Äntligen.
Dagarna före midsommar sattes Roslagsbanans nya vagnar i trafik, de vagnar som har en dörröppning utan trappsteg.
I går hem från arbetet fick jag möjlighet att resa i en sådan vagn, för än så länge finns det inte tillräckligt med vagnar så det räcker till alla tågsätt som trafikerar Roslagsbanan, men det ska bli.
Det var lätt och smidigt att rulla in från perrongen. På varsin sida om dörren fanns det plats för mig att sitta med rullstolen. Fint och fräscht var det också.
En lyckokänsla pirrade till när jag förstådd hur bra det var. Inga trappsteg. Bra med utrymme, så pass att permobilen får plats. Det innebär, förutom att jag inte behöver bli uppdragen för stegen av assistenten eller annat sällskap, att jag kan följa med min käresta och barnen på tåget med permobilen när vi ska till stan. För mig är det viktigt att resa tillsammans med familjen. Jag har behövt köra till Mörby Centrum och därifrån tagit tunnelbanan till Tekniska Högskolan där vi har mötts upp.
Märkligt att de vagnar som ersatte de gamla, som hade troligtvis trettio fyrtio år på sina hjulaxlar, för tre fyra år sedan inte anpassades direkt för oss som tar sig fram på hjul. Det verkar som upptäckten att det finns de som använder sig av barnvagn, rollator och rullstol för att förflytta sig gjordes 2011.
Vet inte om det tar två år från idé till en färdig tågvagn. Jag drog bara till med ett tänkbart årtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar