Två dagar. Två dagar tills jag lämnar 50-perioden och går in i 60-perioden. Räkneverket har fortsatt i oförminskad fart, 56 57 58 59 60. Jag hoppades på rost i maskineriet vid 40-årsåldern och framåt, så det skulle saktas ner, men icke. Det bara malde på och gör det än. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År läggs bakom och år läggs till.
Är en person som förbereder mig när jag kommer att ställas inför situationer som krävs extra ut av mig. Om jag inte gör det, blir det oftast blaha blaha. Så för en vecka sedan började jag att öva på att uttala 60. Oj, vad svårt det var. Inte nog med det, det skavde på tungan till den milda grad att det uppstod blodvite. Med plåster på, fortsatte jag att traggla.
Gör framsteg, så jag bör hinna att på två dagar få till ett perfekt uttal i CP-nivå utan att få skador i mun och tänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar