- Nej, inte du pappa.

- Mamma, jag är klar. Jag vill ha handduken, ropar dottern.
Hon sitter i den blåa plastbadbaljan. Tösen har blivit tvättat av sin mamma, och efter det har hon och jag har lekt affär en stund. Hon hade gjort Smoothies som hon sålde till mig. Hällde upp vatten i små plastmuggar och genom att trycka på en osynlig knapp på kakelväggen fick hon olika smaker. Fixade och grejade.
- Det kostar fem kronor, sade min tös och sträckte fram sin öppna knubbiga lilla hand.
Jag tog fram den osynliga slanten och la den i hennes hand. Hon tog emot den med ett tack och stoppade den i sin "ficka". Efter lite pyssel fick jag min Smoothie.
- Blåbär och hallon, varsegod, log hon.
- Tack så mycket. Vad gott det ska bli.
Jag låtsasdrack.
- Vad gott. Bästa Smoothien jag har druckit.
Guldklimpen log och myste.

- Mamma, jag är klar, ropar dottern ännu en gång.
- Jag kan hjälpa dig, säger jag och gör en rörelse mot badrumsskåpet.
- Nej, inte du pappa.
Hon ser arg ut.
- Varför får jag inte det?
- För du gör bara så här.
Hon sätter i gång att vifta med armarna både ovanför och under vattenytan, precis som jag gör när jag har extra svårt att hålla koll på mina. Det skvätte rejält.


Jag föredrar att barnen är ärliga, även om det ibland gör ont.