Skrivandet på min andra roman fortskrider.

Jag har nu skrivit i två år och det är rolig fortfarande. Oftast kommer idéerna och orden till mig som en strid ström. Ibland så strid att jag inte hinner skriva ner dessa innan de sugs ner i Glömskan, det ogästvänliga mörkret. Befinner då i min bubbla.
Det blir som jag hade tänkt mig innan jag började skriva, en roman baserad på mitt liv. Sextiofem sidor har jag hunnit med och det med enkelt radavstånd och elva i teckenstorlek. Etthundra sidor uppskattar jag att det blir till slut.
Titeln har jag kommit fram till, men det avslöjar jag inte. Även idén till omslaget har blivit verklighet, så nu är det den jag ser när jag öppnar filen med manuset.
Jag har som mål att få manuset färdigt 2019. När romanen sedan släpps, det har jag ytterst lite att styra över. Först ska jag finna ett förlag som vill ge ut den och det kan ta lång tid med tanke på den hårda konkurrensen som är nu. Senast 2020 ska romanen stå på hyllorna ute i bokhandlarna.

Beprövade grepp som inte får de resultat som jag vill ha gör att jag nu tar nya.

Jag har givit mig in i en bransch där konkurrensen är tuff. Det är många föredragshållare med mig som pratar om vikten av att tro på sig själv. Här behöver jag göra något annorlunda, något som positivt sticker ut, i mina föredrag jämfört de andra för att skolor och företag ska välja mig framför dem. Jag gör något annorlunda, nämligen att även prata om bemötande. Exempelvis hur tänket ska gå när vi möter för oss nya människor. Det räcker tydligen inte. När jag ringer upp rektorer efter jag har mailat ut säljbrevet och frågar om intresset för föredraget får jag från så gott som alla svaret att det låter intressant. "Viktiga saker som du tar upp, Johan." har jag fått till svar ett antal gånger, men där stannar det. Anledningen är ofta att läsåret redan är planerad. Ibland är skolornas ekonomi som sätter käppar i mina hjul. Jag får erkänna att det är oerhört svårt för mig att få uppdrag.
Företagen bör inte vara lika svårt att nappa. Jag vill tro att de har bättre ekonomi än de flesta skolor. Mina föredrag lämpar sig väl till upptaktsträffar och utbildningsdagar. När de bestämmer sig att ha en talare söker de ofta efter en "kändis" eller en som har varit och pratat i andra företag vars anställda har pratat gott om. Jag är ingen känd person som före detta simmaren Anders Olsson, men kanske är jag lika underhållande och säger samma saker om att tro på sig själv som honom. Testa mig!
Döma av feedbacken från åhörarna och de referenser från uppdragsgivarna är föredragen inte dåliga på något sätt. De är intressanta och väldigt inspirerande. De ger även en inblick, nyttig men skrämmande sådan, hur en del av oss bemöter dem som för sig olikt och är annorlunda.

Beprövade grepp som inte får de resultat som jag vill ha gör att jag nu tar nya.

Jag får så mycket positiv feedback från elever, lärare och andra åhörare efter mina framträdanden att jag uppfattar att föredragen är tillräckligt bra och intressanta nog, och därmed stärks självförtroendet än mer. Dessvärre får det sig en knäck när jag månaden efter sitter på kontoret i Hagsätra och kontaktar möjliga intressenter med email och telefonsamtal, och inte får något som helst positivt svar.

För att få rektorerna ska förstå att det som jag pratar om är nyttigt för eleverna att få sig till livs, har jag för en vecka sedan kontaktat en del lärarförbund. Jag har erbjudit de ett kostnadsfritt föredrag i deras lokaler för att på så sätt sälja in det. I mina säljbrev vill jag med deras tillåtelse skriva, ´På rekommendation av Lärarförbundets Xs avdelning erbjuder jag föredraget.`

Detta är mitt nya grepp.

Ger upp gör jag inte, men just nu känns det tungrott. Väldigt tungrott.

Bitter erfarenhet.

Det är uppenbart att det finns människor som fortfarande behöver lära sig hur ett bra bemötande ska gå till. Det fick jag bittert erfara på nytt efter jag hade hållit ett föredrag på en skola. Eleverna på denna skola var vuxna och studerade antingen på programmen Barn och fritid eller Vård och omsorg.
I föredraget hade jag tagit upp vikten av att ge ett bra bemötande och eleverna hade fått klart sig hur ett positivt sådant skulle gå till. När jag var på väg att lämna skolan, stötte jag ihop med en elev från en annan klass i korridoren. Mannen kände igen mig från sitt tidigare arbete i Hagsätra där även jag numera arbetar, dock på olika avdelningar. Han inom hemtjänsten och jag med det administrativa. Han frågade mig vad jag gjorde där. När jag samlade ihop min mun för att kunna svara vilket tog en sekund tröt hans tålamod och vände sig direkt till min assistent och frågade ut honom om vad "han" gjorde där.
Snacka om kontrast från klassen som lyssnade intresserad och bemötte mig bra till hans bemötande.

Positiv feedback.

En hälsning från den klass på Lärgården som jag pratade inför i går:
Tack för en inspirerande föredrag. Det var mycket intressant. Vi är supernöjda.

Uppdrag på Lärgården.

Nu på måndag den 22/10 ska jag till Lärgården i Skanstull i Stockholm. Inför de som studerar på Vård- och omsorgsprogrammet berättar jag hur de ska tänka och agera i arbetet som sjuksköterska eller personlig assistent så bemötandet mot patient eller kund blir bra. Med ord och inspelade sketcher med självupplevda situationer får de förstå hur jag kan bli bemött i min vardag. I skolans undervisning ingår självfallet hur bemötandet ska gå till, men det är nyttigt att lyssna även på en som mig som har erfarenhet av att få dåliga bemötanden.
Efter önskemål pratar jag även om mitt författarskap och min forna idrottskarriär.

Föredraget ´En del av mitt liv ligger i dina händer´: Så bör du tänka som personlig assistent.

Ni som arbetar som personlig assistent gör ett viktigt arbete. Utan er vid vår sida kan vi assistanskunder inte leva det liv som vi önskar. Jag skulle exempelvis inte kunna hämta barnen från skolan utan assistent. Hade jag inte haft assistans kunde jag inte ha haft något arbete. Själva göromålen klarar jag, men allt runt om omkring som att komma till kontoret, få i mig lunchen, toalettbesök, ta av och på ytterkläder, det hade jag inte klarat. Laga kvällsmat till barnen och mig, det måste assistenten göra efter mina instruktioner för det kan jag inte. Att träna är viktigt för mig, men många av momenten klarar jag inte av att utföra utan assistans. Hålla mig ren och proper hade jag inte kunnat utan assistentens hjälp. På mina otaliga resor i världen mötte jag kärleken, min nuvarande fru, men utan medföljande assistent hade inte våra vägar korsats. Utan assistans hade jag haft ett grått och dystert liv med ytterst få glädjestunder.

Tycker ni att det är svårt att arbeta som personlig assistent ni som gör det? På vilket sätt är det svårt om ni anser det? Tär det att vara så nära en person som ni egentligen inte känner?
Föredraget ´En del av mitt liv ligger i dina händer´ vänder sig till er som arbetar som personliga assistenter och er som utbildar sig till yrket.

• När kunden pratar med en person, tar du tre steg bak eller står du kvar? Detta under förutsättning att kunden inte behöver hjälp av dig att kommunicera.
• Om en kamrat till dig går fram och börjar pratar när du är med kunden. Vad gör du?
• Hur bör du förhålla du dig till din mobiltelefon under passen?
• När kunden frågar en expedit om något, men hen uppfattar inte vad din kund säger och det på grund av dennes talsvårigheter. Kunden upprepar sig några gånger, men expediten uppfattar ändå inte. Expediten ser på dig med en ´Vad säger hon?-blick´ med inslag av desperation.Hur agerar du?
• Är det legitimt att du använder vi-form när du berättar vad kunden har gjort med din hjälp?
• Är det i sin ordning att tycka synd om kunden verbalt och/eller i tanken?
• Kunden ska på en restaurang vars mat hen tycker om eller se en film på bio som hen har sett fram emot. Du själv har varit på restaurangen eller sett filmen tidigare. Enligt din uppfattning är maten sisådär eller filmen dålig. Behåller du ditt tyckande för dig själv eller delger du det till kunden?
• Kunden är på puben och beställer in en starköl. Hen blir nekat av bartendern på grund av sitt funktionshinder. Hur agerar du?
• Kunden är tillsammans med sin partner och de vill ligga med varandra. Vad gör du?

Kontakta mig på johan@nordansjo.nu om ni önskar att jag kommer till er utbildning eller arbetsplats.

Litteraturens julafton.

Igår öppnades årets bokmässa i Göteborg, ett evenemang som jag verkligen vill gå på. Dessvärre sitter jag kvar här i Hagsätra och arbetar.
Det är kul att gå på bokmässan och botanisera bland alla titlarna och lyssna på författarsamtal. Det är som lilla julafton för mig att vara där.
Manuset till min andra roman börjar nu ta form så jag tänker vara där med min roman förmodligen 2020. Hade förhoppningen att vara där redan nästa år men tror att det blir knappt om tid. Manuset är inte ens halvvägs färdigt.