Bokmässan i Göteborg

I fredags kom jag hem från Göteborg efter två intensiva dagar på Bokmässan. Första gången jag var där var 2005 i samband med att jag debuterade med romanen Mitt nakna jag. Efter det har det inte blivit något besök förrän i år.
Jag såg fram emot Bokmässan. Att beblanda mig med författare och böcker, och att förhoppningsvis lyssna på intressanta debatter och föredrag. Blev det som jag ville? Ett rungande ja.

Jag skulle göra en kupp, och det kanske jag gjorde. Inte med vapen som vapen, som de flesta tänker på när ordet kupp nämns, utan med ord och engagemang. Min tanke var att jag går fram till de utställare som bör vara möjlig intressent till mitt föredrag och sälja in det. Svårt mentalt, för mässbesökaren ska ta emot information, inte ge.
Till fem utställare, som hade med utbildning att göra, gav jag presentationen över mitt föredrag, romanen och mitt färska visitkort som knappt hade hunnit torka. En var Lärarförbundet, vars en av representanterna jag frågade om hur det är med elevernas självförtroende i dag och hur arbetar lärarna med att stärka det. Kvinnan väntade sig inte dessa frågor märkte jag, men svarade. Jag berättade sedan om mitt föredrag, som hon blev intresserad av.

Det görs intervjuer med författare i många av förlagens montrar under mässans fyra dagar. När jag gick förbi Piratförlagets hördes en välbekant stämma med finländsk touch. Där satt Mark Levengood som blev intervjuad av Fredrik Belfrage. ´Skriver Mark?´, tänkte jag förvånat, och stannade och lyssnade. Jag tycker Mark är duktig i han gör, som konferencier i olika tillställningar, och jag har fått en bild av honom att han verkar ha fötterna på jorden. En trevlig prick tänker jag mig.
En tanke inom mig formades under intervjun och när den var över hade jag bestämt mig. Jag ställde mig i kön för signering av hans senaste bok Rosor, min kära, bara rosor.
Ska vi växla böcker med varandra?, hade jag tänkt säga när jag stod framför Mark, och sa så, men det drunknade i sorlet av människor och min nervositet. Istället för ett försök till, bad jag min assistent att räcka Mark min roman och föredragspresentationen. Han blev glatt överraskad. Han läste till och med meningen på romanens omslag "Tänk vad syrebrist vid födelsen kan ställa till med." och blev intresserad. Det lät så på rösten i alla fall. Vi hann även byta några ord om föredraget innan det var dags för nästa att få Marks namnteckning.
Jag måste ju vara framåt nu när jag är i början av min tänkta föredragskarriär.

Trots att jag lyssnade på ett intressant föredrag med Mattias Klum, lysande berättare som var suverän att trollbinda sin publik. Han berättade om att vi bör ta vara på vår planet innan det är alldeles försent. Och trots att jag lyssnade på mannen som översätter Tomas Tranströmers alster till polska. Att få inblick i hur han tänker i arbetet var fascinerande. Och trots det jag har berättat tidigare om, är det inget som slår det ögonblicket när Tomas Tranströmer och jag passerade varann på fyrtio centimeters avstånd. Inte nog med det, i en nanosekund hade vi ögonkontakt.
Att få den ynnesten att se, dessutom på nära håll, en svensk nobelpristagare i litteratur, det är ett minne som jag alltid kommer att bära inom mig.