Att bo och vara i naturen hör sommaren till, och jag har den ynnesten att få göra det.
Min far och hans systrar har ärvt en gård med tillhörande skog i närheten av Kil i Värmland, där vi nu har varit de senaste två veckorna. Djuren är borta sedan länge, men ladan, dasset och något uthus finns kvar, och så klart den röda stugan med vita knutar.
Det är rofyllt att sitta på den lilla verandan. Jag ser de tre gamla äppelträden och flaggstången med flaggan hissat fladdrar i vinden. Bakom börjar stigen som tar en genom skogen till en sjö och den egna badplatsen.
Här har vi bröder med far och mor tillbringat några veckor varje sommar så länge jag kan minnas.
Det blev inget badande för mig. Det var endast sjutton nitton grader i luften, och att då slänga sig i ett sjutton-gradigt vatten lockade inte. Hörde jag någon mumla ´Badkruka´? Sonen hoppade i, men det var korta stunder.
En dag besökte vi Rottneros park, som ligger utanför Sunne. Det är en stor park med blommor och växter av alla de slag, både vanliga och sällsynta. Den har även ett område för barn. Klätterställningar, studsmatta, linbana, en bil som man satte sig i och körde på en bana i ett miniatyr samhälle, gungor och rutschkanor. Barnen njöt att vara där och leka. Frun och jag njöt av att de njöt.
Det hände att jag tog en promenad i skogen sittandes i permobilen. När bröderna kom med sina barn till stugan, fick jag tillfälle att göra det. Mina guldklimpar blev då fullt upptagna med att leka med kusinerna och saknade inte farsgubben.
Skogen gör mig lugn. Tyst. Förutom att vinden smeker trädens grenar, likt känslan av bomull, är det tyst. Fridfyllt. Hjärnan får en chans att vila här.
Förutom att tystnaden stärker mig, fyller granarna och tallarna mig med energi på något underligt sätt. Det är skogens urkraft som jag får ta del av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar