Det är en varm sommardag. Solen står högt på himmelen. Vita stora bomullstussar till moln. En och annan fluga surrar runt mig. Fyller lungorna med skogens alla ljuvliga dofter. Har endast shorts och sandaler på mig.
Jag har följt en skogsväg med decimeterhögt gräs och annan växtlighet mellan hjulspåren. Slutligen upphörde skogen och öppna landskap tog vid. Jag kom fram till en gärdsgård.
På andra sidan finns det en inbjudande äng med blåklockor, prästkragar, hundkäx, gullvivor, käringtand, kattfot. Jag vill klättra över med rullstolen i ena handen och rulla fram över ängen tills jag finner en mjuk och fin plats. Där lägger jag mig ner som Gud skapade mig och solar. Bli ett med naturen.
Trots att gärdsgården är ungefär en och en halv meter hög, känner jag att det finns möjlighet att komma till ängen. Ovanför finns ju endast luft, flera mil upp till den nivå där vi inte kan vistas på grund av solens hetta. Att 150 centimeter ska stoppa mig, det känns fjuttigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar