Äntligen en joggingtur.

Efter ha varit hindrat i två månader av mycket snö och extrem kyla för oss Täbybor, var jag ute i dag i en och en halvtimme och joggade sittande i rullstolen. Det var så härligt och friskt i solskenet trots den kalla blåsten.
Tekniken var miserabel. Svårt att få benen samspela i början efter så långt uppehåll, men efter trettio minuter blev det allt bättre. Efter ännu ett tag rörde sig benen per automatik. Inte som i fornstora dagar, men tillfredsställande.
Så här på kvällen är jag skön trött och mosig som vi alla blir efter att ha varit ute en kall dag och tränat. Skönt att då sjunka ner i soffan när barnen har somnat och se på TV. Förhoppningsvis finns det något bra eller intressant att vila ögonen på, vilket det sällan är nu när ´Stjärnorna på slottet´ är slut för denna säsong och årets upplaga av ´Mästarnas mästare´ inte börjat än.
När jag tänker efter, blir alla trötta och mosiga efter utomhusträning en kall dag eller är det för att jag är otränad och sitter instängt på kontor hela dagarna som jag blir det?

Slitgörat är gjort för denna gång.

Nej, nu får det räcka. Nu vill jag umgås med mina vänner bokstäverna.
Som jag skrev skulle jag ägna mig denna vecka enbart åt att maila och ringa till skolor vars elever kan vara intresserad av att jag kommer och föreläser, och det har jag gjort. Tio skolor blev kontaktade och tredubbla samtal gjordes. Kanhända att det låter lite för er och faktum gör det även för mig, men för tillfället är detta mitt tempo.
Jag använder mig av rader som bildar stommen till de utsända mailen. Det blir endast smärre ändringar i stommen beroende på vilka klasser som jag vill föreläsa för, som exempelvis: När det finns ett Barn- och Fritidsprogrammet på skolan, skriver jag att jag vill föreläsa för elever på just det programmet.
Jag skriver även skolans namn i mailen. Tror nämligen att när mailen är skrivna direkt riktad just till den aktuella skolan känns det bättre för hen eller de som läser. ´Avsändaren har lagt ner extra tid på texten´, hade jag tänkt och blivit mer nyfiken på innehållet.
Tänk vilken lång tid det hade tagit om jag hade varit tvungen att skriva varje mail från noll. Tack och lov för att vi har dator.
Känner av en trötthet i vänster ben som jag inte brukar få när fredagen kommer. Anledningen är den att det har blivit extra mycket rullande på musen nu när jag intensifierade sökandet efter skolor och företag på nätet. Musen som jag manövrerar med foten ligger på golvet.

Det blir rätt tråkigt och enahanda att söka möjliga intressenter och därefter maila. Men det är ett slitgöra som behövs göras. Det är inte på långt håll lika kreativt tänkande som det är att skriva, som gör att hjärnan arbetar på ett sätt som främjar intellektet.

Vänner med stort V.

Bokstäverna är mina vänner. De blir till ord och sedan meningar.
De tillåter mig att leka med dem. Laborera med dem. Bolla med dem.
Samtidigt som de är stelbenta är de rörliga. Även snabba, de ställer in sig när jag kallar på dem.

Prioritering i arbetet.

Framöver behöver jag ägna den mesta av tiden att kontakta möjliga intressenter till föredraget, arbeta fram manus till två av vårens föredrag som har åhörare som har nya önskemål på innehållet än vad jag är van vid (utmanande och kul) och skriva färdigt en novell som ska publiceras här på bloggen. Det innebär att det blir inga inlägg, möjligtvis ett, nästa vecka. Jag vill att ni ska veta detta för att undanröja eventuella undringar om varför jag inte skriver.
Eftersom jag gör allting själv, hinns inte allt med. Vissa perioder på året måste jag prioritera en del i arbetet som så här i början på året är det bra att ta kontakt, maila och ringa, med företag och vissa skolor innan deras budget läggs.
I november började jag skriva på novellen som förmodligen föder för eller mot, moraliskt eller omoraliskt, rätt eller fel bland er läsare. Jag tänker mig att den är färdig i slutet av februari och läggs upp då.


Stirra dig inte blind på dina motgångar. Tänk på framgångarna och gläd dig över dessa i strävan efter nya.

Kramas på!

I dag är det den internationella Kramdagen. Så sätt i gång att kramas.
Jag vet inte varför det finns Kramdagen. Är det för att det ska finnas dagar för allting? I så fall är det löjligt. Kan det vara att en eller flera tycker att vi kramas för lite och på sätt uppmärksamma kramens positiva effekter? Utmärkt.
Jo, vi kramas för lite gemene man. På tok för lite.
Visste du att kroppen utsöndrar oxytocin när vi kramas? Oxytocinet är en belöningshormon som får känna oss mindre stressande och gör oss gladare, friskare och piggare. Hormonet medför även att vi blir mer positiv inställda till andra människor. För att få oxytocinet att utsöndra maximalt bör kramen vara i upp emot tio sekunder.
Kramen är inte endast mysigt att få och ge utan den är nyttig. Kom ihåg det när du kramas. Du gör nytta.

Oxytocin till flera!

Ångesten smyger sig på.

Börjar alltmer tänka på att jag närmar mig min femtionde födelsedag. I sommar infaller den. Ångest. ´Det är bara en siffra,´ säger en del. Visst det kanske är så, men faktum kvarstår. Jag blir 50. Huvaligen.

Min roman ledde till ett föredrag.

Det finns flera anledningar till att jag blir tillfrågad att komma att föreläsa. En del är nyfikna på min idrott och vill höra hur jag gjorde för att komma till Paralympics och vinna mästerskap medan andra är intresserad av att lära sig mer om bemötande.
Att min roman ´Mitt nakna jag´ har lett till att jag har blivit anlitat att hålla föredrag, det har aldrig hänt. Inte vad jag vet i alla fall. Inte förrän nu. Jag ska berätta.
En kvinna hade tid att slå ihjäl - usch vad det låter makabert och blodigt. Bättre med, hade tid över. Alltså, en kvinna hade tid över, så hon gick till biblioteket i skolan där hon befann sig i. När hon gick runt för att finna något läsbart, föll blicken på min roman. Kvinnan tog ut den från hyllan och började läsa. Hon fastnade för min berättelse, så pass att hon efter ha tagit upp det för sina arbetskollegor hörde av sig till mig.
Det hon hade fastnat för är huvudpersonen Maxs sökande efter kärlek och sex. Hur gör vi när vi vill träffa någon, när det är svårt att få till det? De vill att jag ska berätta om hur det var för mig i mitt sökande.