Belöna dig själv.

I går satte jag punkt för ytterligare ett kapitel i bokmanuset, det sjuttonde. (91.000 ord)

Ville känna mer glädje än vad det gjorde över vad jag hade åstadkommit. Inombords var det endast ett "Ja, klart." som yttrades och sedan blev det fokus på det kommande kapitlet.

Det är duktigt gjort att skriva ett kapitel. Inte bara av mig utan av alla.

När jag pratar under mina föredrag om att stärka självförtroendet säger jag att det är viktigt att glädjas när delmål nås på vägen till det stora målet. Glädjas kan utmynna på olika vis som att ta en fika på konditoriet. Gå ut på balkongen, tomten eller i skogen och skrika "Jag är duktig." Unna dig en extra god middag. Det du gör kan vara vad som helst, bara det är njutbart för dig. Belöna dig själv är en viktig handling i din strävan att nå ända fram.

Dessvärre lever jag inte som jag lär. Gläds först när sista ordet är skrivet. Vet hur stark upplevelsen var att hålla min första roman. Den upplevelsen vill jag vara med om en gång till. Efter det, då kommer jag att unna mig. Ordentligt. År framöver.

Skämt?

En man och en kvinna kom ut ur porten när jag och min familj var på väg in efter en skogspromenad. Det äldre paret kände jag igen. De bor i samma uppgång som oss.

Paret stannade till bredvid mig.

- "Nu har du fått en kompis", sa kvinnan.

Hon nickade mot mannen i rullstolen. Den senaste gången jag såg honom gick han.

Måhända sa kvinnan det som ett skämt. Jag tar det då. Om hon menade allvar, var det lite klumpigt sagt. Bara för att vi människor som gör samma aktiviteter, som att spela tennis, eller har likadana kläder betyder inte att vi automatiskt blir vänner.

Egen reflektion på inlägget från den 21/9 2020

Hur förklarar föräldrar för sina barn varför den ena barnet med en funktionsnedsättning får en glass gratis och den andra med ingen funktionsnedsättning får inte? Barnen förstår inte orsaken till varför den ena får medan den andra inte för i uppfostran har barnen förstått att de är lika värda och att föräldrarna älskar dem lika mycket.

Om jag hade haft ett barn med en funktionsnedsättning och ett utan skulle jag velat ha två glassar gratis eller betala för bägge.

Ett fall för Diskrimineringsombudsmannen?

I lördags var det soligt och relativt varmt i Stockholm. En perfekt dag att ta en promenad på det natursköna Djurgården tyckte jag och dottern Selina. Packade permobilen med vattenflaska och extra kläder. Efter att ha gått från Östra Station (jag undviker tunnelbanan i dessa tider med Corona) till Djurgården blev Selina hungrig. Vi skulle äta senare, men för att något stilla hungern köpte jag en French hot dog till henne på Djurgårdsgrillen utanför Gröna Lund. I väntan på korven läste jag texten ovanför luckan.

Hur går tänket när de bjuder på mjukglass
till alla barn med funktionsnedsättning?

När Selina stod och mumsade på sin korv tänkte jag att det var gulligt och snällt av Djurgårdsgrillen. Vid närmare eftertanke undrade jag av vilken anledning att endast dessa barn får mjukglass och inte de som inte har någon funktionsnedsättning. Kan det vara att de som driver Djurgårdsgrillen tycker synd om dem och vill därför pigga upp med en glass? Hyggligt, men det finns även barn utan funktionsnedsättning som behöver piggas upp. Är de inte värda att få en glass?

Selina hade ätit upp och vi fortsatte promenaden. Jag kunde inte släppa gratis-glassen utan frågade mig hur Djurgårdsgrillen definierar en funktionsnedsättning. Måste barnet tar sig fram med rullstol eller permobil? Godtas barnet som hoppar på kryckor på grund av att hen stukade foten i gymnastiken? Barn med ett dolt funktionsnedsättning som psykisk, hur gör de för att få sina glassar?

Jag vill inte barn och vuxna med funktionsnedsättning ska ha förmåner för det har en eller flera. Om vi får det hur blir det då med jämlikheten i samhället där alla ska vara lika mycket värda?

Historiska vingslag i helgen.

Kände att jag i helgen behövde ta ett uppehåll i skrivandet på bokmanuset och ägna mig åt intresset som jag har haft i många år, men de senaste åren vuxit: Historiska händelser.

Jag har lyssnat på avsnitt från P3 Historia och på den nya podden Diktatorer. Avkopplande, intressant och kunskapsläckande.

Kylskåp med hänglås sökes.

I fredags piffade Selina och jag upp fredagskänslan än mer genom att göra chokladbollar. Jag tillförde baket med positiva kommentarer medan dottern stod för det fysiska. Det blev 26st med pärlsocker på. Det kunde ha blivit någon ytterligare om inte smeten hade varit så god.

Några timmar senare satte vi oss framför vår dator med kylskåpskalla chokladbollar och såg en av LasseMaja Detektivbyrå-filmerna. Se på film är bättre på Tv:n, men den var ockuperad som så ofta av Bam. Långt mycket kuligare att skjuta och döda än att mysa med far och syster framför en film där två barn löste ett brott.

På lördagskvällen blev jag sugen. Bad Selina att hämta en chokladboll.

"De är slut, pappa:"
"Va! Det var ju åtta tio kvar i går."

Hon slog ut med armarna.

Finns det kylskåp med hänglås att köpa?

Nannskogs "Nej".

Även om jag har tyckt om att se på fotboll i många år, i synnerhet när dam- och herrlandslaget, och Djurgårdens herrar spelar, har jag inte lärt mig att se på denna idrott som dess experter gör. De förklarar vad som händer på planen. De ser saker som jag inte ser och uppfattar. Det gör att min lekmässiga syn på fotboll har höjts några snäpp.

En av de är Daniel Nannskog, SvT:s fotbollsexpert. Han figurerar i rutan när Allsvenska matcher är på tapeten och inför landskamper och efteråt. Det är härligt att se och höra honom när han analyserar, kritiserar och berömmer. Med sitt gestikulerande och ord som strömmar ut vittnar om Daniels passion och kärleken till idrotten.

Har ni som jag noterat att det händer att när Daniel börjar pratar eller svarar gör han det med ordet "Nej", trots att det inte är frågor som han får? Oftast hörs det knappt för han pratar snabbt.

Småler när jag hör Daniels nej i felaktiga sammanhang. Jag undrar om sportens redaktion har påpekat det för honom att han gör det.

Om inte förr medverkar Daniel i Fotbollsstudion på måndagskväll.