Asken

När våra barn var i den åldern när de bad mig komma och lägga pussel, läsa en saga, brottas, baka, sparka boll, pärla, rita, se Bolibompa med dem, kom denna tanke:

Blir moloken när jag tänker på att dessa stunder med barnen är förgängliga. Aldrig kan jag få tiden att stanna upp, så jag får njuta längre. Önskar mig en ask. I den skulle jag fylla med känslor och bilder från dessa stunder. När de är hos sina kompisar eller än bistert, bor i sina egna bon, öppnar jag asken och minns.