Jag är glad att vi brottas, en grej som vi gör tillsammans. Bara han och jag. Dessvärre finns det få saker som bara vi kan göra. Spela fotboll gjorde vi tills han blev fem, då sa han, "Du kan inte spela fotboll, pappa.". Han hade rätt. Jag kunde och kan än i dag inte spela så som han tycker att fotboll ska spelas, dribbla, skjuta, springa i fatt bollen, gå i närkamp med motspelare.
I några månader har sonen pratat om att gå och bowla. I förra veckan gjorde vi det, hela familjen. Oj, vad roligt vi hade. Tösen tittade på medan vi andra spelade. Ja, även jag spelade, vilket jag inte trodde att jag skulle göra när vi gick dit. Det plockades fram en ställning (Gotlandsrännan) som placerades på det stället där man i vanliga fall släpper klotet och låter det rulla mot käglorna. Klotet placerades på en ränna, en meter från golvet, och med en lätt knuff med armbågen kom den i rullning. I vilken riktning klotet skulle ta bestämde jag genom att med handen ta rännan antingen till vänster eller höger.
´Det här måste vara enkelt. När jag har slagit en strike, låter jag rännan vara kvar i samma läge tills det är min tur igen.´, tänkte jag.
Så fel jag hade. Vad svårt det var. Fem sex käglor fick jag oftast ner. När det var sonens eller frugans tur, var jag tvungen flytta ställningen. Min strategi gick alltså om intet, att låta den stå kvar. Det blev i alla fall en strike.
Vem vann? Jag, nybörjartur som det verkligen osar om.
 |
| Hård kamp. Tack och lov, inga allvarliga blessyrer blev det. Även om det ibland gör ont, njuter jag varje sekund. Att göra något tillsammans med barnen värdesätter jag högt. |
Är det någon som vill se kampen? Klicka då på https://www.facebook.com/jnordansjo . Innan ni bestämmer er för att se den, vill jag varna er känsliga tittare att det förekommer våldsamma inslag som kan verka skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar