Inblick i min ordnörderi.

En del av oss säger meningar som är grammatiska felaktiga. Det förekommer även meningar som är  bokstavligen felaktaktiga i vårt språkbruk.

De två meningar som jag tar upp här är vedertagna. Så pass att de svävar in i vårt medvetanden och ut igen utan att de flesta lägger märke till det felaktiga. Jag är inte av dem, jag reagerar. Rättar dem inte som säger fel för jag tänker mig att de blir irriterad av ett påpekande gällande en sådan, enligt dem, bagatell. De flesta anser förmodligen att det är en bagatell, men när vi ser rent krasst på vad de två meningarna säger, ja då säger de något annat än vad vi tycker förstå.

Den första meningen som jag tittar närmare på är, I dag skiner inte solen.

(Orsaken att den sägs eller tänks är att ett molntäcke döljer solen.)

Meningen sägs ordagrant, eller med ett eller flera andra ord, men med samma innebörd. När jag hör eller läser meningen får jag veta att solen inte skiner i dag. Stämmer det verkligen? Om det är så är det dags att ta farväl av nära och kära. Omgående, för det tar bara cirka åtta minuter och rjugo sekunder för solljuset att nå till oss på jorden.

Jag säger, Jag ser inte solen i dag.

Det finns fler alternativ.

Den andra meningen, Jag borde hinna.

Det är något som ska hinnas med; tåget, morgonmötet, få middagen färdig så ungarna hinner äta innan träningen med mera.

Eftersom det som ska hinnas med ligger i framtiden ska ´bör´, preteritum av böra, användas.

Jag säger, Jag bör hinna.