Jag trodde aldrig att det skulle hända det som jag gjorde i går. Jag laddade ner en e-bok från internet.
En bok ska vara, enligt mitt tycke, gjort av papper och med papperssidor i. Boken ska ha den träiga doften som anas när jag bläddra i den. Fraset som hörs när jag vänder blad är ljuv musik för mina öron.
I går frångick jag alltså från mina principer och laddade ner romanen Ensam i Berlin. Författarens namn är Hans Fallada. Historien utspelar sig under andra världskriget i den tyska huvudstaden, och handlar om ett strävsamt par i medelklassen vars son har stupat. Livet blev med ens meningslöst. Efter dödsbudet inleder paret en kamp mot nazismen som ger deras liv ett nytt innehåll.
Det intresserar mig att läsa om hur människor hade det förr i tiden, så jag är sugen på att fortsätta min läsning. Historien grep tag i mig redan efter två tre e-sidor, så det bådar gott att den uppfyller de förväntningar som början har givit mig.
Även om jag föredrar pappersboken, måste jag medge om än motvilligt, att e-boken är mer praktisk för mig att hantera. Mina armar, som ibland spelar mig ett spratt och gör så att pappersboken slängs ner på golvet från bordet, behöver jag inte använda när jag läser en e-bok. Endast trycka på en knapp med ena foten på datormusen när jag vill vända e-sida.
Kraften, som jag använder mig ut av för att hålla vänstra handen på pappersboken så att den förblir uppslagen, den behöver jag inte nyttja utan sitta lugnt tillbakalutad och endast koncentrera mig på historien.
Jag återkommer när jag har läst ut Ensam i Berlin, dels vad jag tycker om romanen och dels hur det är att läsa e-bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar