Semester.

Nu ligger en månads ledighet framför mig, kanske ännu längre för jag har tid att ta ut.

S e m e s t e r!

Vad ska jag och familjen då göra? Besöka Parken Zoo i Eskilstuna, Skansen och Gröna Lund, förhoppningsvis en båttur i Stockholms skärgården om inte min käresta motsätter det. Hon ogillar att vara på en båt efter har sett filmen ´Titanic´ och tror alltid att det ska hända det värsta. Mer? Se en föreställning som Parkteatern sätter upp. Vad? Det återstår att se, men det blir något för barnen. Två veckor i stugan i Värmlandsskogarna blir det även.
Själv ska jag, förutom att läsa en massa romaner, sitta/ligga och bara vara, till Ågestabadet och vara ett med naturen, sitta på en uteservering med några kompisar en ljummen kväll och sippa på en drink.

Detta inlägg blir således den sista på ett tag. Om inte skrivarådran pocka på så pass att jag behöver skriva. Möjligt att det händer, men förvänta er inte det.


Ha nu en sommar som ni själv vill ha den.
Kram.

Iddes inte gå runt, . . .

. . . så det fick bli trapporna.

Vill du se rörliga bilder? Klicka https://www.facebook.com/jnordansjo

Omtänksamt.

Jag, frun och barnen var ute hela dagen i söndags hemmavid och njutit av solen och värmen. De små lekte i fontänen med kamrater, hade vattenkrig, kastade bollar till varandra och simmade även om vattnet var svalt, medan jag, frun och kamraternas föräldrar satt på filtar i gröngräset och pratade och åt den medhavda maten. En mysig dag.
Fram på eftermiddagen spelade de äldre barnen tennis samtidigt som vi vuxna spelade boule. Alla utom jag för kloten var för tunga för mig. Det gjorde inget för jag hade en riktig bra roman att läsa, ´Jag heter inte Miriam´ skriven av Majgull Axelsson. Jag satte mig med ryggen mot stängslet som omgärdade tennisbanan och fick boken framlagt av frun på asfalten framför mig, som sedan gick och fortsatte spela boule. Eftersom det inte fanns något bord i närheten fick det bli på marken. Jag kan då vända blad med en av fötterna. När jag har boken i knät gör jag det med vänster hand, men risken är då stor att den faller ner.
Jag hade kommit in i berättelsen och gottade mig åt det välformulerade, när jag hörde en röst intill.
- ´Hej. Jag undrar om du mår bra i värmen.´

Jag såg upp från boken. Min blick mötte en säkerhetsvakt med batong fastsatt i livremmen. Han hade böjt sig ner.
- ´Ja, det gör jag.´
En vakt från Täby Centrum konstaterade jag förvånad.

- ´Okej, så du behöver ingen hjälp? Det är så varmt i dag. tänkte att det är bra att sitta i skuggan.´

- ´Nej, jag mår bra.´, sa jag samtidigt som jag från att ha så gott som legat framåtböjt för att kunna se bokens text till att räta på ryggen.

Jag tyckte att det var märkligt att få den frågan från en av centrums vakter. Dessutom var jag utanför det område som tillhörde affärskomplexet.
- ´Varför frågar du?´
Han ställde sig upp.
- ´Det är en som har ringt härifrån´. Han pekade mot Storstugan där vi har vår lägenhet, en sexton-våningars hög byggnad med åtta portar. ´Han tror att du behöver hjälp.´

Kan jag nu inte ens få läsa förrän folk undrar hur det är fatt? Jag förstår att de frågar när jag tar mig fram med rullstolen om jag behöver en knuff eller två för det rullar långsamt numera, men när jag läser.

- ´Jaha.´, sa jag dröjande. ´Jag läser och jag mår bra.´
- ´Har du någon som kan hjälpa om du behöver?´
- ´Min fru och barnen är här.´
Istället för att peka nickar jag mot boulebanan. Nu såg alla på mig och vakten med undrande blickar. Min fru la ifrån sina klot.

- ´Vad är det?´, sa hon och gick raskt mot oss.

- ´Jag vill bara försäkra mig om att han mår bra.´

- ´Det här min man och han mår bra.

Hon la ena armen om min hals.

- ´Vad bra.´, log han och började gå mot centrum.

På kvällen, när barnen hade lagt sig och frun låg
i sängen och pratade i mobilen med en kompis,
gick det upp för mig varför personen som ringde
hade undrat hur det stod till med mig.
Så här såg det ut när jag läste. (Bilden är tagen i dag.)
Naturligt att hen undrade, även om hen hade sett boken.
Det hade även jag gjort om jag hade sett mig.
Det uns irritation som slog rot i mig, när jag fick
för mig förklarat av vakten varför han hade gått
fram till mig, det skämdes jag nu för.

Barnvakt.

När er partner ska i väg på något och ni pappor är hemma med ert/era barn säger ni då att ni sitter barnvakt? Jag har hört att några av er säger så, och det är märkligt.
Jag kom att tänka på det när jag satt hemma i soffan med treåriga dottern en kväll. Tidigare hade hela familjen gått över till några vänner som bor i samma område och ätit middag. Vid åttatiden började tösen bli trött och bad om välling. Hon ville även hem. Jag sa till min käresta att jag är hemma med henne, så du och grabben kan vara kvar. Sagt och gjort, min käresta bär hem tösen och jag efter (Min spasticitet tillåter inte att jag bär henne.).
Jag är ingen barnvakt, tänkte jag och smekte dotterns panna.
Med ena handen hållandes i nappflaskan och den andra pillandes på kanins ena öra, favorit gosedjuret, hördes små bestämda sugningar från den lilla munnen.
Inte kan jag sitta barnvakt till mina barn. Jag är pappa till dem.

Vapiano, besöket blev en besvikelse.

På min födelsedag gick hela familjen ut på restaurang. Brukligt att vi gör det när någon av de våra fyller år. Det senaste åren har vi ätit på Melanders när jag har fyllt, men nu ville jag prova en ny restaurang. Det blev Vapiano.
Vapiano har funnits en kort period i Täby Centrum, så jag hade inte hunnit att äta där. Har tänkt när jag har gått förbi att här vill jag äta. Ett kul tillfälle göra det på min fyrtionioårsdag samtidigt som barnen kunde hitta något som föll i deras smak som pizza och pasta.
När vi gick in blev jag tilldelad ett kort, liknande ett VISA-kort i form och material, och informerades att gå fram till disken, som stod vid ena sidan av lokalen där jag såg tre kockar i full mundering laga mat, och säga vad vi ville äta ifrån menyn, stå och se på när maten tillagades allt medan "vår" kock frågade då och då hur vi ville ha den som vilken pastasort, vilket kött, vilken nivå av kryddningen önskades mellan ett och fem, där ett var mild och fem stark, och därefter dra kortet i kortläsaren som registrerade den beställda maten. Vi fick själva ta våra tallrikar till bordet som vi hade tidigare markerat som vårt genom att lägga sonens och min jacka på två av stolarna. Betalningen skedde efter avslutad middag vid entrén innan vi lämnade restaurangen genom att dra kortet i ännu en läsare, som matade upp en nota.
Redan när jag hörde hur gången var blev jag konfunderad. Det verkade som det skulle bli krångligt, och farhågorna besannades. Barnen, åtta och tre år, blev uttråkad att stå i kön för att få beställa, för de tordes inte sitta ensam vid vårt bord och vänta på att min fru skulle komma med maten. Jag kunde nämligen inte ta tallrikarna för jag är alltför spastisk. Väl framme vid kocken tog det ytterligare tid för maten skulle bli iordninggjord. Jag och frun blev svettiga när barnen började springa runt i deras otålighet att inte börja få äta. Så här i efterhand hade det varit smart om vi enades om en pastarätt och en pastasort för det hade gått betydligt snabbare. Nu fick "vår" kock tillaga fyra olika rätter, inte samtidigt utan en efter en, och det tog en evinnerlig tid i våra småbarnsföräldrars ögon.
Maten, när den väl var färdig, hur smakade den? Okej, men inte mer. Jag gör betydligt godare pastarätt hemma. Det jag åt kostade ungefär 120kr och det var för mycket för den smakupplevelse jag fick. Omdömet hade blivit bättre om min pasta varit varm och inte som nu ljummen vid första tuggan.
När två eller flera gäster kommer för att äta tillsammans blir den första färdiglagade rätten/de första färdiglagade rätterna endast ljum/ljumma när väl alla har fått sina rätter, så ett tips till Vapianos ägare:  Installera kortvågs infraröda ljuskällor vid disken för att varmhålla den/de första tillagade portionen/portionerna.

När gästen är intresserad av att laga mat och vill lära sig mer, är Vapianos koncept spännande och lärorikt: se hur sin rätt tillagas. Men att som förälder ta med sina småbarn dit, det fungerar inte.

Glad midsommar.

Eller ska jag önska just detta år, ´Glad och förhoppningsvis inte alltför blöt och sval midsommar!´.* För fy vad sval sommar vi haft.

Dottern, sonen, frun (som fotograferade), jag och min far
trotsade det svala vädret och de mörka stora regnmolnen,
och promenerade till firandet i Rönninge by.
Termometern visade tretton grader. Svårt att förstå att det
var så lågt, men kanske får vi vänja oss vid det de
kommande midsommaraftnar.

* Blöt utombords och inte inombords. Just denna afton är det lätt att bli blöt inombords i form av en annan vätska än det som faller från ovan.

Punktering är ett gissel.

Att ha punktering eller lite luft i ena däcket på rullstolen är som endast ha en sko på sig för er som går. Svårt att hålla riktningen och därmed uppstår irritation.