Förr ansågs det av många att det var oetiskt att tjäna pengar på oss med handikapp. Jag minns de negativa reaktioner när ett privatägd företag som tillverkade och sålde manuella rullstolar öppnade. Deras rullstolar var smidiga och vägde mindre. Desutom såg de inte ut som de grotiskstora som landstinget erbjöd. Efterfrågan blev stor bland brukarna. Vem ville inte ha en rullstol som gör livet enklare att leva?
I dag är det accepterat att företag tillverkar produkter som är till för oss.
I veckan som har gått vat det en hjälpmedelsmässa i Kista, Hjultorget, och jag var där.
Några företag som tillverkar rullstolar visade upp sina produkter, ett stående inslag på mässan. På ettt ställe låg det en curlingbana i miniatyr.. Ingen is utan stenarna, som hade hjul under, "gled" på ett glatt underlag. Bana mätte ungefär arton meter. Många provade på att lägga stenar i boet. Curling är en av idrotterna i Paralympics.
Så länge som jag minns har jag varit nyfiken på husvagnar och husbilar. Mysigt det vore att gå in i en efter en dag på stranden eller en promenad i en stad och laga till middagen. Med mättad mage och disken undanplockad sätter jag mig på soffan och laser en bok med radion på. När sömnen tar över går jag ett par meter till sängen och kryper ner. Dagen efter talar nyfikenheten om för mig vart jag styr.
När jag gick runt på mässan i sakta mak såg jag en husbil. Kinderna hettade till.
"Hej", sa mannen som satt intill husbilen i sin rullstol. "Vill du komma in?"
Han såg kanske de rrånade ögonen.
"Gärna."
Jag rullade upp på den lilla plattan och snarrt lyftes jag upp.
Mysfaktorn var stor. Trångt, men mysigt. Jag kunde komma fram till toaletten, så liten att jag tror inte att jag skulle kunna använda den, och de två sängarna längst bak i bilen. Jag såg mig runt. Tänk att ha sån här. När Bam har körkortet, då kan vi hyra en. Köra runt i Norges vackra natur.
Bam är mn son. Hjultorget kommer åter 2026.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar