När jag hade bloggat ett år upptäckte jag att jag började lyssna på hur folk formulerar sig i tal.
Jag har alltid varit intresserad av det svenska språket, men när jag nu skriver dagligen är det som att jag mer kan ta in hur det talas, som formuleringar och syftningar. Jag är glad att jag har förkovrat mig, för språket är ju mitt instrument.
"Har du klippt håret?", är en fråga som jag och de flesta andra ger ett felaktigt svar på. Svaret är ett "Ja", förutsatt om personen som får frågan har ett kortare hår än vad denne hade förra gången de sågs.
Om vi lyssnar på innebörden i frågan frågas det om det är du som har klippt ditt hår. Sannolikheten att du har gjort det är liten, för jag är tämligen säker på att det är endast en handfull personer som klipper sitt eget hår.
De som är medveten om hur frågan är formulerad, kan de om de är på ett skämtsamt humör replikera med "Jaha, jag trodde att det var frisören som hade klippt dig.". Denna replik har jag fått några gånger när jag har svarat ja, och det grämer mig, för det betyder att jag inte har lyssnat tillräckligt uppmärksammat. Jag borde ha svarat, ´Nej, det är frisören som har klippt mig.´.
Det är smått irriterande att få svaret, "Nej, det är frisören som har klippt mig." efter att ha ställt frågan, "Har du klippt håret?". För att undvika irritation och känna mig bortfintad i svenska språkets underbara värld kommer jag hädanefter formulera frågan så här, ´Har du låtit frisören klippa ditt hår?´.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar