På grund av eller tack vare.

Språket ger oss möjlighet uttrycka oss. Med tiden kom vi att använda enstaka ord i felaktiga sammanhang. Vi är så vana att göra det, så även om orden sägs eller skrevs förstår vi ändå var vi menar.
´på grund av´ används när det är något negativt. Jag tycker att det hörs klart och tydligt, stöter på något som gör att det som är tänkt att göra inte går att genomföra. Exempel: Vi kan inte gå ut på grund av det dåliga vädret. eller, I dag gick det inte bra på tentan på grund av att jag hade slarvat med pluggandet. 
´på grund av´ använder många av oss även när det är något positivt, och det anser jag är fel. Exempel: Jag vann i dag på grund av min serve. eller, På grund av det myckna regnandet för en månad sedan har vi nu en prunkande trädgård. Det korrekta tycker jag är, Jag vann i dag tack vare min serve, eller, Tack vare det myckna regnandet för en månad sedan har vi nu en prunkande trädgård.

Vad har ni läsare för reflexioner kring detta?

Thailand, snart kommer vi.

Nu på söndag reser vi till Thailand och hälsar på släkt och vänner. En månad blir vi där omgivna av sol, vind och vatten. Som grädde på moset; den goda maten och den gröna vackra naturen.
När som jag älskar sommaren, känns det kymigt att åka ifrån den. Eftersom vår son går i skolan finns det tyvärr inget annat alternativ än att resa nu. Skolledningen har blivit alltmer restriktiva att bevilja ledighet, men så här när det är två veckor kvar på vårterminen går det bra. Ja, i alla fall för sonens skola. Annat var det när jag gick i skolan. Få ledigt var lätt.

Denna gång kommer vi bila runt i landet. Så småningom når vi byn Chang Dtai med sextiotvå bosatta, där vi har vår tomt. Närmast stad heter Kanjanadit.

Det betyder jag inte bloggar under juni.
Jag önskar er en trevlig och skön sommar.

Valet var enkelt.

I inlägget 27/2  -14 berättade jag att jag valde skrivarlinjen på Åsa Folkhögskola i Sköldinge när jag ville förkovra mig i mitt skrivande framför två andra linjer. Dessa var enbart för personer med funktionsnedsättning och de var inga alternativ för mig.
Visst är det bra att det finns skolor och utbildningar för personer med funktionsnedsättning. En del klarar inte av tempot som undervisningen har på de skolor som personer utan funktionsnedsättning går på, och då är det självfallet att de ska gå tillsammans med andra med funktionsnedsättning. Det bör även vara lika självfallet att välja en skola med barn utan funktionsnedsättning om man som förälder är endast en smula osäker på att sitt barn klarar av det med tanke på funktionsnedsättningen. Går det så går det. Om inte, så är det inte värre med att byta skola.
Jag kunde inte se varför jag inte skulle klara av den uppsatta kursplanen på Åsa, så därför sa ja till platsen. Hur det gick? Galant.

Cap d´Agde, en underbar plats att vara på.

Äntligen sommarväder. Barnen lekte hela helgen i den stora fontän som finns utanför lägenhetskomplexet där vi bor. De njöt verkligen av solen och vattnet. Vår snart treårige dotter drog sig fram på magen på den grundaste delen och sparkade med benen.
- "Pappa, jag simmar", sade hon glatt när hon passerade mig där jag satt vid kanten av fontänen.
Sjuårige sonen var inblandad med två kompisar i en batalj. De sprang hit och dit med varsin vattenpistol, och sköt på varandra. De skrattade och stojade.
När det är så här skönt och varmt vill jag slänga av mig kläderna och vara ett med naturen. Låta solens värme omfamna mig. Det får mig att tänka på Cap d´Agde på den franska rivieran, en semesteranläggning för oss naturister.

Jag hade länge vetat om Cap d´Agde. Ända sedan dess har jag haft en längtan dit.
Minns svagt att det kan ha varit när jag var trettiofyra som jag bestämde mig. Nu ska jag dit!
Behövde inte ha en doktorstitel i människokännedom att förstå att det blir svårt att finna en som vill tillbringa två veckor bland tusentals människor som inte har en tråd på kroppen och dessutom helst vara naken själv. Det sistnämnda var inget krav som jag själv hade, men det skulle grymtas bland de andra semesterfirarna om de såg en som hade textiler på sig. Jag frågade assistenterna som jag då hade, men de ville inte följa med. Assistanssamordnaren skrev då en annons och lät den bli publiceras i en tidskrift. Minns inte namnet på den, med den lästes tror jag av de som arbetar inom kommunerna. Jag var inte bekväm i att det sattes in annons, för hur skulle jag kunna veta om de som svarade var seriösa eller om de var ute efter att se allt naket och inte hjälpa mig så mycket som jag ville.
Det kom fem sex svar, men inget var tillräckligt tilltalande. Jo, ett kanske var det, men även om jag hade tyckt att personen var sympatisk vid intervjun hade jag inte torts säga ja till denne.
När jag trodde att längtan att få vara på Cap d´Agde skulle förlängas ytterligare, sa en av assistenterna att hon hade en bekant som kanske skulle vara intresserad.
- Och han är tillförlitlig, log hon.
Mannen och jag träffades, och fann tycke för varandra ganska så omgående. Han var några år yngre, och bohem som jag. Fyra månader senare satt vi på planet ner till Frankrike.

Cap d´Agde är cirka 3x3 kilometer stort område intill Medelhavet. Här finns allt som kan behövas på sommarsemestern. Boende, både lägenheter och camping, lång fin sandstrand, livsmedelsaffärer, småbåtshamn, banor för tennis och boule, restauranger, pubar, swimmingpooler, frisörer och, om olyckan letar sig fram, en läkarmottagning. Ja, som vilken semesteranläggning som helst bortsett från alla är nakna. Det kändes märkligt de första gångerna att gå in i en livsmedelsaffär och köpa sin mat naken, men sedan tänkte jag inte mer på det.
Oftast var vi på stranden. Spelade schack, läste varvad med simturer. Innan man gick ner på stranden, fick man en fin vy. Blicka över hundratals och åter hundratals nakna människor med ett glittrande blått Medelhav i bakgrunden.
På kvällarna promenerade vi runt och småpratade med de som vi hade blivit bekanta med.
Vi bodde i lägenhet de tre gånger vi var på Cap d´Agde. Inte rullstolsanpassad, men det gick ändå. Utemiljön däremot var bra, jag kunde ta mig så gott som var som helst.

För mig är Cap d´Agde en underbar plats att vara på. Från det jag steg in i lägenheten efter vi hade anlänt och två veckor framåt var jag naken. Underbart.
Jag hoppas jag får möjlighet att tillbringa ännu en semester där, och då med barnen.

Det krävs mycket av assistenten att skriva fel i skolan.

Har ni skrivit fel medvetet någon gång? Då vet ni hur svårt det är.
Hjärnan förmedlar det rätta svaret och handen får signaler att utföra de rörelser som krävs för att skriva ner det. Inget konstigt med det. Men anta om du blir ombedd att skriva ett svar som du vet är felaktigt. Hur blir det då med handrörelserna? För de flesta av oss tar det extra tid att börja skriva ner det för det tar liksom emot. Den tiden är så kort, kanske några tiondelar av en sekund. Ett otränad ögon märker det inte.

Jag hade assistent i skolan som skrev det jag sa, för själv kunde jag inte på grund av mina okontrollerade rörelser. Datorer fanns då inte alls i samma utsträckning som nu. Så gammal är jag.
Några av mina assistenter tog på sig extra tiden för att skriva ner det jag sa exempelvis i räkneboken om det jag sa var fel. Jag skulle ha kunnat dragit nytta av det vid proven mer än vad jag gjorde. Kanske fem gånger ändrade jag mitt svar under alla de tolv åren jag gick i skolan. Jag skäms för att erkänna det.
Ju längre tid gick blev dessa assistenter duktiga på att skriva "fel", vilket jag välkomnade. Jag ville inte ha fördelar gentemot mina klasskamrater.

Besökt Hjultorget.

I dag har sonen och jag varit och besökt Hjultorget på Kistamässan. Hjultorget är en mässa som visar upp alla tänkbara och otänkbara hjälpmedel till oss som har funktionshinder.
Vi båda tycker att det var en kul dag. Sonen testade inomhuscurling, bordtennis och en handcykel för landsväg. Även elektronskytte med gevär och pistol hann han med, och här var han riktigt duktig. Sköt en del höga poäng. Som idrottsintresserad tycker jag att det var kul att sonen blev instruerad av den framstående paralympiern Jonas Jacobsson.
Jag testade en Segway, modellen där man sitter. Trots mina okontrollerade rörelser gick det förvånansvärd bra. Jag körde lugnt och säkert.

Sonen fick upp en god fart på denna handcykel.

Jag kan inte förstå att det räcker med två hjul för att en Segway ska
stå upp, men jag behöver inte veta allt för att ha roligt.

Långt innan mässan bestämde jag mig att inte gå runt bland montrarna och prata om mitt föredrag i hopp om att senare få uppdrag. Det gjorde jag förra gången mässan var, men jag fann det pinsamt för jag tyckte mig se irritation hos utställarna. På mässor är det utställaren som pratar för sin produkt för besökaren och inte tvärtom.
I dag när jag blev "indragen" av assistanssamordnare till deras montrar, nämnde jag i förbifarten att jag arbetar som föredragshållare. Jag kunde inte låta bli helt enkelt. Det resulterade faktiskt i ett uppdrag. Denna samordnare föreslog att jag kommer till dem någon kväll i augusti.

Jag ryser av obehag när jag bara tänker på bordsplacering.

Kan ni sätta in er hur det känns för mig med mina hjälpbehov att på en finare middag bli placerad intill en kvinna som inte har träffat mig innan eller inte alls vet vem jag är?
Min bordsdam förväntar sig att äta och dricka gott, och prata med den förhoppningsvis trevliga bordskavaljeren. Hon ser fram emot denna middag för hon har haft det stressigt på sitt arbete. Ponera att hon är barnskötare på en småbarnsavdelning på ett dagis. Nu ska hon sitta i lugn och ro, äta i sin egen takt och verkligen smaka på maten. Det hinner hon aldrig med annars, för på dagiset är det många barn och lite personal, och det gör att hon äter samtidigt som hon matar några av barnen.

Det jag behöver hjälp under middagen är att ta upp sugrör ur ryggsäcken, skära maten i lagom bitar, få maten i munnen*, torka mig runt munnen, hålla upp vinglaset när det ska skålas och ta fram servetten vid eventuella hosta.
Att be kvinnan som är obekant för mig om den hjälpen, och som dessutom inte är införstådd om mitt behov, det gör jag bara inte. Det blir en besvikelse för henne när hon inser att hon ska hjälpa, och även om hon inte säger något märker jag det på hennes kroppsspråk. För mig gör det att jag inte kan ha det trevligt eller njuta av maten. Jag känner att jag då vill slinka ut genom nödutgången fortare än kvickt.
Jag ryser av obehag när jag bara tänker på bordsplacering.

Det blev en hel del fester den våren när jag tog studenten. Studentfest är synonym till bordsplacering. För att jag inte skulle känna mig orolig inför middagarna och obekväm inför mötena med mina bordsdamer, kom jag och en kompis överens med värden att vi två sitter bredvid varandra så hen kunde hjälpa mig med maten. En bra lösning. Efter var det inga problem, då jag klarade mig själv.


*Jag skulle kunna skriva ´mata´, men jag gör det inte. Mata gör vi med små barn, inte ungdomar och vuxna.