Hur går tanken när ni möts av en trappa som korsar er väg? Jag tänker på er som har det svårt, men klarar av att ta sig upp efter en kraftansträngning, och er som inte klarar trappan trots oräkneliga försök.
En del av er blir besvikna, tänker jag mig. Ni kanske tänker även, "Här har de som planerar staden glömt oss.". Andra accepterar att de inte kan nå det som finns efter trappans slut och går ett annat håll.
Jag söker efter möjligheterna. De kan vara svårhittad, men jag brukar hitta dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar