Glada barn till dagis och skola.

Se så glada och fina barn vi har. Att de ser så bra ut, beror på deras mor, min äkta hälft. Tur var det att hon har starka gener, så starka att de slog ut mina. Tjoff tjoff så låg de utslagna och liggandes kunde de se när min frus sprintade vidare till målet. Jag är inte alls sur att det inte syns att barnen är mina. Huvudsakligen att jag vet det. Jag var med när de tillverkades. Garanterad hemmagjorda. Inga onaturliga tillsatser förekom.

"Pappa, det heter inte dagis. Det heter
förskolan.", säger den fyraårige tösen med
en röst som säger vet du ingenting.

Du min son som alltid har avskytt att göra
sin läsläxa sätter sig nu själv i soffan med en
bok. Endast tre månader sedan var det krig,
tog en lång stund att få honom att läsa för
han vägrade. När han väl började signalerade
hela kroppen att han tyckte det var pest och
pina. Med den bakgrunden i färsk minne är
det häpnadsväckande att se sonen nu läsa.