Fyll på med positiva tankar inför hösten.

Vill du höra hur jag nådde mina mål ex att skriva en bok och ta hem det efterlängtade VM-guldet? Kom och lyssna till ett föredrag som inspirerar och få insikten att möjligheter faktiskt finns.

Mitt namn är Johan Nordansjö. Jag arbetar som föredragshållare och inspiratör. Författare till två böcker. Den senaste heter Att inte försöka är att dö en smula (2024).

Har du en guldkant i livet? Eller fler? Grattis. du har nått ända fram. Men visst vore det härligt ytterligare med en? Du kan om du vill.

Måndagen den 22 september kl 11.30-12.30 på Kulturscenen under Täby Huvudbibliotek kommer du inse att de flesta gränser som vi människor har satt upp finns egentligen inte.

Tilltugg kommer att serveras.

Anmälan senast den 12 september.

Detta föredrag är gratis.

Det här vore något för fler att lyssna på, kanske du tänker efteråt. Det går bra. Boka mig och jag kommer till er.

                                Sikta mot stjärnorna och nå dit

 

Livet är fullt av möjligheter. Det som begränsar många av oss är det negativa tänket: "Jag kan inte.", "Jag vågar inte.". Detta tänk gör ingen glad. Släng bort det. Spola ner det! Bygg upp det positiva tänket. Genom det har vi möjligheter att nå dit vi vill. Livet blir så mycket roligare och händelserikare. För det finns egentligen ingenting som är ouppnåeligt. Jag ger er tips hur ni ska tänka och inspirerar er till att nå era mål. Detta gäller alla, inte endast de som idrottar. 

               Lever efter devisen Jag kan. Om inte hade gjort att jag inte hade nått målen:  

                                   Paralympier och världsmästare i rullstolsåkning (friidrott)

Skriva en roman som blev utgiven på ett förlag

Finna kärleken och få två underbara barn

Röster från en idrottsklass på Arlandagymnasiet:  

Jag lärde mig att ingenting verkligen är omöjligt utan att om man har mentaliteten och inställningen kommer man lyckas med sina mål.

 ”Jag kommer nog minnas Johans föreläsning i många år framöver, säkert hela mitt liv. Tänka på hans förutsättningar för att lyckas var riktigt illa, men han gav inte upp, hans vilja övervann allt. Så stark och engagerad person.”

Hemma bra, borta bäst.

Jag sitter i mitt lilla krypin i Hagsätra efter semestern och tänker på nästa. Nej, det gör jag inte. Skicka ut intresseuppväckande mail till skolor, företag, organisationer, idrottsklubbar och andra grupper som kan vara nyfikna på att lyssna på mina föredrag (Finns det någon som inte blir nyfiken när hen får veta vad de handlar om?) och komma på vad jag ska blogga om, det är det som nu cirkulerar i hjärnan. Är det till grupperna i Norrland som jag ska börja maila? Har fått för mig att på grund av snö och kyla på vintern, och avståndet dit upp från Götaland . . . ett sorl hörs från människor som sitter och äter på restauranger på en kullerstensförsedd gågata i Barcelona. På avstånd ser jag leenden. Skratt hörs. På borden står det tända stearinljus i glaskulor. Mörkret har lagt sig. En vindpust från havet svalkar.

Telefonen ringer och med ens rycks jag tillbaka till vardagens lunk. Jag suckar. Drar handen ner för ansiktet. Samlar mig och trycker på lur.

Jag undrar om alla som tycker att borta bra, men hemma bäst egentligen tycker så. Jag tvivlar starkt.

Hur kan det vara bäst hemma med de alla måsten som finns? Vi måste upp på morgonen en viss tid för att hinna med det som måste hinnas med innan det är dags att bege oss till arbeten, skolan eller dagis: äta frukost, göra toalettbestyren och få på kläder under en kort tidsrymd. När vi är på plats är det mötes- och lektionstider som ska passas, få i oss lunchen allt som oftast snabbt och få det klart som måste bli klart innan det är dags att bege oss hem. Efter arbeten, skolan eller dagis är det väl lugnt? Nej, det fortsätter. Middagen ska tillagas och få barnen äta upp innan det är dags för dem att ta sig till träningen eller andra aktiviteter, ofta då med hjälp av föräldrarna eller andra vuxna. Innan läggdags är det läxläsning och tvagning som prioriteras före leken.

På semestern är det eventuella flyg, färjor och tåg som ska passas, men efter det kan vi glömma tiden. Vi äter när vi behöver. Hoppar i plurret, möta människor med spännande liv som är nya för oss, äta rätter som vi inte ätit tidigare, se nya platser och miljöer. Vi gör precis vad som faller oss in, utan att det är något som hindrar.