En sådan klok mor.

I morse på Roslagsbanan såg jag något märkligt. Så pass att jag fick gnugga ögonen för jag blev osäker på att det som de förmedlade verkligen var det som utspelade sig framför mig. En flicka på fyra fem år satt och tittade i en bok, inte i en Ipad eller mobil utan i en bok. Hon bläddrade och berättade för sin moder vad som hände på bilderna i denna barnbok.
Samtidigt som jag värmdes att se de två såg jag ytterligare något märkligt, än mer märkligt att flickan tittade i en bok. Modern pratade inte i mobilen, smsade inte, spelade inte spel och inte heller surfade utan hon lyssnade på flickans ord och följde med i hennes fantasier.
En sådan klok mor att inte ge dottern Ipaden eller mobilen så hon kunde se film eller spela spel. Alldeles för många småbarnsföräldrar gör det. Det för barnen ska ha något att sysselsätta sig med och/eller att föräldrarna kan då minska koncentrationen på dem för stunden och flytta uppmärksamheten till något annat som att läsa papperstidningen, ringa någon eller spela på mobilen. Det är bättre att istället prata med barnen och det kan röra sig om allt mellan himmel och jord. Det är bra för deras språkutveckling och att de lär sig kommunicera med talet, men framförallt är det bra för relationen mellan barn och föräldrar. Den stärks.

Blev lycklig när jag såg denna fina stund mellan mor och dotter.

Nytt år och nya insatser.

Matkoman har precis lagt sig efter julematen. Sill, skinka, Janssons frestelse, rödbetssallad, rödkål, risgrynsgröt med socker och kanel, och pressylta med kryddstark söt senap i all ära, men det är tur att det endast är några dagar om året som denna fantastiska goda matkombination är uppdukat. Visst går det att sätta i sig härligheten andra dagar som en ljummen kväll i juli, men jag kan det inte. Det vore att häda.
I morgon och därefter veckan ut kommer jag maila till möjliga intressenter såsom skolor, företag, organisationer, idrottsföreningar och förbund min presentation över föredraget. Förhoppningen är att det blir femtio stycken. Om jag får två uppdrag på var tio mail vore jag rätt så nöjd.
Skrivandet på bokmanuset fortsätter i oförtruten takt. Jag skriver så gott som varje dag. För tillfället har lusten att skriva dalat och det har varit så i två dagar. Tror att det beror på att jag härnäst ska skriva om ett avgörande i berättelsen och jag har inte helt klart för mig hur avgörandet ska gå till. I dagsläget har det blivit 38 A4-sidor med enkelt radavstånd. Mer än det dubbla antalet sidor kommer det att bli i denna självbiografiska roman.

Min förhoppning.

Jag hoppas att ni får ett händelserikt 2018 i positivismens tecken.

Julhälsning.

God fortsättning på julen önskar Nordansjös i Täby.

Jordfäst.

Mor önskade sig att få bli kremerad och jordfäst när hon hade lämnat jordelivet. Före ceremonin på Täby Kyrkas kyrkogård, som var en kylig gråtrist septemberdag, hade jag inte reflekterat något nämnvärd på ordet jordfästning. Desto mer har jag gjort det efteråt.

Bli fäst vid jorden. Bli fastnaglad i jorden, denna fuktiga, mörka och kalla jord som den då var. Jorden omslöt mor, inte kärleksfylld utan med bestämdhet. Bli ett med jorden. Bli daggmaskens närmaste granne.

Hur jag än vrider och vänder finner jag ingen värme i ordet. Det kanske var tänkt så att det inte ska associeras med det. Är tänket likadant än i dag?

Tiden är förgänglig.

Tiden det tar för dig att läsa denna mening som avslutas originellt nog med en punkt, den har passerat och kommer aldrig dig åter.
Blir moloken när jag tänker på att tiden är förgänglig. Aldrig kan den stanna upp och låta mig njuta längre av en upplevelse som jag verkligen har njutit av. Önskar mig en liten ask gjord av trä som jag fyller med den värmande känsla som jag får vid speciella stunder, fina upplevelser. Plockar fram den när saknaden blir alltför stor och öppnar försiktigt och få åter uppleva.

Barnens julkonsert i Konserthuset.

En varm och fin konsert fick sonen Bam och jag uppleva i går. Mysigt.
De traditionella jullåtarna fick vi höra uppbackad av en symfoniorkester.
På bilden syns Tomtefar och Tomtemor och en kör från Adolf Fredrik.