Intelligent sagt.

I morse när jag och min assistent tillsammans med de andra resenärerna höll på att stiga av Roslagsbanan på Stockholms Östra hörde jag en flicka säga till personen som stod bakom henne och ville förbi. Flickan ungefär sjutton arton i ålder.
- ´Vänta. Det är en man i rullstol som ska gå av.´
Kul att flickan sa det som hon sa och inte, en rullstol som ska gå av. Hon såg mig som en person och det gladde mig.
Det är bisarrt att jag blev glad att det rätta sades, men så är verkligheten. Många ´ser´ i dagens samhälle endast rullstolen när vi rullstolsanvändare är ute.

´Kvinniska´.

Måhända har kvinnosakskvinnor och feminister en gång i tiden opponerat sig mot att ordet ´människa´ togs för att ge namnet till varelsen människa. Inte vet jag, kan inte vår svenska historia så i detalj, men jag blir förvånad om det inte hade debatterats.
Varför opponera sig mot ´människa´? Det finns ´män´ i ordet. Män-niska. Varför blev det inte ´kvinniska´?
I engelskan finns ´people´ för människa, ett ord som varken har bokstavskombinationerna män eller kvinnor i sig. Ett könsneutralt ord, och det tycker jag det ska vara eftersom människor är både män och kvinnor.

Trollhättan i går.

Det var kul att hålla föredraget i går på Högskolan Väst i Trollhättan. Det var cirka tjugofem som lyssnade där ibland lärare, studievägledare och studerande på sjuksköterskeutbildningen.
Döma av det som sades till mig efteråt var att föredraget var bra, intressant och att det innehöll positiva ögonöppnare, både när det gäller bemötande inom vården och av att tänka positivt i det vi ställs inför.
En lärare tyckte det var synd att inte fler elever kom och lyssnade på min positiva livssyn. Hon menar att hon möter dagligen elever som har vaga förhoppningar eller inte alls på att deras liv i framtiden ska innehålla det som de verkligen vill, och där skulle jag göra skillnad.

Jag blev besviken att det inte var fler som kom när högskolan har runt 11.000 studerande. Fick en förklaring som kan vara en av många att de föreläsningar som inte är obligatoriska, som min var, lockar endast ett fåtal. Många elever tror, och i vissa fall går det. att kunskapen som lärs ut går att finna på internet.
Att lära sig hur ett bra bemötande går till, är det långt bättre att ta del av det som en person som själv har erfarenhet av dåligt bemötande har att säga än att läsa sig till det. Så sa en av lärarna till mig innan jag begav mig till tåget för hemfärd.

Till Högskolan Väst i morgon.

Det händer att jag även får dåligt bemötande när jag besöker sjukhus, vilket jag finner märkligt med tanke på den gedigna utbildning läkare och sjuksköterskor har bakom sig.
De är väl också människor som kan ha dåliga dagar? Jo visst, alla kan ha dåliga dagar, men patienter och besökare ska inte behöva få ta del av det i form av ett dåligt bemötande. Vi som söker upp vården gör det av en tråkig anledning, vi är sjuka eller att vi ska få en behandling för att få ett mer rörligt liv. Resultatet av behandlingarna är visserligen positiva, vilka vi ska vara glada för, men det är få förunnat att se fram emot exempelvis en operation.
Vi är nervösa, oroliga eller bådadera och då är ett bra bemötande från läkare och sjuksköterskor som kommer att undersöka eller behandla oss guld värd. Vi slipper då att bli nedstämda eller rent ut av ledsna, som vi blir när vi inte får den respekt som vi förtjänar, och kan tänka att det här som är förestående kommer att gå bra. Positiva tankar och positiv energi har då lättare att komma fram.
Jag kan gå tillbaka till mig själv. Jag var cirka trettio år och var kallat till ett återbesök till kirurgen som hade tagit bort en vätskeansamling under huden vid vänster tinning några veckor tidigare. Under hela samtalet frågade han min mor hur jag kände mig efter operationen och om det hade uppstått komplikationer. Han frågade inte mig en endaste gång. Det här är ett exempel på ett mycket dåligt bemötande. Undrar varför han inte började med en fråga direkt till mig för att se om jag kunde prata. Tur att inte det blev aktuellt med ytterligare en operation. Jag hade inte velat att han skulle skära i mig mer för förtroendet för honom och hans kunskaper var borta.

Att ge ett bra bemötande till patienter är således viktigt. Med anledning av det ser jag fram mot min föreläsning i morgon på Högskolan Väst i Trollhättan inför bland annat studerande på sjuksköterskeutbildningen. Jag hoppas mitt föredrag tillför ytterligare en demission i vad de redan har lärt sig i sin utbildning.

En härlig och mustig berättelse.

Jag har just läst ut romanen ´Vindens son´ skriven av Henning Mankell. Jag är helt tagen av berättelsen. Den är spännande, intressant, fin beskrivet plus att språket är bra. Mankellskt, enkelt och färgrikt.
Det är någon under 1870-talet. En man från Sverige kliver på ett fartyg och beger sig ner till Västsahara i Afrika för att finna en sällsynt insekt. Mannen hittar en undernärd bushmanpojke som han vill hjälpa och ser till att han får ett civiliserad liv, så mannen tar med sig den tioårige pojken hem till Sverige. Pojken som får namnet Daniel har mist sina föräldrar när deras stam anfölls av vita människor.
Uppstånden blir enorm när mannen återvänder med Daniel. En pojke med svart hudfärg och krulligt hår, alla tittar och vill känna för att försäkra sig att det inte är skokräm han har på sig. En del är vänliga sinnade medan andra betraktar honom som ett djur.
Jag rekommenderar denna härliga och mustiga berättelse. Se hur det går för Daniel som blir med tiden mer säker och därmed vågar ta för sig mer, och hur hans önskan att lära sig att gå på vattnet växer sig allt större för att kunna ta sig hem till sitt Afrika.

Kärleken till dig.

I går var det din nionde födelsedag, min son. Jag älskar dig.
Kärlek är så mycket mer än att ge dig en kram när du beger dig till skolan på morgonen och en puss vid sängdags. Kärlek är så mycket mer än att se till att det finns mat på bordet så du kan äta dig mätt och att sitta med i soffan när ditt favoritprogram visas på TV. Kärlek är så mycket mer än att vara med dig när du behöver trygghet och värme. Kärlek är så mycket mer än att följa med dig till skytteträningen och se dig trycka av femtio skott. Kärlek är så mycket mer än att sitta vid bassängkanten när du gör Bomben och andra spektakulära hopp. Kärlek är så mycket mer än att hjälpa till med matteläxan och lyssna när du tragglar genom läsläxan. Kärlek är så mycket mer än att gå och hämta dig i ur och skur när du är hos kamrater. Kärlek är så mycket mer än att tillmötesgå dina önskningar att prova på något nytt. Kärlek är så mycket mer än att få tillbaka din tro på att du kan, om den sviker dig.
En del av min kärlek till dig ger sig uttryck i att vilja visa dig vad det finns att göra, att uppleva och att se utanför din värld, som är att samla på bilder med Pokemon-figurer, bygga modeller av lego, skjuta med luftgevär, bygga upp landskap där dina soldater genomför strider mot fiender, se på XD-channel på TV, spela icke pedagogiska spel på Ipaden och träffa kompisar. Jag vill inte gömma något som livet erbjuder till dig som du kanske vill prova på och upptäcker att det här var ju jättekul, spännande och/eller intressant. Jag vill att du går miste om så lite som möjligt, för att du sedan få välja ut den eller de aktiviteter som du gärna vill fortsätta med.
Det är omöjligt att ge en hel sådan kärlek, för hur envisa vi än är hinner vi inte med att prova allt. Det har en naturlig förklaring. Våra liv är för korta helt enkelt.

Den färske nioåringen och hans syster.

Grått och trist.

Jag önskar att jag kan måla Sverige i sprakande färger. Jag, det är säkert fler, är less på grådaskigheten som nu omger oss.
Jag använder mig av pastellkritor, ett självklart val vid skapande av natur som värmer. Drar tre streck med knallblått som är himlen och ritar en fylld gul cirkel, en värmande sol. Grönt gestaltar skog. Ljusblått en sjö. Orangegul en sprakande brasa i skogskanten.
Här och var är det små klumpar av pastell.