Torsdags och fredags, punkdagar.

I torsdags på väg till arbetet blev det punktering på ett av de bakre hjulen på rullstolen.
Att ha endast luft i ett däck är för er som går att göra det endast med en sko. Det går bra en stund, men sedan blir det jobbigt att ta sig fram haltande. Snart blir det även irriterande för ni vet hur lätt det är att gå när bägge fötterna ha skor på sig. Samma för mig. Okej jag haltar inte, dock är det en liknande känsla. Svårt att rulla. Sedan göra det rakt, det är inte lätt.
Framme på kontoret, ringde jag Hjälpmedelscentralen i Hallonbergen för en hjälpande hand med punkteringen. Det visade sig att de hade inte tid förrän på fredagen kl 10. Suck. Förr kunde de som behövde få lagat något enkelt på sin rullstol eller andra hjälpmedel, åka dit och få hjälp utan att tidsboka. Visst kunde väntetiden bli lång, för de som hade bokat tid gick före, och det med all rätt, men hjälp fick man.
I fredags tog jag taxi till Hallonbergen och fick bytt innerslang. Trodde att jag skulle få den punkterade slangen lagad, men jag fick en ny. Gentilt må jag skriva. Inte nog med det, fick ny innerslang på andra hjulet och även nya däck. När jag ändå var där passade jag på att få en broms lagad och få nya gummi på länkhjulen.
Med en skavankfri rullstol och pumpade däck gick jag och assistenten ut, och tog tunnelbanan till Hagsätra. Kände mig inte halt längre utan fri.

Säg den glädje som varar beständigt. Vid tre-tiden blev jag orolig när jag hörde ett pysande ljud. Först trodde jag att det kom från den för dagen av chefen nyinköpta ljusstake. Något elfel, anade jag. Därefter smög den haltande känsla fram inom mig, och såg att det hjulet som var punkterad innan var nu platt igen. "Nej.", sa jag högt.
Slänger mig på telefon och ringer Hjälpmedelscentralen. Jag får veta att om jag kommer innan stängning halv fem kunde jag få hjälp. Med tanke på att det tar en timme med tunnelbanan plus en tio minuters promenad, var det högst osäkert om jag skulle komma fram i tid. Taxi? Osäkert även det, för fredagstrafiken i Stockholm kryper och samåkning kunde det också bli. Inte ens lönt att försöka.
I tunnelbanan hem såg jag framför mig en haltande och irriterande helg.

Tack och lov har jag en assistent som är praktisk.Han lyckades laga punkteringen hemma hos mig.