Försent?

Det händer att jag glömmer att jag har en CP-skada. Jo det händer faktiskt, som när jag ringer till en myndighet och hen som svarar förstår vad jag säger, Precis allt och det utan att jag behöver upprepa mig. Efter samtalet blir mina ögon blöta och jag tänker, inte har jag talsvårigheter. Min dåvarande läkare feldiagnostiserade mig. Begära skadestånd, är det försent?

Fler bra bemötanden

I går fick jag mitt ena öga undersökt på S:t Eriks Ögonsjukhus.

Det trevliga bemötande som jag fick från de som utförde undersökningen, fick mig att maila avdelningen och tacka. De pratade med mig och frågade mig, inte min personliga assistent som var med.

Det är tragiskt att jag blir positivt överraskad när jag får ett gott bemötande från läkare och sjuksköterskor. Det ska vara naturligt att få det, men för mig är det inte det. Pga de talsvårigheter jag har och att jag tar mig fram med rullstol signalerar det hos en stor del i dessa yrkeskårer att jag inte kan prata och har ett intellektuell funktionsnedsättning. Just därför vänder de sig till min fru eller assistenten och pratar med dem, trots att det som de vill säga är riktad mot mig, t ex frågor som jag kan svara på. Det gjorde inte de tre, de pratade med mig.

Dessvärre har jag erfarenhet av dåligt bemötande från läkare och sjuksköterskor. Märkligt, för de, med tanke på deras utbildning, bör veta att när vi har talsvårigheter betyder det inte att vi även har en intellektuell funktionsnedsättning. Det kan vara så, men det är ingen regel.