I går var jag på Arlandagymnasiet i Märsta.

Inför tre idrottsklasser, ungefär hundra personer, pratade jag om vikten att du själv tror på att du kan och bemötande människor emellan.
Förvånande tyst var det under hela föredraget. De tyckte förmodligen att det var bra och intressant det jag berättade om.
Efter var det några som gick fram och sa att det var inspirerande. En annan sa att det var ett mycket bra föredrag.

I hemmets lugna vrå kände jag hade fått en kick av framträdandet. Dels för att föredraget hade gått galant och dels den positiva respons som jag fick av från de jag pratade med.
I går kunde jag slappna av, agera fullt ut och njuta av att stå på scen. En lycklighets känsla.


Nu på onsdag ska jag återigen till Arlandagymnasiet. Då är det eleverna på Vård och omsorg som är åhörare.

Var fick hon det ifrån?

- Vilken fin mage du har, sa jag till min treårige dotter i morse.
Hon höll just på att klä på sig en tröja.
- Det är min mamma som köpt den, sa hon snusförnuftigt.

Jag är tvungen att arbeta smart för att orka.

Med tanke på den kraftansträngning som min kropp utsätts för när jag skriver länge, är jag glad att jag inte behöver börja skriva på ett helt nytt manus när det nalkas ett nytt uppdrag. Om jag hade varit tvungen till det hade det endast blivit ett per månad.
Vid ett nytt uppdrag använder mig av ett manus från tidigare föredrag, där jag bara behöver göra smärre ändringar.

- ´Ska jag mata dig, Johan?´

På grund av CP-skadan som jag har, måste jag få hjälp med att få in maten i munnen när jag äter. ´Måste´ är väl kanske fel ord. Jag får säkert in en del av maten i munnen med en sked (med en gaffel hade kinderna och läpparna sett ut som en schweizerost och blodvite skulle uppstå innan ens halva måltiden hade förflutit). Resten hade slungats mot väggar och tak, och hamnar på andras tallrikar. Snart skulle de märka att även om de äter, minskar inte maten i samma takt som det borde. För allas bästa, jag får in näringsbehovet och de som sitter i närheten av mig blir inte matbesprutad, blir jag hjälpt med maten.

En del som blir hjälpt med maten bryr sig inte, medan andra tycker att det är rätt att säga ´Jag blir matad´. Jag får rysningar av obehag när jag hör någon säga ´Ska jag mata dig, Johan?´
Mata gör vi med 0-2-åringar, inte med personer som är äldre. Det är nedsättande, tycker jag.
Vi matar inte en 48-åring som jag är, utan jag blir hjälpt med maten.

Gårdagens föredragsuppdrag.

På grund av datorkrångel publiceras detta inlägg nu.


Elever i en idrottsklass i årskurs 9 lyssnade på mig. Jag var på Futuraskolan i Täby och berättade om min friidrottskarriär och bemötande människor emellan.
Numera är jag endast smånervös inför föredragen. Jag känner mig säker därframme och vet att det jag levererar är både intressant, en ögonöppnare och humoristiskt. I går var det annorlunda, nervositeten bankade nästan slag på mig. Anledningen var att jag hade fått en besvärlig hosta förra veckan som gjorde att jag, förutom kraftiga hostattacker, inte kunde prata förståeligt. I onsdags var jag nära att ringa och ställa in. Med hostmedicin och varmt vatten med honung och citron blev det mycket bättre.
Jag hade lite sviter kvar från hostan när ställde mig framför klassen, men det var knappt märkbart.

Att sjuksköterskor kan ge ett bra bemötande till patienter, är det viktigt enligt programansvarige?

Att läkare och sjuksköterskor ger ett bra bemötande till oss när vi besöker sjukhus och vårdcentraler är viktigt.

Följande rader har jag sänt till Linköpings universitet.

Mitt namn är Johan Nordansjö och arbetar som föredragshållare. Jag har en CP-skada och har levt med assistans hela mitt liv. Jag har en idrottskarriär bakom mig där jag varit med i stora internationella mästerskap i rullstolsåkning och vunnit ett flertal medaljer samt medverkat i Paralympics.

 Vid två tillfällen har jag varit på June folkhögskola i Jönköping och föreläst för de studerande på personlig assistansutbildningen. Följande citat är från referensen. "Klassen var mycket nöjd med föreläsningen och menade att de fick med sig viktig kunskap och flera aha-upplevelser som kan vara svåra för mig som lärare att förmedla."  

Förutom vikten av att tro på sig själv och sikta högt för att nå sina mål i livet, pratar jag om bemötande som är så viktigt i synnerhet inom vården. Jag vill komma till Linköpings universitet och föreläsa för de som studerar till sjuksköterska. Föreläsningen ger värdefull insikt och kunskap som är nyttig att ha med sig i yrkesrollen som sjuksköterska, men också i sin personliga utveckling som människa.

Fick detta svar.

Hej igen

Jag har haft en diskussion med programansvarig. Tyvärr  får vi tacka nej till ditt erbjudande då vi har en begränsad budget för föreläsare.

Däremot tycker jag att du t ex  kan skriva till gymnasieskolor och erbjuda dina tjänster. Det bör finnas intresse t ex att du kan komma på en temadag eller liknande.

Lycka till!

Jag svarade.

Av egen erfarenhet finner jag att bemötande från läkare och sjuksköterskor till patienter med funktionshinder är i förvånansvärd många fall är dålig. Det tycker jag är märkligt med tanke på den utbildning som de har bakom sig.

Ett exempel på ett dåligt bemötande var när jag, 35 år, och min mor hade ett samtal med den kirurg som hade opererat bort en vätskeansamling under huden vid en av mina tinningar. Under hela samtalet pratade kirurgen med mor, frågade mig ingenting fast jag satt mitt emot. 

Jag drog slutsatsen: Han blev kirurg för att han kan inte ge ett bra bemötande till vakna patienter.

Eftersom jag tycker att det är så viktigt att de anställda inom vården får kunskap i att ge ett bra bemötande till de som söker vård, erbjuder jag mig att hålla föredraget utan kostnad.

Johan Nordansjö

T-shirts med tänkvärda budskap.

Jag har låtit trycka upp T-shirts.

Dessa kan köpas vid mina föredrag. Det går även att beställa via email.