Lingonplockning och surströmmingsätande.

Lördagens höga temperatur byttes rask mot normala höstgrader i går. Bara sätta på en extra tröja och varmare skor, för vi bestämde oss redan i fredags att vi skulle ut och plocka svamp och lingon. Det vill säga, om det skulle finnas, för det kan man aldrig vara säker på.
Vilka är vi? Jo, det är min familj och jag, och min far. Vi tog bilen och körde en timme norr om Täby till en plats där vi förr om åren har hittat blåbär, lingon och svamp.
Resultatet blev magert. Endast tio kantareller och tre liter lingon. Mängden med lingon är väl okej kanske en del av er tycker, men då ska jag säga er att vi fick ihop sexton liter lingon för fyra år sedan på samma ställe. Det var som att se en röd  matta som hade blivit utrullad. Vackert.

Korvgrillning, det är ett måste för oss skogsluffare. Far gjorde upp eld och täljde korvpinnar. Mysigt att sitta runt en värmande eld och lyssna till sprakandet.
I år följde en surströmmingsburk med. Det var första gången det gjorde det, (säkerligen även den sista) för min far och jag ville att min kärasta skulle få smaka. Hon hade nämligen aldrig ätit surströmming förr. Eftersom hon har sedan barnsben ätt stark kryddad mat, var jag rätt säker på att hon skulle gilla det. Visst blev det så.
Jag är förtjust i den jästa fisken förutsatt att den serveras som den ska serveras, alltså i en tunnbrödsklämma med kokt potatis, rödlök och en strömming. Att äta enbart strömming, det blir för stark tycker jag.
Döm om min förvåning, sonen tryckte i sig en hel klämma.