Som jag skrev i inlägget den 17/12 ville jag då gå in i Storkyrkan, men fann ingen möjlighet att göra det. I dag hade jag med mig min assistent, så han hjälpte mig upp för kyrktrapporna.
Storkyrkan gör verkligen skäl för namnet. Den är stor och högt är det i tak. Mäktig.
Den breda altargången med rustiga bänkar på vardera sidan. |
Kyrkan är vacker. Jag tänker då på inne med dess skulpturer. Den skulptur som gav mig mest känslor och tankar var den nedanför, Jesus korsfästelse. Vacker gjord.
Lidande. Smärta. Jesus trodde på sina handlingar och tankar, och trots människors oförståelse över dessa, övergav han de inte. Det visar på en inre styrka. En obändig styrka. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar