraktad föredragshållare är det viktigt att visa upp sig så här i början av den tänkta karriären. Ett ypperlig tillfälle att göra det är på denna mässa för övervägande av besökarna som bor och/eller arbetar i Täby, och chansen att de känner till mig är god efter landslagstiden. Romanen ´Mitt nakna jag´, som gavs ut 2005, fick nog endast ett litet eko.

Förhoppningen är att representanter från utbildningsväsendet och idrottsföreningar letar sig fram till mitt bord, där romanen kommer att ligga för försäljning och information om mitt föredrag ´Sikta mot stjärnorna och nå dit´. Givetvis tar jag emot alla som är intresserad. De är många som behöver få veta hur man gör för att få ett bra självförtroende.

Nu ska jag sätta pennan mellan stortån och pektån, och signera ett tiotal exemplar av romanen. Det vore fräckt att på mässan ta av sig sko och strumpa, och skriva JNö, men jag vet att jag blir nervös när det är människor som ser på. Signaturen blir då oläslig.


För den nyfikne hålls Täby Företagaträff i Täby Park Hotel den 19:e oktober mellan kl 09.00 och 13.00. Gratis inträde.
Adress: Kemistvägen 30.

En härlig höstdag.

I morse möttes jag av en solig småkylig dag på väg till tåget för vidare färd till arbetet. Det påminde mig om lördagen för några veckor sedan.

Det var en ljuvlig dag. Värmen hade hittat tillbaka till Täby, från att inte ha synts till i någon vecka. Solen lyste från en blå himmel. Det som indikerade att det var höst och inte sommar, det var ju nästintill vårvärme, var den härliga höga luften och löven på träden som var allt annat än gröna. Ett inferno av färger och lungorna fyllda med den klara uppfriskande syret, det är dessa dagar som sätter guldkant på livet.

Vi packade permobilens korg med frukt, kex och vatten, och promenerade till en närbeläggen skog. Vår dotter på tretton månader satt i mitt knä medan min käraste och son gick bredvid. Jag noterade hur lätt dottern var. Jämfört med sonen hade jag nu bomull i knät.
För en tid sedan började sonen, fem år, lyssna på musik på en av våra mobiltelefoner med öronsnäckor. Han tyckte nog att han såg tuff ut där han nu gick med händerna nerkörda i fickorna i mjukisbyxorna, kepsen bak och fram, och musik i öronen.

Väl framme tog vi oss runt på en av motionslingorna som mätte 1,5 kilometer. Dottern tultade fram, stannade då och då, och plockade upp kottar, småstenar och barr. Hon såg på dessa ingående. När intresset svalnade, slängde hon de och tultade vidare. Jag och grabben tävlade mot varandra. Även om jag körde på den högsta hastigheten, hade jag svårt att följa.

Hungriga satte vi oss att äta vår medhavda matsäck medan solen värmde våra ryggar. Ungarna hade tydligen inte fått nog av rörelse, så de gick till lekplatsen efter äpple, banan, Diggestive-kex och vatten. Med ett öga på barnen, lutade vi oss bakåt och lät solens strålar värma oss den sista gången för det här året. Det kändes att höstrusket skulle komma vilken dag som helst.

Föredragsuppdrag på BOSSE

I måndags höll jag föredrag på BOSSE Råd, Stöd & Kunskapscenter i Stockholm.
Jag hade hört att intresset var stort att komma och lyssna, så de var tvungna att säga nej till en del. Det bådar gott, tänkte jag.

Jag höll mitt föredrag `Sikta mot stjärnorna och nå dit´. Jag pratade om min uppväxt, familjens betydelse, friidrottskarriären, bemötande gentemot människor och författarskapet. Den röda tråden, som finns i samtliga versioner av föredraget, är vikten att tänka positivt i allt vi ger oss in i, för då ökar möjligheten väsentligt att nå dit vi vill.

Åhörarna denna gång var vuxna. De flesta var de som går till BOSSE för att få råd och stöd, och deras assistenter. De lyssnade intresserad och ställde frågor.
Jag fick uppfattningen att de tyckte att föredraget var bra. En såg jag fick vattniga ögon när jag läste min dikt Lågan.

Eftersom det var en del som inte fick plats, kom det upp en förfrågan om jag vill komma tillbaka och prata nu i vår. Visst vill jag det.

På BOSSE får du som har en funktionsnedsättning hjälp med att finna lösningar på besvärliga situationer som uppstår i samband med funktionsnedsättningen.