Det känns märkligt att lyssna på sitt eget alster. Jag kan inte hela berättelsen utantill i detalj, men när Ove läser minns jag varje mening. Ibland vill jag stänga av för jag tycker att det är jobbigt att bli påmind om de känslor och tankar jag hade när jag skrev, om längtan efter kompisar som ville campa och festa loss, träffa tjejer och knulla runt, om längtan efter att bli kramad, kysst och smekt, om längtan efter sex, och sist men inte minst, snarare först, att finna Kärleken med det stora k:et.
 |
| Nu den 15:e november är det tio år sedan romanen släpptes. Min roman. Det känns fortfarande stort. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar