Ett råd i bemötande.

Om du blir orolig eller osäker i mötet med personer som rör sig annorlunda, pratar annorlunda och/eller ser märkliga ut, kommer här ett råd hur du ska tänka.

Du själv kan inte allt. Ursäkta, men det är den bistra sanningen. Du kan inte allt.

Hen som du möter tar sig fram med rullstol, pratar otydligt och har okontrollerade rörelser. Hen lagar kanske välsmakande mat och är duktig på matematik, nästan på professors nivå.

Jämfört med hen är du duktig att gå, men kanske usel på att laga god mat. Din kunskap i matematik är på en måttlig nivå. Däremot är du kanske fenomenal på att bygga ihop stora modellflygplan och spela klassiska stycken på piano.

Med detta vill jag säga att vi kan olika saker och det beror på att vi vid födseln och senare i livet har fått olika förutsättningar, både i intelligens och motorik. Ändå är vi människor allihop och ska därför alla bemötas lika positivt. Vi sitter ju i samma båt.

Uppdrag om bemötande.

Nu på fredag den 18e ska jag hålla ett föredrag inför de anställda på rullstolsföretaget Panthera.
Föredraget heter ´Ett bra bemötande är A & O´. Platsen är Hotell Birger Jarl i Stockholm.

Ett tips.

När någon i din närhet har gjort bra i från sig, se denne i ögonen och säg med eftertryck, "Vad du är duktig. Det var bra gjort.".
Ett enkelt sätt att stärka andras självförtroende.

Bemötande i vårdutbildningen, är det bland de prioriterade ämnena?

Jag mailade en gymnasieskola i hopp om att prata om bemötande för dem som studerar på Vård- och omsorgsprogrammet. Fick detta svar:
Dessvärre får vi tacka nej. Orsaken är att vi har fått sparkrav och det gör att vi måste vara restriktiva med alla externa aktiviteter.

Mitt svar.

Men då får ni göra en omprioritering. För mitt föredrag innehåller mycket lärorikt kring bemötande som är viktigt för era elever som ska arbeta inom vården. Detta tänkande som jag lär ut, ger även tips och råd, kan inte era lärare lära ut. Anledningen är att de har inte blivit dåligt bemöta av läkare och sjuksköterskor, men det har jag på grund av något simpelt som att jag använder rullstol. Era lärare vet inte hur förnedrade det känns att som en 42-åring få en klapp på huvud av en sjuksköterska. Det vet jag. Era lärare vet inte hur ledsen vi blir när en läkare tilltalar en som vi vore en 3-åring. Det vet jag. Jag var 31 år.

Dessa dåliga bemötanden har jag fått endast för att jag använder rullstol och pratar annorlunda. Räcker det inte med det jag redan har fått, en grav CP-skada? Ska jag även acceptera att jag får dåliga bemötanden av sjukvårdskunnig personal?

Johan

Jag finner det självklart att läran om bemötande ingår i läroplanen gällande vårdutbildningarna, från undersköterske- till läkarutbildning. Frågan är vilken mängd av tid lärarna lägger på att lära ut ett gott bemötande. Kan tänka mig att det som avgör är deras egna intresse av ämnet.
När det kommer till ett skarpt läge, det vill säga när före detta eleven möter patient eller kund i arbetet och ger ett dåligt bemötande, är det orättvist om jag endast skyller på utbildningen. Den egna livserfarenheten och bakgrund spelar även in.

Gräsnivå.

Vissa morgnar, mer än vanlig, känner jag inte för att klä mig. Ligger under täcket och omsluts av sängvärmen.

Som denna morgon. Kläder igen? Usch. Men plikten kallade, så på med favoritkläderna, vit långärmad t-shirt och vita hängselbyxor, och i väg.
Kommer hem i kväll, av med paltorna och jag blir mig själv igen.

Trivs med att luften smeker huden.

Intervjuas av en thailändsk munk.

I går fyllde min fru Nu femtio år. Grattis min fina. För att hedra sina föräldrar som ett tack för att "jag fick liv" åkte Nu till det thailändska templet ute på Värmdö, Barnen, min far och jag följde med. Efter sedvanliga ceremonier, ville en av munkarna utan förvarning intervjua oss om vårt liv, hur Nu och jag träffades, och varför (kan jag tänka mig) hon tordes följa med mig till Sverige med tanke på handikappet som jag har. Hela intervjun gjordes på thailändska med få undantag vilket gör mig orolig vad som sades, ty min thailändska är ytterst begränsad. När munken inte la ut texten själv ställde han för det mesta frågor till Nu. Frågan hur handikappet som jag har hade uppkommit fick far och det är ca sex minuter in på videon.
Varför intresset för mig och min familj tänker jag att det beror på att synen i Thailand på oss med handikapp är mindre bra. Många thailändare ser inte oss som fullvärdiga människor, precis som vi i Sverige gjorde för hundra år sedan, och att då som Nu kom till mig förefaller märkligt. Dessutom att vi har barn tillsammans är än märkligare.
Intervjun ses här.

Sommarens lata och innehållsrika dagar.

Sommaren är här. Den härliga, sköna, mysiga sommaren.
Sonen och jag önskar er en sommar som ni vill ha den.
Själv vill jag ha varma och soliga dagar med bad och resor till
spännande och intressanta platser. Givetvis blir det dopp i sjön
Magelungen vid Ågesta naturistbad. En tanke, märkligt att det
inte är fler som badar och solar nakna. Skönt att slippa våta
badkläder samtidigt som frihetskänslan blir större vid nakenhet.
Några turer ut i Stockholms skärgård med båt med familjen
blir det som exempelvis Sandhamn och Birka på Björkö. Det
blir även en tur till Göteborg och Boda i Värmland, men då
med tåg respektive bil.
Sonen är föga intresserad av att hitta på något om det inte är
att bada med en kompis, spela spel på sitt XBox eller se film
på Netflix. Tröstar mig med att många barn och ungdomar
har endast dessa intressen. Ser som sommarens utmaning
att tänka ut aktiviteter och utflyktsmål som gör att han
släpper XBoxens kontroll och Tv:ns fjärrkontroll och följer
med mig ut i vida världen, den utanför lägenheten.