12.000 är nådd.

I dag passerade räkneverket över antalet träffar på bloggen 12.000. Det känns bra.
Efter att jag hade haft bloggen i ett år satte jag upp ett mål: 3.000 träffar per år.
I mars nästa år har jag bloggat i fyra år och då skulle jag haft 12.000 träffar om det hade gått som jag tänkt mig.

!2.000 träffar på tre år och nio månader är väl ingenting, säger en del av er. Vid jämförelse med vissa andra bloggar, och det är i ett stort antal, är inget att slå sig på bröstet för. Jag vet det. Å andra skriver jag om vardagens glädjeämnen, trivialiteter och ledsamheter, och det är inte på långa vägar lika intressant som att läsa om mode, musikartisternas privatliv, musik och smink.
Även om det känns bra, vill jag att ännu fler ska finna bloggen. Allt beror vad jag skriver om. Ska fundera vad mer som väcker intresse.

´Sikta mot stjärnorna och nå dit´, snart på en stor scen?

Jag funderar på att hyra Tibble Teatern i Täby för en dag och bjuda in elever från kommunens gymnasieskolor för att lyssna på mitt föredrag. Istället för jag reser till dem, kommer dem till mig.
Jag har nu varit ute i skolor och företag i två års tid och fått mängder med positiv feedback, så jag vet att uppträdandet kommer de tycka om, bli inspirerad och få något ut av som de bär med sig när de lämnar teatern. Uppträdandet ja, tänker inte vara själv på scen den timmen som föredraget varar för det finns då en risk att ungdomarna finner det tråkigt och börjar fingrar på sin telefon eller helt sonika lämnar lokalen.
Med på scen vill jag ha Alexander Floberg. Han spelar gitarr och sjunger vid en del av mina uppdrag. de gånger jag visar ´Johans ord´ på vita duken. Också Peter Robert, som sjunger Hip Hop och reggae ska med. Tänker att han sjunger ett par låtar. Om jag får önska, vill jag även ha med Anna Ploby och Nicke Wagemyr. Istället för vissa de tre bemötande-sketcherna på video som de medverkar i plus mig, vore det fantastiskt roligt att spela upp de på scen. Sist men inte minst vore det mycket kul om jag lyckas få Jonas Gardell komma och läsa upp det avsnitt ur min roman ´Mitt nakna jag´ som han har läst in för mig. Även den inspelningen hörs i föredraget.
Det blir så mycket bättre när allt blir serverat live.
Tänk om det blir verklighet? Nej, jag tänker inte. Det ska bli verklighet. En dag. Varför inte nästa höst?

Jag har blivit alltmer sugen i höst att stå på en stor scen, vilken Tibble Teaterns är. Den har 530 sittplatser och högt i tak. Att ensam stå på scen med hundratals ögon riktat mot mig, endast mot mig, i strålkastarnas sken. Det vore mumma.
Vilken lycka.

Läshunger eller?

Jag har läst tjugotre romaner hittills i år. Beror det på att jag har nu extrem läshunger eller har tristess-tanken ´Vad-ska-jag-annars-göra-på-väg-till-och-från-arbetet,-när-barnen-har-lagts-för-natten-och-frun-spelar-på-sin-mobil?´ satt bo i mig?

Ord som kom in på tåget hem.

Det mörknar nu alltmer för var dag, men inte min himmel. Den är ljus.

En gullig ramsa.

Dottern har börjat säga denna gulliga ramsa när hon är på ett glatt humör:

"Du missar, du kissar, din mamma bakar pizza."

Jag har aldrig hört den innan.

På tu man hand.

Med barn som ska lämnas och hämtas på skola,
dagis, dans, skytte, hjälpa med läxläsning, natta
med sagoläsning (dotterns önskan) är det
skönt, framförallt mysigt, att tillbringa en dag
på ta man hand med varandra.
Med fönstershopping och den med pengar, den
hobbyn som min blomma gillar mest, på
Drottninggatan och lunch på en av de
Sawadee-restaurangerna runt Hötorget, avslutade
vi dagen på Sundbergs konditori med kaffe och
äkta varm choklad, inget O´boy-blask här inte,
och två goda, onyttiga och alltför stora bakelser.

Det är upp till var och en att göra vad de vill med sina kroppar, bara det inte skadar en annan.

En man ligger på en parkbänk vid strandpromenaden utmed Norr Mälarstrand och sover, avdomnad. Plastpåsen med en och annan ölburk i har glidit ner från bänken. En oöppnad Mariestad har rullat i väg ett par meter. Han har en sliten skinnjacka på sig. Kedjan är uppdragen. Kragen uppfälld. Armarna i kors i ett försök att behålla värmen i den råkalla hösteftermiddag. Två gulnande lönnlöv har landat på mannens tre nummer för stora jeans.
Mannen muttrar till. Var det skrattet från en femårig flicka som passerade vars far gör roliga grimaser som störde honom? Han river sig i två-veckors stubben med slutna ögon och domnar åter bort i rusets irrgångar.
Kände fadern och dottern lukten av en människa som behöver duscha, gammal spya och intorkat öl? Tänkte någon av de förälskande paren som går förbi glatt hand i hand, den äldre damen med en grå pudel i koppel, de fem sex tjejerna som pratar och skrattar om gårdagens kväll och gruppen med tio vuxna som troligen tycker att fina dyra joggingkläder är mer viktigt än ett vägvinnande löpsteg, tänkte de att mannen på parkbänken kanske vill ha omtanke, en kopp värmande kaffe och torra kläder? Eller om han önskar att få hjälp med att ringa en klinik så att han kan få komma in och få vård och stöttning med att bli av med sitt missbruk?

Framför där vi bor finns det ett stort område med ömsom gräs ömsom asfalt, tillhörande vår bostadsrättsförening Storstugan. Fontän som barn glatt går i, boulebana och en lekplats med gungor och klätterställning finns. Utmed den låga betongmuren som omgärdar till hälften området, satt i somras och långt in i den ljumma hösten nästan dagligen på några bänkar fem sex människor och drack öl, men även vin förekom. De var i femtio- sextioårsåldern. De levde säkerligen på pengar från socialen, för direkt arbetsföra såg de inte ut vara. Slitna kläder, männen orakade, ögonen glansiga och ostadiga blickar. Nej, högljudda var de inte där de satt med varsin grön påse från Systembolaget eller från någon matvarubutik innehållandes nyinköpt öl eller gårdagens rest mellan sina fötter. De verkade ha det trevligt. Då och då lämnade någon bänken och på ostadiga ben gick till ett hörn av området som är sådär skyddad från insyn och ställde sig och pinka.
Trettio meter från dem finns lekplatsen, där våra och andras barn leker.

Enligt lag får det inte förtäras alkoholhaltiga drycker på allmänna platser, men det är sällan polisen kommer och kör i väg dem. Då de syns beror det på att en eller flera har druckit sig så berusat att förflyttningsförmågan har satt sig ur spel. Ligger på bänken eller marken och sover eller pratar osammanhängande.
Jag blir deprimerad när jag ser dem. De fick en frisk och stark kropp en gång i tiden, en kropp som var kapabel till allt, en kropp som endast hade begränsningar på grund av deras eget tänk. Röda mattan låg utrullad, var bara att välja bland livets godsaker. Leva livet! Där i låg det bland annat att skaffa sig en bra utbildning och därefter få ett arbete som de vill ha. Men de väljer att sitta på en bänk i solljuset dagarna i ända och dricka sig berusad och förstöra sina kroppar. Ett liv som är härligt och rogivande förmodar jag att de tycker. Annars hade de väl gjort något annat, eller?
Jag har god lust att gå fram och fråga:
- Är det här ni vill återstoden av era liv, dricka er berusad varje dag? Om det är så, är jag glad för er skull att ni har funnit det som gör er nöjda. Men om det är några av er som vill ha hjälp att komma loss från alkoholens klor, ska jag efter bästa förmåga få dig loss.

Det är upp till var och en att göra vad de vill med sina kroppar, bara det inte skadar en annan. Din kropp är din, ingen annans. Du bestämmer helt och hållet. Det är en av de rättigheter som vi har. Många vill förbjuda professionell boxning, där boxarna inte bär huvudskydd vilket de gör på amatörnivå. Självklart ska sporten inte förbjudas även om läkarvetenskapen har kommit fram till att upprepande hårda slag mot huvudet ger skador på hjärnan och därmed troligen men för livet. Vissa fall leder de till döden. Boxarna är väl införstådda att sporten kan vara farlig för deras liv och hälsa, och därav anledningen till att proffsboxningen ska få leva kvar.
Likväl som proffsboxningen tillåts, vill jag att alkoholen fortfarande ska vara tillåten att förtäras. Alla vi vet att över en viss mängd alkohol tar kroppen skada. Det är upp till var och en att bestämma sig hur mycket vi ska dricka. Fast jag tycker som jag gör, kan jag inte låta bli att tycka synd att de som överkosumerar gör det.

En del tror att mitt nästan obefintliga drickande beror på den CP-skada som jag har. Nej, den stoppar mig inte att bli berusad. Jag får, men jag vill inte. På fest tar jag ett glas vin till maten, sedan är det bra. Det är allt.
En del av anledningen är mitt tänk. Jag har fått en bra och duglig kropp, och jag vill inte förstöra den mer än vad den redan är. Samtidigt hade jag en idrott som jag valde att satsa allt på och för att få ut det bästa av den fanns det inget utrymme för alkohol. Fann inget skäl att börja dricka när jag la spikskorna på hyllan.

Gör det i dag!

Är det länge sedan du sa till kompisen att hen är en bra vän? Gör det då i dag!
Fast du vet att hen vet om det, säg det. Förmedla det inte i text via email, sms och Facebook utan gör det med din röst.
Jag kanske är gammalmodig och mossig, men att säga ´Du är en riktig bra vän. Jag gillar dig.´ direkt till hen, och inte gömma sig bakom skärmen, det ger mer tyngd.

Läs vad andra tycker om ´Sikta mot stjärnorna och nå dit´.

Vill ni läsa vad mina uppdragsgivare tycker om mina föredrag? Funderar ni att ha mig som inspiratör på ert event som Kick Off eller Upptaktsträff, men är osäker om såväl jag är tillräcklig bra som föredraget intressant nog? Är ni rektor, lärare eller elev som vill, på skämt och allvar, lära sig mer hur vi ska bemöta varandra på ett bra och riktigt sätt?
Ni vill självfallet inte köpa mig i säcken, så surfa till referenserna. Här till höger finns länken.

Önskade mig tillbaka.

Ett lugn och trygg jag mötte blickar från cirka fyrtio ungdomar från Vård- och Omsorgsprogrammet, och Turism på Praktiska i Nacka. Jag kunde se att en del när de släntrade in klassrummet och såg mig var undrade hur jag skulle ge något som var intressant och nytt.
Men det kunde jag. I alla fall tyckte de två lärarna det. En sa att hon vill att jag kommer tillbaka nästa läsår, men då föreläsa för klasser med andra inriktningar. För föredraget riktar in sig till alla, inte endast för de på Turism, och Vård och Omsorg. Jag håller med.

Just när bilden togs försökte jag efterlikna en del
personer som har precis fått höra att jag har barn.
Förvånad blick och gapande mun, en mänsklig fågelholk. 

Föredrag på Praktiska.

I morgon bär det av till Praktiska Gymnasiet i Nacka, en kort bit från Stockholm.
Frånsett de studerande på Vård- och omsorgsprogrammet ska de även på Hotell och Turism lyssna. Det blir första gången jag pratar inför elever på det sistnämnda programmet och det blir spännande.
Jag har inte tänkt på att det är en grupp som dagligen i sina kommande yrken träffar människor av alla de slag, där ett bra bemötande är avgörande för om kunden/gästen komma att känna sig bekväm och välkommen.

En bister sanning.

Jag passerade spegeln i kalsonger hemma och fick en chock. En lönnfet kropp med begynnande hängbröst, inget sexpack som i fornstora dagar, mötte min blick. Vände mig om för att se vem som hade den föga upphetsande kropp. Det var inte någons utan det var min. Brrrr, en likblek klump utan tvära kurvor. Hängde det inte skinn under överarmarna när jag lyfte dem? Jo, det gjorde det. Suck.

Dags att tänka på att beach 2016 närmar sig snabbt.

Explosion i färger.

Vår mysiga och snälla dotter i höstens färgprakt.

En mäkta stolt far.

Se vad min son gjorde på tisdagens träning. Han sköt 49 poäng av 50 möjliga.
Ett nytt prydligt personlig rekord.
Jag är verkligen imponerad av dig. Efter endast elva tolv träningar skjuter du så här bra.
Om någon hade sagt i september, då du började med luftgevärsskytte, att du kommer att
skjuta en 49:a så här dags hade du och jag skrattat åt det. Möjligen 41-42 poäng.
Samtidigt som jag är mäkta stolt över dig, är jag glad att du tycker att det är kul att skjuta.
Avståndet är på 10 meter och tavlan mäter ungefär 4x4cm.

Gymnasiet i Mora.

I går i Mora på ortens gymnasium höll jag två föredrag, ett för de som går Barn och fritid, och ett för Vård och omsorgarna.
De flesta verkade intresserade och nyfikna. I vart fall klassernas respektive lärare tyckte att föredragen var mycket bra och att det innehöll ögonöppnare som var bra att få till livs för ungdomarnas fortsatta utbildning och senare i yrkeslivet, men även för sin personliga utveckling.
Jag hade funderat ett tag innan på gårdagen med en viss oro. Kommer jag orka leverera lika bra i andra föredraget som i det första? Jag vet att jag blir väldigt trött efter ett föredrag och vill helst krypa ner i sängen och dra täcket över och sova, men jag tycker att jag lyckades höll samma höga nivå i bägge två.

Skönt att sitta i sängen iklädd bomullspyjamasen
och slötitta på TV efter en lång tågresa.
Jag bodde på vandrarhemmet Målkullan, endast
femtio meter från målet av det anrika Vasaloppet.
En pirrande känsla när jag förstod att hjulen rullade
på upploppet. Så klart att jag passerade mållinjen
med ´I fäders spår - för framtids segrar´ ovanför.