Värmen var påtaglig i lägenheten. Fuktigheten hög, nästan som jag kunde skära den i bitar med kniv. Luften stod stilla, trots att jag hade låtit balkongdörren stå på vid gavel när jag hade åkt i väg åtta timmar tidigare till kompisen Oskars fest. Ingen antydan till frisk luft som jag hade hoppats på. De tropiska nätterna skulle fortsätta enligt meteorologen på gårdagens Aktuellts 18-sändning.
Nu blir det ännu en natt när sömnen har svårt att finna mig. Utan täcke och inget på mig hjälper till en viss del, tänkte jag.
Köksklockan visade kvart över fyra. Om en stund skulle solen visa sina första strålar över skogen. Ljuset hade lagt sig dovt i min lya. Jag fick en känsla av att jag störde möblerna i deras skönhetssömn. I ljuset uteifrån såg jag oräkneliga dammkorn som dansade ovanför vardagsrumsgolvet.
Jag var trött och tung i huvudet. Den sista drinken var onödig. Lätt att vara efterklok, men det gick inte att neka till en själv när jag bjöd Eva, kvinnan som hade fått min existens i gungning under kvällen, på en Blue Hawaiian. Drinken var ett försök att få henne sitta stilla och prata med mig, och då kunde inte jag vara utan. Eva hade nog blivit konfunderad om jag hade tagit ett glas vatten. Det hade dock varit det enda rätta i det tillstånd jag befann mig i, men i ett försök att ge sken av att jag inte var långt ifrån hennes leverne blev det en Bailey. Oskar sa med glimten i ögat en gång att jag var en riktig jävla kärring som drack hellre drinkar än öl. Det må så vara, men jag ogillade den beska smaken. Det hände jag tog en, men det var inget som jag njöt av.
Eva var en sprallig och trevlig kvinna. Munnen hennes gick i ett. Pratade med alla, även med de som hon inte kände. Ovanpå det såg Eva bra ut, så det var knepigt att få henne se mig bland grabbarna som också försökte få hennes uppmärksamhet. Vi hade dansat och bytt några ord med varandra under kvällen, men sedan hade hon lockats iväg. Jag hade inte hunnit prata, så jag frågade Eva om hon ville ta en drink med mig. Kopplet, som drinken utgjorde, blev som jag hade hoppats på. Vi satte oss i en soffa där dicosmusikens värsta dunkande inte nådde oss.
Jag kände mig stressad att få i gång någorlunda seriöst samtal snabbt, att berätta eller säga något som gjorde att Eva vart nyfiken på mig, för mitt yttre fick inte kvinnor smälta. Mitt ansikte och resten av kroppen var alldaglig, inte alls något upphetsande. Däremot visste jag att jag var trevlig och sympatisk, för det hade jag fått höra genom åren. Vad vad det man sa? Vi har endast de första tio sekunder på oss att göra ett gott intryck på den person som vi träffar första gången. Tio sekunder var försumbar, speciellt när som jag fick i gång talet först efter fem sekunder på grund av nervositeten.
Det flöt på bra. Eva och jag pratade på om musik, uteställen, bankomater som inte fanns när vi behövde de, dryga taxichaffisar och matlagning. Det sista förvånade mig. Eva signalerade inte om att hon gillade att vara i köket, hur man nu gjorde det. Hon sa att hon var fena på att tillverka en laxpudding.
Jag såg på hennes glänsande svarta hår som låg mjukt på axlarna. En vit skjorta med något blått broderi framtill och svarta tajta jeans hade hon på sig. Hennes bruna vackra ögon fick mig att skippa efter andan. De läppstiftsröda läpparna rördes, men jag hörde inte. En varm bris smekte våra ansikten där vi gick hand i hand på strandpromenaden i Malaga. Solen sken. Vågskvalp. Hon log mot mig kärleksfullt. Värmen från hennes hand spreds sig inne i mig som het lava.
Vår promenad slutade tvärt när Eva höll fram Baileysen åt mig, som hon hade gjort då och då under stunden vi pratade. Egentligen ville jag bara prata, för drinkens sötma gjorde det svårt för mig att tala. Jag var orolig även att jag inte skulle hinna svälja innan hon tog bort glaset från mig. Risken var då att en tjock salivsträng kunnat ha bildats på sugröret och munnen, och dragits ut likt en hängbro. Synlig saliv hade inte lämpat sig när jag försökte att få en plats i Evas liv. Tänk om den kletiga saliven med brunfärgad ton hade hamnat på hennes fingrar.
Jag skulle just svänga till något om att jag också föredrog spisen framför TV-tittandet, så vi kanske kan laga till något gott tillsammans en kväll, då Evas mobil ringde. Vips var hon väck, som en avlöning. Jag förstod på hennes ord att några ville att hon skulle komma med ut och röka. ´
Eva kommer nog tillbaka´, viskade den inre uppmuntrande rösten. No way, hon kanske går in, men inte söker hon upp mig. Betet jag la ut hade Eva bara luktat på och sedan simmat i väg.
Fnöske i munnen. Jag gick mot toaletten för att dricka samtidigt som jag kallade på personalen genom ett tryck på knappen i hallen. Kände att bulan i byxorna hade växt när jag hade tänkt på Eva. Hon var verkligen snygg. Hade hon märkt att jag tittade på glipan mellan hennes bröst?
- Hej Johan. Har du varit ute på fest? Såg dig när du kom hem, log Kristina när hon steg in i lägenheten.
Kristina var en av de nya sommarvikarierna. Var väl runt de tretti. Hon hade varit uppe hos mig någon gång tidigare.
- Ja, sa jag trött.
- Jag förstår att du vill hjälp av med kläderna?
- Ja.
Kristina böjde sig ner och började knyta upp skorna.
- Vad tycker du om värmen?
- Det är skönt, men nu börjar även jag tycka att det får gärna bli svalare.
Hon lyfte upp huvudet och såg på mig. Hennes panna var fuktig. En svettdroppe rann långsamt ner från tinningen. En hårslinga hade lossnat från det svarta hårbandet som hon rättade till.
- Det är kämpigt att jobba och ovanpå det kan jag inte sova på dagarna. Hur än jag gör blir det bara några timmars sömn. Att sova naken och ha bara lakan över mig, ja det blir något bättre men inte tillräckligt, sade Kristina och skrattade.
Hon torkade sig på pannan med utsidan av handen.
Jag hade hoppat till när Kristina sa ´naken´. Laddade ord vid särskilda situationer gjorde att jag reagerade och nu var det en sådan. En ögonblicksbild av henne liggandes sova på rygg utan en tråd på kroppen flimrade förbi.
- Jag har också svårt att sova.
Hon ställde sig upp och började att knäppa upp översta knappen på skjortan och arbetade sig neråt.
- Efter i natt blir jag ledig tre nätter, då ska jag göra allt för att få sova. Jag behöver det.
Kristinas fingertoppar vidrörde mitt bröst varje gång när skjortan öppnades mer och mer. En av mina armar nuddade en av hennes arm. Den var varm. Två knappar kvar. Hennes hud var fuktig på bringan såg jag innan den v-formade t-shirten tog vid.
Kristina pratade på, men jag tog inte in det. Jag hade fullt sjå med att kontrollera de två känslor som brottades inom mig; kåtheten och nervositeten att kåtheten skulle synas. Ville nu så mycket dela kåtheten med en kvinna, krypa ner i sängen, hud mot hud, läppar mot läppar, smeka, känna värmen från henne, bli smekt allt längre ner, kupa händerna om de mjuka brösten. Å andra sidan ville jag ha en isbit att stoppa ner i byxorna för att kyla ner mig. Nu. Direkt. Vad pinsamt om Kristina upptäckte lemmen som alltmer visade sig. Eller har hon möjlighet redan sett den? Vad ska hon säga? Bli förnärmad eller arg och skälla ut mig? Skulle hon säga att hon kommer att gå direkt på måndag till hennes chef och berätta det avskyvärda och vidriga? Eller skulle hon låtsas som ingenting?
Kristina hade tagit av mig skjortan och lagt den i tvättkorgen. Hon stod nu framför mig.
- Johan, nu har jag glömt hur vi tar av dig byxorna?
Vadå "vi"? Du och dina löss?
- Mmm, jag kan ta av dom själv, sa jag nervöst.
- Jaha, men jag hjälpte dig sist, sa Kristina förvånad.
Utan byxor skulle hon se mitt begynnande stånd.
- Jo, men det går bra. Jag vill göra själv det jag kan.
Fan. Knappen. Nervositeten ökade.
- Kan du bara knäppa upp knappen?
- Visst.
Tur att det var blixtlås i gylfen och inte knappar. Om det varit knappar hade jag behövt hjälp.
Hade det varit fel att insinuera för Kristina att jag var i kåthetens klor och behövde hennes hjälp att bli fri? Varför skulle det vara fel med det om det nu skulle vara det?
Jag satt och dividerade med mig själv. Kristina hade lämnat lägenheten med ett hejdå och ett leende. Även min mandom lämnades som suktade efter värmen från en kvinnans hand.
Att fråga på krogen eller fest när det är glatt och hormonerna sprutar och man är öppen för det mesta, är okej tycker jag. Bara om man är beredd på att man kan få en käftsmäll. Legitimt, men det är det väl inte att fråga den ur personalen som kommer upp hjälper mig? Nej, så klart det inte är, men desperationen och frustrationen väckte funderingar och önskningar som inte jag kunde tygla.
Jag lade mig i sängen. Trött och med en tung pung. Ännu ett dygn passerade i mitt liv utan att jag har fått till det.
Kristina kanske hade gjort det gladeligen, tänkte jag innan jag somnade.
