I går var jag på Arlandagymnasiet i Märsta.

Inför tre idrottsklasser, ungefär hundra personer, pratade jag om vikten att du själv tror på att du kan och bemötande människor emellan.
Förvånande tyst var det under hela föredraget. De tyckte förmodligen att det var bra och intressant det jag berättade om.
Efter var det några som gick fram och sa att det var inspirerande. En annan sa att det var ett mycket bra föredrag.

I hemmets lugna vrå kände jag hade fått en kick av framträdandet. Dels för att föredraget hade gått galant och dels den positiva respons som jag fick av från de jag pratade med.
I går kunde jag slappna av, agera fullt ut och njuta av att stå på scen. En lycklighets känsla.


Nu på onsdag ska jag återigen till Arlandagymnasiet. Då är det eleverna på Vård och omsorg som är åhörare.